Innerst inne kan jag vara mig själv i alla lägen?

Utåt sett kanske jag bara är en vanlig man som det växer hår på så länge det nu gör? Men inners inne en ytterst orolig konstnärssjäl en sådan som pejlar otänkbara lägen, som inbillar mig att platsen jag vistades på i går i bästa fall skall bestå har man tur så? Platser kommer och går bara dig själv består så länge det nu varar? Egentligen är jag en sökare av rang som oftast letar, efter någonting som kanske aldrig fanns eller har funnits men ändå troligtvis finns där bortom nästa krön? Eftersom jag inbillar mig att jag är en flexibel konstnärssjäl även där av rang, så finns det alltid en bred mängd olika alternativ. 

Funkar inte det ena så kanske det andra synkar i bästa fall? Lite som rysk roulette. Idag stötte jag på min närmsta granne en trevlig rusprick som delar mina intressen, eller åtminstone värdesätter mina argument. Det bästa med dessa goda grannar är att man kan vara sig själv där våra innersta tankar oftast går ihop som vispad grädde på kladdkakan https://www.ica.se/artikel/kladdkakans-historia/. Vi tänker rätt i det mesta man kan bolla runt med övriga funderingar utan att skämmas? Och ur detta tillfälliga virrvarr kommer det bara ut ren och skär positivitet. Vi vet vad vi har men inte var vi får, därför värnar vi väldigt mycket om vår sociala kontakt och gemenskap totalt sett en klockren sammanhållning. Nu har jag gjort mina för och eftermiddagspass med jycken Dino så nu tänker jag fortsätta med min Kurering.