Ett virrvarr av olika verksamheter?

Även den här torsdagen börjar vakna upp frugan får jobba fast hon är sjuk, men hon jobbar fortfarande hemma. Hon är inte döende? Så hon gör det hon vill så länge hon är sjukskriven. Vissa saker får inte bli ogjorda order uppifrån. Jycken och jag har varit sedvanligt ute på det första passet, där vi mötte det aktiva folket som skall till sina respektive punkter. Ett virrvarr av varierade rörelser som till sist sammanstrålar i verksamheter.

Min egna verksamhet idag förutom min pågående rehabilitering blir att ta med min tonårsdotter till provtagningen. Hon ska provtas 5 dagar efter frugans insjuknande. Det blir en tripp till närmsta vårdcentral. Troligtvis har hon inte smittan men sånt där vet man såklart aldrig? Poängen är att tonårsdottern har haft corona för en tid sedan och är dubbel vaccinerad. Men samtidigt vet jag att man kan få eländet två gånger, det känner jag flera som har fått.

Nån sorts strategi är det allt?

Min kväll börjar närma sig the end med allt vad det innebär? Ligger redan i sängen och kastar nåt getöga på Grekland matchen i fotboll och ett annat getöga på den mediala trafiken. Som är i värsta rusningen. Har nu legat i den här sängen sjukt många dagar nu, men jag börjar känna mig allt bättre. Vilket är bra för husfridens skull, frugan ligger förankrad i soffan och försöker kontrollera sin hosta som lever sitt egna liv med attacker och så.

Min egna hosta har i stort sätt minimeras men inte helt upphört. Jycken Dino och jag har redan klarat av vår sista rutt för idag, nu kan både djur och människa göra vad den behagar med gott samvete. Tonårsdottern sitter instängd på rummet och spelar nåt strategi spel på nätet med nån polare. Även i morgon och på fredag fortsätter hon med distans undervisningen, men hon har full koll på den disciplinen. Vilket är en fjäder i hatten för hennes del.

Som konserverade soldater i kylan?

Frugan kollar in i kylen och suckar tungt va fan vilken dålig påfyllnadsgrad? Okej jag håller med henne till punkt och pricka. Det kan bero på att vi inte har handlat på typ en vecka eller när vi blev sjuka. Men eftersom vi kommer ifrån Närke och Cajsa Wargs revir så tager man vad man haver. Hur svårt kan det vara? Det viktigaste är att dottern får ett skrovmål sedan frugan fått resterna, tar jag det som förhoppningsvis finns kvar?

Det kan vara allt i jämförelse från ett gruskorn till ett sandberg nånstans bortom Kalahari? Så kan det vara ibland? Nu går det dock ingen större nöd på mig utan jag fixar lätt ett gäng mackor om nån timma? Det har man med sig sedan man gjorde lumpen i slutet på 70-talet? Då gick vi loss på försvarets leverpastej som hade bäst föredatum från mitten av 50-talet. Men va fan vi blev ju konserverade?

När känsliga paket levereras?

Börjar gå ut mer och mer på små kortare promenader bland annat två hundpromenader i bagaget. Samt en cykeltur för att hämta ett känsligt paket med vinglas på ett utlämningsställe. Pust pust pust men över lag känns det ändå helt okey. Är helt klart på G. Min rehabilitering går som tåget utan onödiga urspårningar. Med raka rör och osvängda böjar klarar jag av min tillvaro för närvarande.

Eftersom varken jag eller frugan orkar laga nån lunch idag, så beställde vi hem mat från McDonalds via foodora. I vanliga fall klockrent. Men nåt gick galet med leveransen från McDonalds, men det var inte foodoras fel. McDonalds kunde inte skicka ut den rätta beställningen eftersom dom inte får betalt för den leveransen. Men vi fick tillbaka vartenda öre från foodora vilket var otippat i sammanhanget. Ibland går allt våra vägar, ibland går det åt pipsvängen alldeles. Precis som med livets bergodalbana.

Ett uppvaknande denna onsdag?

Vaknar upp till denna här onsdagen med en skopa tillförsikt kanske skall jag fungera hyfsat skapligt mot veckans slut? Allt beror givetvis på kroppens status? Det är såklart min förhoppning annars får man väl uppsöka sjukvården? Helt klart vill man inte belasta vården med mina symtom. Dom ack så obetydliga i sammanhanget? Det är bara vila som gäller för stunden och ingenting annat.

Har gått ut på en skapligt rask morgonpromenad med jycken och sicksackat mig igenom cyklister föråldrade hurtbullar andra hundförare andra individer mot sina respektive mål? Alla skall bannemej ut samtidigt är det inte konstigt så säg? Min lilla oansenliga frukost idag bestod av några skivor rostbröd med ett kokt ägg. Som sagt min kroppförbränning förnärvarande är inte vad den borde vara?

Det där om skokartong smaker?

Nu har man i princip dräpt 2 varma mackor med tomat ost lök kryddor och skinka. Dessa mackor som i vanliga fall smakar gudomliga, fortsätter att smaka skokartong med frigolitinslag. Hoppas hoppas dock att mina ack så dyrbara smak och luktorgan börjar funka någorlunda skapligt normal redan nästa vecka? Men samtidigt känner jag till folk vars sådana organ inte kom igång på flera månader? Sånt där vet man ju inte skit om? Det suger på riktigt.

Den 29 september kommer dom att öppna upp samhället med smockfulla arenor tillställningar evenemang och så vidare. Det är precis som nån expert tjomme sa på teven att, det här kommer alltid att blossa upp i tid och otid och aldrig riktigt helt försvinna? Den känslan är som att sitta fast i en burk härsken ravioli, och fortfarande tycka livet är lattjo?

En lunch med fartränder?

Nu har man passerat lunchen denna tisdag med ett par rostade mackor i förbifarten? Som jag berättade om förut så förbränner man inte så himla mycket under den här sjukdomsperioden? I stort sätt ingenting. Har precis klarat av min andra rutt med jycken Dino, som troligtvis både han och jag behövde? En rutt i ett strålande sensommarväder, eller en tur med ett begynnande höstväder.

Löven är fortfarande än så länge gröna men allt det där kan ändras över en natt. Får jag säga det själv så älskar jag när mörkret faller snabbare, i det så finner jag nåt sorts lugn. Allt bäddas in i en rofylld harmoni. Allt runt omkring mig stressas av och blir en behaglig rytm. En sådan härlig rytm som vi kanske alla behöver. Ser det här abrupta frånfället som ett helande verktyg fram tills mitt bejublande framträdande? Att stämpla in glad i hågen på kneget måndag morgon. Knappast nåt i världsklass men hur stort som helst för mig.