När bokstaven B, blir högst ordinär?

Nu gör alla, kända människor matprogram? Eller hur? Nu senast, Benjamin Ingrosso. Faktiskt, en väldigt spännande människa. Utifrån nyfikna ögon. Med en, stor potential. Fast han, fortfarande är purung. Har han, en förvånansvärd bredd. Hans nya platta "En gång i tiden", tokhyllas. En svensk sådan. Min matlagnings konst, är i sammanhanget högst ordinär. Ett mittemellan kriterium. Där svensk husmanskost, är ett genomsyrat tema. Ibland kan även jag, överraska publikum? Tro det, eller ej? Med att anrätta, osvenska klassiker? Känner att, även jag. Besitter bred potential? Fast det i sammanhanget, är ganska B. Skit samma. Bara jag har roligt, med det jag gör? Det har jag!

När gentlemän är biffklara?

Lite lördags, morgon funderingar: Vaknar upp, trött i mössan. Såg officer och en gentleman. Som slutade, 2 på morgonen. Tempen visar runt 15 minus, nu på morgonkvisten. Eftersom, jag inte räder för några väderlekar. Så är, kylan inga som helst problem. Eftersom, det inte finns något dåligt väder? Utan bara dåligt väder. I min breda väg. Då är den saken, biffklar. Solen börjar stiga, allt mera. Ljuset, får allt mer spridning. På tal om ljuset? Så mörknar det, senare. För varje dag, som går? Vilket är positivt, för oss vår nördar. Apropå, nördar? Så bjuder den här, underbara lördagsmorgonen. På många, härliga nörd parametrar. Håll till godo!

När flummet, regerar i akvarier världen?

Lite fredagsflum: Egentligen, så är människan bara en bråkdel. Av en mikrosekund, i universums historia? På den här lilla, fjantiga mikrosekunden. Har människan, både skapat underverk. Samt , raserat större delen utav jordens bärighet. Ganska sentimentalt, och förjävligt. Vi sistas här, nån bråkdel tid av ingenting. På den där, lilla jävliga stunden. Har mänskligheten, lyckats sabba hela alfabetets innebörd. Ganska tragiskt, ur flera perspektiv. Personligen, har jag ingen alls delaktighet. Av mina medmänniskors, hysteriska destruktion. I stundens inlevelse. Ligger jag, mentalt avtrubbad med en vinare. Av medellängd? Allt är relativt. Och drömmer, mig bort om fornstora dar. Jävligt patetiskt. Ganska tragiskt, ur flera perspektiv.

En fredags topp, med tillbehör!

Äntligen fredag. En hel arbetsvecka, till ända. En väldigt, givande sådan. Måndag till fredag, är min melodi. Har jobbat, minst en tredjedel av mitt arbetsliv. Med helger, delade turer, storhelger och så vidare. Den delen, är således avklarad. Snart, skall vi slänga ihop falsk pekinganka. Originalet är såklart anka, som jag bland annat. Har ätit i Kina, ett par gånger. Nu blir det, istället smalskivad kycklingfilé. Med purjo, och gurkstavar. Sesamfrön, och Hoisin sås. En försvenska version, av matlegenden från Kina. Men ack, så gott. Naturligtvis, med en balja vin. Ett gott, smakförhöjande.

När termometern, spårar ut!

Även om torsdagar, är underbara. Så går, även den har dagen. Mot sitt, oömma råkalla slut. Sist jag tittade, på termometern. Visade den, snudd på 16,5 minus. Mera än, vad det brukar vara? Vi har väl, varit bortskämda? Bistert, som fan. Brrr. Månne bäva, om vi är på väg. Mot en, begynnande istid? Eller bara, en klassisk köldknäpp? Såna finns, ju också. Annars, dominerade den här dagen. Av ett gäng hopkok, av olika göromål. Där var och en, fyllde sin funktion. I mitt jobb. Så är just, funktioner viktiga. En förutsättning. Annars, så fungerar verksamheten halvdant. Eller mindre friktionsfritt. Som att äta kola, med pappret på? Hur kul, är sånt? Tja?

Det borde vara, flera torsdagar?

Torsdagar! Veckans näst, bästa vardag. En gyllene, transportsträcka mot fredagen. En dag, då man gärna. Går in i kaklet, så det smäller om det. Älskar dessa torsdagar. Då man, omedvetet går ned i varv. Kroppen, är inställd så. Har man jobbat, sjukt länge. Då känner man av, att kroppen förbereder sig. Vädret, har varit soligt men kallt. Faktiskt, ett ganska klassiskt vinterväder. Med rödmosade människor. Som hackar tänder, i sina ryssmössor. Knappast, något Sibiriskt väder att tala om? Men ikväll, börjar temperatur närma sig 15 minus.

När den grymma förmågan, blir trovärdig?

Det där, ändlösa tugget. Mellan, sanning och lögn. Mellan, dikt och verklighet. Är hur, intressant som helst. Vissa människor, har olika tekniker. Att göra lögnen, väldigt trovärdig. Kan lika gärna ha, en grym förmåga. Till att få, sanningens salt. Att bli hur sockerlöslig, som helst. Det gäller bara. Att trycka på, dom rätta knapparna. Eftersom jag är, så pass gammal? Har jag fått, lära mig. Att sila kameler, genom nålsögat. Att välja, den enda vägen .Genom, det karga ökenlandskapet. Kanske inte, så himla lätt alla gånger. Förr eller senare, ger det ett resultat? Förhoppningsvis, ett sådant som man vill ha?