Nu råder ett par plusgrader och allt snö börjar att töa bort, kvar ligger endast snö mos som kanske inte är speciellt kul för skidentusiasterna. Personligen tycker jag bara att det är skönt att skiten försvinner och det börjar gå mot varmare tider. Känns som om jag är klar med vintern. Problemet blir att det där eländiga snö moset fryser till och bildar en okörbar tvättbräda, vilket kanske inte är lattjo i sammanhanget. Hur det än kan vi inte göra ett skit och vädret kanske bara att gilla läget, det tråkiga i den kråksången är att det aldrig någonsin har varit varmare i världen än för tillfälligt vilket kanske inte heller är lyckat.
Nånstans får jag den känslan att planeten jorden börjar närma sig den där smärtgränsen av vad den klarar av? Har den väl klivit över den smärtgränsen finns det säkert ingen återvändo hoppas att jag har fel https://www.naturskyddsforeningen.se/artiklar/vanliga-fragor-om-klimatforandringarna/? Snart skall frugan iväg och ta sin tredje vaccindos, själv tog jag den för ett par veckor sedan. Sedan råkade jag lyssna på en väldig deprimerad professor som påstod, att alla oavsett vad kommer att få omikron någon gång i livet? Är det så okej då jag kan varken säga bu eller bä, utan bara krasst konstatera hans påstående. Vad skall man säga?
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar