Från graven till den mörka verkligheten?

Herregud det höll vi på att glömma bort? Idag blir det 43 år sedan min svärfar dog så vi tänkte åka ut till graven för att tända ett ljus. Sagt och gjort så blev det. Löven faller allt snabbare för närvarande björkarna är först ut med det tappet. På himlen sveper ett koppel flyttfåglar by west, dom är ganska smarta som lämnar den kommande årstiden. Till skillnad mot oss läs mig som inte har nåt val?

Är född i Närkemyllans potatisåkrar så gott som och kommer garanterat också dö här. På spisen puttrar köttfärssåsen spagettin är på G. Frugan har precis plockat ut den nygjorda plommon marmeladen ur ugnen. Tonårsdottern tjattrar med polarna medialt allt är precis som vanligt ingenting är förändrat. Mörkret börjar så sakta på att lägga locket på allt, den ljusa tiden krymper för varje dag som går nu går det rätt fort. Rätt som det är kommer vi leva i en blecksvart verklighet.

Utav gammal vana?

Snart är det dags för kyrkovalet den 19 September och jag röstar gör jag av gammal vana. Inte för att jag är speciellt intresserad av nåt kyrkoval eller så men röstar jag ändå. Frugan anses vara lite halv religiös och så jobbar hon även i svenska kyrkan med administrativa uppgifter. Men det behöver såklart inte betyda att man är mer religiös eller så?

Vem skall man rösta på? Kanske skriver mitt eget namn? Eftersom frugan fortfarande är sjuk så fortsätter hon att jobba hemifrån med det hon orkar? Den 29 september släpper dom på flera restriktioner, då blir det fritt fram vart som helt och hur många som helst? Sedan om sånt är bra eller så kan inte jag svara på? Men magkänslan skvallrar för mig att det är ett chanstagande det får bära eller brista?

Bland damharvor och svärmödrars klagan?

Regnet vräker ned för närvarande så in i bomben mycket. Liksom allt öppnar sig. Herregud det gränsar mot ett okontrollerat regnkaos. Det jag skulle göra ute har jag redan klarat av innan regnet kom. Lyckos mig? Men blev dock en smula blöt när jag cyklade med frugans damharva från svärmor med den där förbannade laddaren. Passade på före 10 idag att lämna in min egna cykel för underhåll med växlar med bromsar nytt däck och så vidare en total översyn.

Jycken Dino ligger ledlöst ihoprullad i soffan han blänger hålögt ut genom fönstret på ett ihärdigt regnade. Tror fan att det inte har regnat så här mycket på gudars evigheter? Troligtvis har jag fel som så många gånger förr? Sen om det har att göra med klimatförändringarna låter jag vara osagt? Men visst kan man bara spekulera om att vädret blir att mer vridet än vad man först trodde? Kanske är det här bara början på nåt vi inte vill kännas vid?

Allt börjar väckas till liv igen?

Frukosten är avklarad med bravur ett par smakfulla mackor gick åt. Äntligen så börjar min förlorade lukt komma tillbaka om än inte fullt ut, men nog känner jag den där härliga kaffelukten. Även mitt smakcentra börjar fungera tillfredställande, samma sak där så kommer nog inom kort allt klaffa som det skall. Inom kort skall jag lämna in min cykel på verkstan för både översyn med både det ena och det andra.

Den om någon behöver lite kärlek. Även frugan är på G med sin morsas omtalade mobil från helvetet. Hon om någon skall få åbäket att väckas till liv igen. Tonårsdottern tänker ta en ordentlig sovmorgon, hon var nog troligtvis uppe större delen av natten och strategi spelade med sina polare. Apropå vädret så ser det synnerligen trist ut i nuläget väntar bara regnet på att få dominera.

En dag att minnas?

11 September ett datum som klingar ren pur död. Denna svarta tunga amerikanska dag som gav en bittersmak vi sent skall glömma? Hur kunde det hända och varför? En del av dom frågorna kunde vi säkert besvara men resten är fortsatt dold i dunklet? Vi har nu kommit ytterligare en bit in i september med många olika fruktskördar. Äpplen päron plommon allt där bågnar på träden. Tyvärr så har jag inte varit ute så himla mycket i skog och mark, som jag egentligen hade tänkt mig? Men än är det inte försent att förverkliga just den biten.

Det gäller bara att komma till skott innan kung Bore har vitpolerat marken. Som alltid så har man mycket om och kring sig det gäller bara att sålla en del och prioritera det som är akut för stunden. En avvägningsfråga i fyrkanten men även en filosofi som har fått mognat fram med åldern. Som ett gammalt fint vin med karaktär, som man inte klunkar i sig hur som helst. Övriga familjen ligger fortfarande kvar och sover dom väcker man inte i första taget? Dock låter jag jycken Dino få morna sig innan det är dags för första kiss och bajs rutten.

En natt att förtränga?

Min natt har varit allt annat än bra inte ens halvbra om sanningen skall fram? Tänkt och funderat fram och åter på hur man skall lösa svärmors mobil problematik? Vänt ut och in på olika problemlösningar. Egentligen handlar allt om att hon behöver en ny enklare mobil med stora tydligare knappar. För mycket teknik får henne bara att baxna. Men man kan dessvärre inte lära gamla hundar sitta? Hon är van vid sin gamla läs min gamla avlagda mobil som lystrar till namnet samsung.

Däri ligger problemet eller pudelns kärna? Frugan får idag det delikata uppdraget att lösa den där kniviga gåtan, naturligtvis så önskar jag henne lycka till. Naturligtvis så har hon all min support. Personligen skall jag försöka lämna in min cykel idag, för att få bukt på vissa vitala delar. Det blir min arbetstopp för dagen, annars så räknar vi såklart ned till kvällens shl premiär.

Plommon med gott resultat?

Plommon är gott i alla dess former? För en stund sedan kom en av frugans många otaliga mostrar med ett par kilo, små men naggande goda plommon. Frugan som är grymt haj på att bereda dom, har redan börjat tala om att göra både marmelad och chutney till och med kompott. Sånt där gillar jag när man gör allt ifrån grunden med naturliga råvaror.

Tonårsdottern fortsätter med distans undervisningen, och på programmet står det gymnastik. Vilket betyder att hon har typ runt 40 minuter att promenera på. Klockrent för då tog hon med sig våran jycke Dino ut på en hurtig promenad. Kan det bli så mycket bättre jag bara undrar? För närvarande ligger jag kvar i sängen och filosoferar eller mentalt spånar vidare om olika sakers vitt och brett. För hoppningsvis kommer jag så småningom fram till något sorts resultat? Eller så är det som när man räknar sandkornen i ett grustag, man blir liksom aldrig klar?