30 januari 2022

Som den obotliga optimistens längtan?

Tittar in i min minimala men smått organiserade garderob? Inte efter några kvarglömda skelett eller så, för det har jag inga? Men väl efter kläder https://popularhistoria.se/kultur/mode/underkladernas-historia som har legat väl dolda, som plötsligt ploppar upp ur tomma intet som håglösa clowner på en nedgången cirkus. Oj då jag visste inte ens att jag hade sådana där modell äldre kläder? Eller så tänker man att den där borde jag ha slängt vid den senaste razzian men jag sket i det? Men så resonerar man att det där plagget, kan vara bra att ha i fall att? Plötsligt så har man en hel uppsjö utav "bra att ha" grejer, inte bara i garderoben utan även i källare vind övriga utrymmen och förråd som värsta lumpsamlaren. Men som den obotliga optimisten jag trots allt är, så tror jag bara gott om mina kläder oavsett hur gamla eller nya dom är en del av kläderna är fortfarande kvar i ropet? 

Medans dom andra är tidlösa uti sin retro anda. Men vissa plagg skall jag villigt erkänna är dessvärre ohjälpligt ute i periferins träskmarker. Allt mode går omlott i ständiga cykler det kommer tillbaka som en oplanerad bumerang man kastade iväg på 60-talet. Eftersom jag inte har någon speciell klädkod på jobbet, förutom då den enhetliga klädseln som gäller för alla. Är ingen kontorist eller så inte ens i närheten som måste klä upp sig, för att träffa typ viktiga kunder. Ska man nu göra en snabb analys av min egna klädstil, så är den definitivt hopplöst tidlös oavsett vilket tidsålder vi råkar befinner oss i. Följer knappast någon flashig trend eller så där min personlighet gör mitt dagliga klädval, som oftast blir lika föga överraskande som en tallrik kall gröt.

Den där sköna retro epoken?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En av många små tankar: När drömmarna lyfter?

"Alla har vi väl våra drömmar stora som små, kanske är det så att någon procent av alla samlade drömmar har gått i uppfyllelse? Oftast ...