Ingenting är omöjligt i dom bästa av världar?

Vart har min tid tagit i vägen jag bara undrar? Fram tills dagens datum har det varit ett ständigt sökande efter någonting som troligtvis inte finns? Ett sökande efter det ouppnåeliga det ultimata som att bestiga K2 https://sv.ripleybelieves.com/what-is-k2-6495 utan att ens veta varför man gör det? Idag har jag troligtvis funnit min plattform inbillar jag mig? Men mentalt sett är jag inte alls säker på det, finns alltid någonting annat som lockar men jag kan ha grymt fel? Som hägrar bortanför det som jag redan har. Man skall vara glad över det man har det sa alltid min kloka mormor. Som själv levde under den parollen, men så var hon också av den gamla stammen. Man ska vara nöjd glad tacksam och belåten? Funkade det förr så funkar det även idag.

Men själv har jag aldrig varit riktigt nöjd glad och belåten, trots två fina familjer bara solglimtar periodvis. Min rastlösa själ vill betydligt mera än så men det sätter käppar i hjulet att förverkliga dom, men vem sätter några hinder mer än jag själv? Ingenting är omöjligt sa en viss herr Svan naturligtvis så har han rätt den gamla skidräven som har minst två ohängda rävar bakom varje öra. Man ska förverkliga sina drömmar om det så är det sista man gör, om man har dom rätta verktygen vill säga annars är det lätt att hamna i det så kallade "vakumlandet" ett ställe där majoriteten befinner sig i från vaggan till graven.