30 januari 2022

Har aldrig i och för sig varit någon sjusovare av rang?

Vaknar till tidigt denna här söndagsmorgon faktiskt före tuppen vilket i och för sig är ganska normalt. Jag har aldrig varit någon större anhängare till sovmornar, herregud det längsta som jag har sovit till är typ 9 för hiskligt många år sedan. Övriga familjen sover vidare i sina respektive törnrosadrömmar. Sedan har vi såklart våran långhåriga och plikttrogna jycke Dino som är van vid att jag rastar honom tidigt på mornarna. Av någon konstig anledning så faller den morgonpigga lotten alltid på mig, en sorts nitlott på sätt och vis men även ett skönt tillfälle att få till en rask promenad. Men 9 av 10 gånger är det min verklighet, mig spelar det ingen roll eftersom jag älskar att röra på mig.

Samtidigt är det skönt att komma ut tidigt på morgonen, då man slipper alla pastellfärgade hurtbullar även andra jobbiga hundägare som är pratglada, dom försöker jag att undvika så gott jag kan. Som sagt det gäller att välja sin tid, där alla andra väljer nåt annat? Har precis kommit hem från dagens sista promenad med jycken Dino, nu skall både han och jag aktivera våra hemlighetsfulla törnrosadrömmar.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En av många små tankar: När drömmarna lyfter?

"Alla har vi väl våra drömmar stora som små, kanske är det så att någon procent av alla samlade drömmar har gått i uppfyllelse? Oftast ...