I det långa loppet finns där både vinnare och förlorare?

Angående samverkan och gemenskap, om detta kompakta ämne kan man ha olika funderingar och åsikter omkring? Beroende på ditten och datten är det bra eller dåligt för just mig dig eller oss tillsammans? I vissa lägen bra eller helt okej i andra sammanhang kanske inte just nu men på sikt kanske det är betydligt sämre i det länga loppet vilket är en högst individuellt ställningstagande. Tillsammans kan man, dock skapa starka mänskliga broar https://popularhistoria.se/samhalle/broar-inte-bara-symboler-for-framsteg med samverkan förståelse respekt och gemenskap likaväl som man kan sabba hårda förenade ting på ett litet ögonblick. 

Eftersom jag själv har valt att ingå i en samverkande familjär gemenskap så finner jag mig i detta faktum att vara älskad att älska att ge kärlek. Hade jag nu varit en ensamvarg som jag i själva verket är så hade jag valt det som ett fullgott alternativ. Annars hade jag säkert fortfarande legat kvar under någon mossig sten, i väntan på rampljusets uppenbarelse helt och hållit på mina villkor inte på andras begäran.

Skillnaden är nu att man är som klippt och skuren för framtiden?

En gång i tiden så trodde jag att jag var en världsförbättrare, en som trodde sig kunna förbättra allt runt omkring mig via ett trollspö? Men även förändra saker och ting må det än vara att skapa en ordning i oordningen? Troligtvis var jag grymt blåögd på den tiden men dock inte blondin. Eftersom jag var punkare en period på 70-talet så var jag som klippt och skuren för en sådan dramatisk omkastande roll. Eftersom jag alltid har varit och fortfarande är en helgjuten motståndare, till all materiellt exploatering och slöseri https://www.ipsos.com/sv-se/i-slit-och-slang-samhallet-utmaningen-med-plastforpackningar-och-avfall. Så har jag alltid hållit mig till den filosofin att ta vara på det man kan, men även utveckla gamla ting till nya funktionella saker. Punken har alltid varit en sorts ohämmad urkraft hos mig, som en osinad källa till att hämta olika krafter ifrån för att använda i olika sammanhang. Fortfarande är såklart den sortens musik det som fortfarande gäller hos mig, fast jag har såklart breddat min musiksmak över gränser som jag förr trodde var omöjliga att passera? Än idag anser jag fortfarande all materiell exploatering är sånt jävla slöseri med våra knappa naturresurser. 

På den tiden i min ungdom tänkte man inte alls så? Man trodde att jorden var ett ständigt fullt lager som hela tiden fylldes på? Snacka om en katastrofal naivitet eller så skärmade man sig från konsekvenserna, det är nu som man får skörda det vi har åsamkat. Vi lever mitt i ett fortsatt ohejdat slit och släng samhälle, fast ljusglimten är att man börjar återvända produkterna man skapar nya trender med retro med vintage. Kanske ser vi ett plötsligt uppvaknande, eller så börjar vi äntligen inse att va fan håller vi på med? Skillnad var det förr då man byggde prylar, som höll en hel livsstil en materiell svunnen tid fjärran från dagens slit och släng samhälle. Hahaha det finns faktiskt kalsonger även trosor strumpor som är gjorda utav bambu okej jag skojar inte? Trodde att jag skulle tappa hakan när jag först hörde det? Men jag lyckades samla mig tydligen så går den utvecklingen i underklädsbranschen rasande fort. Mycket skall man höra innan underkläderna ramlar av en.

Första gången blev ett under på gott och ont?

Egentligen så handlar livet generellt om att ha fokus på sin egna tid sitt egna universum. Att ha gräddfilen klar till sin personliga framgång en nyckel till nån sorts saga? Allt annat är för stunden ointressant kan tyckas? Mitt liv har fram tills nu varit en sorts blandad tragikomisk resa på gott och ont. En stundtals mentalt skenande bergodal bana https://varldenshistoria.se/teknik/berg-och-dalbana-jakten-pa-det-perfekta-tjutet, mellan ett flertal olika dimensioner den ena kanske inte har vart bättre än den andra vad vet jag? Min nuvarande livssituation kan man krasst säga liknar transparanta fragment av frigolit. Då har jag inte överdrivet ett dugg, där ytterligheterna spelar flipper mot varandra med risk för game over. 

Där dom knorriga variablerna i könsrolls problematiken blev ett inhumant krig på liv och död, som ett skevt high Chaparral avsnitt. Som både är fysiskt och psykiskt påfrestande, det söndrar det sliter det splittrar det ruttnar ett in humanistisk helvete på jordskorpan. På tal om annat så blev dagens väder det bästa tänkbara till och med stundtals sol. Som när jag första gången provade chokladpudding med vispgrädde, vilket himmelsk kick det blev närmare än så kommer jag säkert aldrig komma en änglaliknande upplevelse? Det var faktiskt ganska behagligt. Ett under var att jag inte fastnade där bland molntussarna, men det kommer jag säkert göra nån gång.

Ingenting är omöjligt i dom bästa av världar?

Vart har min tid tagit i vägen jag bara undrar? Fram tills dagens datum har det varit ett ständigt sökande efter någonting som troligtvis inte finns? Ett sökande efter det ouppnåeliga det ultimata som att bestiga K2 https://sv.ripleybelieves.com/what-is-k2-6495 utan att ens veta varför man gör det? Idag har jag troligtvis funnit min plattform inbillar jag mig? Men mentalt sett är jag inte alls säker på det, finns alltid någonting annat som lockar men jag kan ha grymt fel? Som hägrar bortanför det som jag redan har. Man skall vara glad över det man har det sa alltid min kloka mormor. Som själv levde under den parollen, men så var hon också av den gamla stammen. Man ska vara nöjd glad tacksam och belåten? Funkade det förr så funkar det även idag.

Men själv har jag aldrig varit riktigt nöjd glad och belåten, trots två fina familjer bara solglimtar periodvis. Min rastlösa själ vill betydligt mera än så men det sätter käppar i hjulet att förverkliga dom, men vem sätter några hinder mer än jag själv? Ingenting är omöjligt sa en viss herr Svan naturligtvis så har han rätt den gamla skidräven som har minst två ohängda rävar bakom varje öra. Man ska förverkliga sina drömmar om det så är det sista man gör, om man har dom rätta verktygen vill säga annars är det lätt att hamna i det så kallade "vakumlandet" ett ställe där majoriteten befinner sig i från vaggan till graven.

Länge sedan allt var sjukt stabiliserat?

Har precis kommit hem från jobbet hade faktiskt medvind hem det händer inte ofta, det har blåst sjukt mycket under ett par dagar. Isfläckarna som var har plötsligt blivit till vattenpölar och med vindens hjälp blåser även dom bort fan vad skönt. Det underbara är att det är ljust till efter 16 men sedan kommer mörkret ganska fort och täcker allt som täckas kan. På tal om hälsa så känner jag mig sjukt frisk, det var faktiskt länge sedan jag kände mig så här stärkt i kropp och själ. Desto mer soltimmar https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/stralning/hur-mats-solskenstid-1.5206 desto hurtigare blir vi, nu talar jag förvisso bara om mig men jag inbillar mig att det är så överlag?

I morgon tisdag jobbar vi på som vanlig med det som vi skall göra, det blir en dag med blandad konfekt med känslor med yttringar och gud vet vad? På det stora så infinner sig en sorts tillfredställelse som inte går av för hackor, ett sorts lugn och där själ äntligen balanseras på dom rätta nivåerna. Denna här vintern fram tills nu har varit skit rent ut sagt, ärligt talat så kan jag med lätthet hoppa över den där vita sörjan som faller ner ibland. Nu siktar man in sig på lite varmare tider när dom kommer blir man troligtvis ett snäpp gladare?

På tal om att avverka söndagen?

Ännu en söndag i kapärnaum går mot sitt obönhörliga slut endast kvällen är kvar. Blott en dag fylld utav olika göromål den ena inte värre än den andre, i och för sig inga måsten grejer utan rutinmässiga åtgärder. Allt är ju såklart relativt? Utanför stretar fortfarande mittemellan vädret på. Den ligger konstant någonstans mellan 0 och 2 minus, minsann inget optimalt väder med andra ord. Sedan kan man tycka vad man vill om snön, för egen del kan jag lika gärna vara utan den.

Snart är det dags för hindersmässan i Örebro ett i vanliga fall ständig återkommande tilldragelse https://sverigesradio.se/artikel/hindersmassan-tillbaka-nasta-ar-nytt-torg-ska-anvandas, som i dessa corona tider har varit inställd men i år blir det av. I min ungdom var temperaturen oftast mellan 15 och 20 minusgrader och snön var riklig. Då kunde man börja prata kyla på riktigt. På tal om snön så verkar övriga landet fått hur mycket som helst. Här hemma i min region så varierar snömängden dramatiskt mellan olika nivåer mest låga dag för dag? Vilket kanske inte är helt optimalt ur ett naturligt klimat perspektiv. Kanske är det så att klimatet börjar ändra form till ett mildare klimat.

Vi har kommit fram till någon sorts sanning?

Älskar att bolla runt med olika tankar skruva dom pressa dom, låta dom fara fritt i olika formationer för att till slut landa i någon sorts sanning. Om man nu skulle gjort si eller så eller vice versa vad hade det blivit då? Gjort vissa saker annorlunda än vad man hade tänkt sig? Eller bara låta allt bero och skita helt i konsekvenserna? Människan använder endast en bråkdel av sin enorma hjärnkapacitet vilket slöseri med kapacitet https://missinglinks.se/article/hjarnans-kapacitet-allt-mer-hisnande/. Vissa kanske inte använder ens så det har vi bevis för ingen nämnd ingen glömd?

Människan kanske inte har kommit längre än så utan fastnat i sin pågående evolution. På vissa områden har det gått framåt sedan hjulet uppfanns, på vissa andra plan har hjulet uppfunnit på nytt? Tänker närmast på jämställdheten där mannen utser sig vara det gudomliga tja det får stå för dom. Tack gode gud att kvinnorna har kommit fram både politiskt och ekonomiskt, i min lilla beskärda värld bestämmer kvinnorna helt och fullt. Det känns både tryggt och stabilt, men ibland ryter jag till som ett ilsket lejon. Bara för att bekräfta min manliga ras befintlighet. Alltid lurar den nån?