Tjenare, äntligen har framtiden kommit?

Fortsätter prata om nutidens taskiga väder, det regniga det uschliga. Va fan alla svenskar talar väl om väder åtminstone nån gång om dagen? Vad finns det annars och prata om, mer än om pengar pop politik sex religion kanske snuskhumrars vara eller icke vara? Egentligen är vi alla snuskhumrar fast vi inte vill erkänna det? Vi är kanske inte redo för det? Klart att det känns genant att kanske inte ha bytt kallingar på nån dag? Att låta disken stå med fiskrester nån dag för länge? Eller inte spola ned 2:an solkiga skitrester på nån timma?

Klart att vi för stunden blir kallade för snuskhumrar. Tro fan det! Eftersom vi är så moderna? Tjenare! Så ska vi el-grilla kycklingdelar. Det där med kolgrill känner vi är förlegat? Åtminstone hos oss, vi har nog bara kolgrillat max ett par gånger i år? Nää det är inget för oss. Rent utav överskattat. Troligtvis kommer vi uppgradera oss till gasol inom kort. Framtiden har även kommit till oss? Då har vi nog kommit hem känns det som. Så får det bli.

Över alla tänkbara hinder?

Regnet öser ohejdat ned det talas visst om klass 1 varningar lite varstans? Men kanske inte just här? Det här vädret känns helt okej för mig, därför att jag inte har några större krav på mig att prestera nåt? Så jag tittar faktiskt ut genom fönstret från min sänghalm med ett soligt leende på läpparna. Har precis tillsammans med mina ridtjejer bevittnat att det svenska hopplandslaget just tog guld över USA, efter en dramatisk omhoppning.

Det hjälpte dock inte att amerikanarna hade Bruce Springsteens dotter Jessica med i laget? Inte den här gången i alla fall. Än en gång bad jag en stilla bön, om att få slippa vattna potatislandet. Än en gång blev jag bönhörd då makterna över molntäcket släppte loss blötan. Tack en gång för den tjänsten? Handen på hjärtat så avskyr jag att vattna typ potatisland, men måste jag så gör jag det. Herregud ni anar inte vilken överjordisk god potatis det blir.

Save the last dance for me?

Det med gamla svärmödrar som fyller 85 bast är ingen lätt match alla gånger? Sannerligen ett kapitel för sig. Det skall gudarna veta! I mitt fall med en svärmor som blev änka redan 1978, som helt och hållit har varit beroende av min hustru sedan dess. Med all respekt och så, bla bla bla. Sedan kom jag in i bilden för typ 20 år sedan, och har sedan dess varit ett bihang utöver det vanliga. Dessutom helt beroende av mig också? Va fan, man blir ju själv äldre? Herregud jag vill tillbringa mina semestrar tillsammans med min familj och inte med svärmor?

Nu på måndag drar dock min familj respektive svärmor iväg på semester. Det var tänkt att jag skulle följa med, tack och lov så blev det inte så. I grevens tid kom den där jobbiga influensan över mig som ett brev på posten. Det tackar jag faktiskt gudarna för. Gudarna känner mig! Tack och bock! Så jag väljer att chilla hemma tillsammans med jycken Dino. I mina tankar så unnar jag verkligen min hustru att umgås med sin åldrande morsa ett antal dagar vid havet? Självklart, är det så för den här gången. Nästa semester skall vi boka ett antal veckor utan svärmor, det är min hustru väl medveten om. Save the last dance for me? Hur svårt kan det vara?

Livets små viktiga ting?

Som sagt ingenting är skönare än just lugnet på morgonen innan allt startar upp. En och annan morgonpigg fågel kvittrar. Den där ni vet ack så viktiga lilla egentiden innan övriga familjen vaknar upp. Efter det så är det full action, med skolor jobb och gud vet vad? Den där minimala så betydelsefulla stunden, då man sitter allena vid köksbordet dricker sitt kaffe tar sin "too much" macka den är obeskrivbar det måste upplevas?

Att fånga dagens nu, andas in dess oskuldsfulla atmosfär känna den positiva magkänslan. Som sagt alla är vi olika i den frågan, typ min tonårsdotter som inte vill ha frukost om hon nu inte blir tvingad förstås. Som skolan eller så, men nu på sommarlovet är det brunch som gäller. Herregud nåt annat är otänkbart?

Sådan husse sådan matte?

Som vanligt tycker jag att det där med sömnen är överskattat? Som vanligt vaknar jag alltid upp vid just den här tiden, oavsett om jag har semester eller är ledig? Måhända är det här en arbetsskada, kanske ni tycker? Men det är det inte, för det har jag alltid gjort. När jag jobbar ställer jag såklart väckarklockan på 04.30.

Jag älskar dom här tidiga mornarna då huset sover, familjen drar sina knappt hörbara timmerstockar även jycken ligger relativt orörlig. Han rör sig inte förrns nådiga frun reagerar, då tittar han yrvaket upp som på ett kommando. När jag vaknar vet jycken utav erfarenhet, att det är bäst att "spela död" så länge det varar. Han vill ogärna följa med ut på sin första arla kissrunda då.

När groggen byter dag?

Som jag ser det så finns det alltid något att skriva om? Små saker små episoder några stoft som ploppar upp ur ens inre. Ibland hipp happ bara så där. Det kan vara vad som helst. Det vara som idag då jag hemskt gärna skulle vilja ligga i mitt spa bad och dricka grogg. I parti och minut. Dessvärre blev det inte så? Istället blev det bara vin? Inte fy skam det heller. Groggen tar vi en annan dag liksom. Veckan består som sagt utav flera dagar?

I ugnen gosar laxen till sig på spisen kokar för tillfälligt min färskpotatis upp. Det minsann är det inget fel på. Har man nu inget att skriva om, kan man alltid skriva om när jag i morse stötte på den där haren som prompt ville upp på min altan. Stopp och belägg. Till sist fick jag säga den där envetna harkranken att dra dit pepparn växer. Troligtvis lyssnade harkraken på uppmaningen, och drog iväg som en avlöning. Tack för den passningen.

Allt är inte guld som glimmar?

Ännu en dag i vårt rike, krönades med en tripp till dotterns medryttarhäst. I och för sig mot min vilja med ett sjukdomstillstånd som inte är utav denna värld. Klart att man ställer upp för sin dotter, det skall fyllas på vatten det skall fixas i hagar och så vidare. Fast jag kanske inte är i den allra bästa formen, det är smällar man får ta. Under tiden lyssnade jag på dom svenska fotbollstjejerna som trots allt grejade ett silver.

Fast det var sjukt nära guldet om man säger så. Men allt är inte guld som glimmar? Klart att man kunde ta på tjejernas stora besvikelse självklart. Surt sa räven om rönnbären. I morgon är det dags för vårt hopplandslag då laghoppningsfinalen skall hoppas, även där klassas Sverige som en guldkandidat. Hur som helst så är sportens så här, ibland vinner man ibland torskar man.