En gravad historia?

På dagens matsedel står det att läsa. Gravad lax skarpsås pyttipanna till dottern. Potatis med sallad i form av plocktomater och gurka. Möjligtvis citronpaj med vispgrädde efter maten. Till kvällen breder jag på den där goda räksörjan på mackan. Den sista för denna påsk. För en stund sedan slängde vi det kvarvarande godiset i soporna. En nödvändighet? Alla saker har sin tid. Även idag är det så. Nu är det bara att kliva in i sin tillfrisknar bubbla, och hoppas på det bästa? En vacker dag blir jag mig själv igen?

Tankar om paradisets sköte?

Även den här annandag påsken. Börjar närma sig kvällen. Den myckna snön som kom, är snart ett minne blott. Lika bra det kan jag tycka. Fallande snö gör ingen glad sådana här dagar? Summeringen av den här påsken har varit blandad. Minst sagt. Alltifrån svärmorsbesök ambulansfärd till förvirrade läkare. Som inte har koll på vem som ska skriva ut min medicin. Hade kontakt med 2 läkare. Jag väntar fortfarande på mitt kortison. Tur att det inte var livsavgörande, för min egen del. Men nog så jobbigt ändå. Bara situationen i sig själv är skrämmande. Påskdagar kanske inte är den bästa av dagar att bli sjuk på? Nu kan man ju inte välja tillfälle. Med tanke på den underbemanning som rådde, när jag var där. Med bakjourer stafett och hyrläkare, som slåss om utrymmet.

En dag då Broccolisoppan blommar?

Idag blir en sådan dag där alla plötsliga infall blir inställda. Där alla förväntade krav blir ställda åt sidan. För senare äventyr. Alla förplanerade ting skjuts på framtiden. En dag då man äter typ Broccolisoppa trots mitt bittra grymtande. Samt en sista dag för påskäggens innehållsrika överlevnad. Det som blir kvar rycker all väders väg. Där sista droppens vätska förtärs. I morgon tisdag är vi tillbaka in i ekorrhjulets ruljangs. Med mycket om och men. Allt det roliga har sitt slut. En del överlevde det andra inte? Min egna väg till ett förbättrat tillstånd börjar således nu. Allt har sin ända men korven den har två!

När det plötsligt ploppar upp?

Man kan plötsligt få symtom? Som man aldrig sig trodde kunna få? Man kan ha saker, man aldrig sig trodde ha? Plötsligt ploppar dom fram som gubben i lådan. Om symtom man bara har läst om blir verklighet? På så sätt lever man i en flexibel värld. Där ingenting är vare sig bestående eller själskrivit. Nu talar vi om levande ting. Hur som helst kan man aldrig vara säker på. Hur världen ser ut i morgon? Har man tur ser den bättre ut? Man man lite tur? Är dagen som igår? Råkar man nu ha en himla otur? Kanske den ser helt annorlundare ut, att vad vi först hade räknat med?

Lätt att vara efterklok?

Oavsett om man gillar saker och? Så måste man anpassa sig efter olika situationer? Hur jobbigt det än kan vara. Vissa kan inte acceptera fakta. Medan kanske andra, har olika andra teorier. Vad olika saker kan vara? Så är det alltid. Personligen börjar jag vänja mig med munskydd i offentliga miljöer. Man känner sig uttittad, om man inte har munskyddet på sig. Som man som icke tatuerad sticker ut i mängden? Eller så? Min kloka mormor sa alltid. Att tre återfall skall komma, innan våren är här? Vi har väl haft minst 2?. Efter det kan våren börja etablera sig på riktigt.

April april.

Vaknar upp till ett riktigt aprilväder. Snö i massor och ett pågående snöande. Herregud hörde om en masskrock i min region. Långtradare personbilar i kollision. Kanske har sommardäcken åkt på för tidigt. Även långtradarna har väl knappast vinterdäck? Det borde dom väl ha? Kanske inte finns nån lag om detta? Nu är väl påskfirarna på väg hemåt. Hem till en annan sorts verklighet. Än den som dom åkte ifrån? Min påskhelg har varit alltifrån svärmor till ambulansfärd. En högst varierande verklighet således.

Hobbit time!

Till alla oroliga: Ingen fara med mig. Åkte ambulansen före lunch. Hemma efter 19. Raka spåret mot akuten. Olika tester prover 3 sorters läkare. Som till slut blev rörande överens. Om att det var, en inflammation på balansnerven jag hade. Ingen kristallsjuka således. Vilket kan vara svårare att få bukt med. Samt en hjärnröntgen som grädde på moset. Inga allvarligheter där inte. Gud vad skönt stämde omgivningen i. Ska knapra ett gäng cortison tabletter i 10 dagar. Blir borta från kneget nån vecka. Nu tänker jag krypa ned i bingen, och kolla på Hobbit.