Handplockade funderingar trettionio: Skrålar ut skrålar in 25/26.

Då har vi således kommit fram till årets sista skälvande dag med allt vad den innehåller? Har man dessutom en skotträdd jycke som vi har så måste man noga planera varje promenad typ att gå mellan skottsalvorna, började med en riktigt lång promenad på morgonkvisten för att följa upp med en till efter lunch sedan ytterligare en på sen eftermiddag. Sista promenaden väntas bli långt efter midnatt när för hoppningsvis raketerna har tystnat så är i alla fall planen.

I vår familj blir det en klassisk tre rätters med en halv hummer med tillbehör till förrätt för att följas upp med läcker hummerpasta där vi gör en egen smakrik fond av hummerskalen till varmrätt för att avslutas med ett måste på nyårsbordet nämligen chokladpudding och vispgrädde vad kan då gå fel? I år tänker vi vara helt för oss själva och njuta av våran familjära gemenskap. I och med denna avslutat 2025 års tunga feta mat för att gå över till mera skaldjur och lättare mat.

Natten till nyårsdagen hotar meterologerna med ett kraftigt snökaos som skall dra in över min region med en tillhörande kyla vilket gör att det eventuellt inte smäller lika mycket som förväntas, men såklart har man mindre barn kanske man vill bränna av ett par tårtor innan läggdags? Hur som helst var det hiskligt många år sedan man själv brände av några fyrverkerier, numera anser jag att man kan lägga pengarna på annat än att se dom gå upp i rök.

Handplockade funderingar trettioåtta: En fråga om dagar kvar.

Stormen Johannes drog fram igår med stor förödelse som följd i Dalarna med omnejd, hos oss fick vi bara känna på en bråkdel av den men tillräckligt för att vibrera gatskyltarna. Fortfarande är det snöfritt i min region och kommer så att vara resterande av året, snön är som sagt någonannanstans än här vad mig anbelangar spelar det liksom ingen roll då jag inte är någon vintermänniska. Eftersom snön har uteblivit så får vi säkert vår beskärda del och lite till senare som en hemsk ketchupeffekt.

I morgon återgår man till ett par dagars jobb sedan är det dags för ytterligare en ledighet som är längre än den gångna julledigheten vilket är underbart, man betar av nyårshelgen med pompa och ståt och trettonhelgen för att sedan plocka bort julpyntet med dess tomtar och änglar och gå in i ett normalläge. Allt har sin tid sa alltid min kloka mormor som höll hårt på sina traditioner, men den tunga feta julmaten kommer jag verkligen inte att sakna förens troligtvis samma tid nästa år. Men i vår familj äter vi väl valda delar av julbordet till påsk, men sedan går man in i gröna vågen maten med sallad och dylikt.

Även i år blev alla berörda glada över sina julklappar och tomten gjorde sitt jobb med bravur och såg till att inga ögon blev torrbelagda. Även om julstämningen utomhus inte har varit 100 procentig så har den varit det inomhus med råge, frugans många tomtar i olika storlekar former och färger har bidragit till den inomhusliga magiska stämningen. Ända problemet för våran jycke Dinos skull är alla smällarna som briserar i tid och otid, enligt han är den här tiden den absolut värsta på hela året.

Handplockade funderingar trettiosju: Raketer på gott och ont.

Nu har man liksom betat av julhelgen med mycket möda och stort besvär det gick som förväntat, med handen på hjärtat kan jag konstatera att det är skönt att slippa den feta och tunga julmaten och gå in så småningom på den lätta marina nyårsmaten det ser jag liksom fram emot. Det enda kruxet är fyrverkerierna ur jycken Dinos synvinkel dom är han livrädda för, redan nu fyrar vissa tvivelaktiga kliental smällare under nattetid vilket är ett jävla otyg. Desto äldre hunden blir ju räddare blir han för höga ljud, så nyårsnatten går blandannat åt till att få jycken lugn och trygg.

I min ungdom var man inte rädd för fan själv man hanterade olika smällare som om man inte hade gjort nåt annat, alltifrån vanliga kinapuffar ettöres till storslagna raketer och smatterband ju högre det smällde desto bättre var det. Nu för tiden hör man knappast några raketer förutom dom som köps på svarta marknaden. Man kan tycker jag lägga pengarna på annat än att se dom gå upp i rök. Dom barnen som har fått vintersportgrejer förutom skridskor får vänta ett bra tag tills den förmodade snön kommer. Om den alls kommer vill säga?

I dag lördag kan vi äntligen sänka garden och gå in i ett dvalaliknande tillstånd av välbefinnande och verkligen få njuta av ledigheten full ut, det har varit folk hemma hos oss 2 dagar i rad det räcker minsann. Den enda fysiska aktiviteten idag blir att rasta jycken Dino och att gå från köket till soffan tur och retur kanske även en avstickare till muggen godisskålen och barskåpet. Summa summarum blir det en dag där lättjan dominerar och arbetet får snällt spela andra fiolen.

Handplockade funderingar trettiosex: Mitt i ett mellanspel.

Annandagjul och omgivningarna ligger öde det enda som har rört sig på morgonkvisten är jag och jycken Dino på våran första promenad i arla morgonstund. Förutom våran sköna uppenbarelse så ligger nog folk för ankare och slickar sina sår efter dom gångna juldagarna med många klappar mycket mat och dryck, en del fick säkert sina drömmar i uppfyllelse medans andra fick mardrömmar av olika slag? Hemma hos oss blev det en högst traditionell jul inga överraskningar inga nyheter utan allt var precis som det alltid har varit.

Så här på ålderns höst har man snöat in sig på att man vill ha julen på ett visst sätt, just på julaftonen har vi delat in den i olika plan alltifrån klapp i strumpan julfrukost julfika julmat Kalle Anka julklappsutdelning och slutligen en film med tillhörande snacks och alkoholhaltiga drycker vilket vi tycker blir till en perfekt dag. Magin bestod i att vi fick lite snö på julaftonen vilket bidrog till den juliga inramningen och inget öga blev torrt.

Mellandagsrean är i full gång med dumpade priser till hugande spekulanter egentligen skulle man köpa julklapparna nu istället för då och tjänat en slant, men affärsmännen vet minsann hur en slipsten skall dras för att få till mästa möjliga utdelning. Dessutom går vi in på det här årets sista skälvande dagar som försvinner en efter en tills nyårsaftonens fyrverkerikaskader.

Handplockade funderingar trettiofem: Grande finale: Julafton 2025.

Jag hade en önskan om en vit jul, på något sätt gick den önskan i uppfyllelse kanske inte några jättemängder snö men ändå så pass mycket att asfalten fägades vit nu för tiden får man vara glad för det lilla. Så här i juletider inträffar magin i olika former, men som allt annat så måste man tro på magins kraft för att det skall ske och verkställas. Denna julaftons morgon gick jag tidigt ut med våran jycke Dino i ett öde landskap, dom ända jag såg förutom några lösryckta harar var dom många bilarna till och från någonting?

Eftersom jag fortfarande har kvar mitt barnasinne i behåll på gott och ont enligt frugan som vill att jag skall vara vuxen en gång för alla, så undrar jag vad som döljer sig i klapparna under granen? Jag undrar fortfarande hur många klappar är till mig, den pirrande känslan kan ingen ta ifrån mig så länge som jag lever. Eftersom jag förväntas vara vuxen så är inte paketen det viktigaste utan själva känslan på julaftonen. Sedan gör det ju inte ont om man får något enstaka paket det liksom hör till.

Efter att ha blivit kommenderad till att städa badrummet så har jag nu gått ned i ett komaliknande energisparande läge där varje steg är slösande. Mitt jobb denna julafton är att valla hunden i omgångar att vara behjälplig samt att både vara en god värd och julklappsutdelare sånt tar på krafterna men var gör man inte för kärleken. Dagen har bara börjat nu är det bara en lång jobbig väntan till julklapparna, men först betar man av Kalle Anka vid tretiden sedan kan allt hända denna magiska dag.

Handplockade funderingar trettiofyra: I väntan på tomtens magi.

Konstaterar att det tusan mig har blivit lite kallare, när jag gick ut med jycken Dino i morse så var det -0,2 grader ute i skrivandes stund håller tempen fortfarande i sig och nattfrosten ligger prydligt kvar. Tror fortfarande inte på att det kommer någon snö i år och problemet blir att den kommer senare och ligger kvar längre. Summan av den bittra kardemumman blir att allt förskjuts våren blir obefintligt sommaren kortare hösten längre vintern blaskigare.

...jag ett vrak

en mänsklig härdsmälta med krav

ett stycke skenande reaktor på glid

som på havets botten kippar luft med plattfiskarna

spolierad och splittrad...

Kom precis hem från jyckens lunchpromenad i ett strålande såkallat vinterväder fortfarande nollgrader fast med en sol som gör sitt bästa i att vara i fokus. För min egen del spelar det ingen som helst roll om det kommer snö, men för naturens skull är det inte bra om det vita uteblir balansen blir rubbad och kugghjulen kuggar ojämt och allt blir ställt på ända. Dagens lunch är och blir ett mysterium i nuläget står det ingenting på menyn man tager vad man haver sa Cajsa Warg.

...cyklade till Salem 

varför vet jag inte?

Med lätt pakning och tunga öl

en högröd sol och ett blodrött face

med ett följe av lösryckt folk en samling klientel

en ansamling av märklig gemenskap

en diger loppcirkus utan direktör

fast med en falsk manege aktör på G...

Som sagt i dag är det den fjärde advent och vi går skynsamt in i den sista dallrande fasen till förväntansfulla julhelgen som vi står inför. En bråkdel av klapparna ligger redan under granen och väntar tills att någon förslagsvis då tomten skall dela ut dom, trots att man skrivit sin önskelista så vet man inte ett spår om vad man får det är ju det som är själva magin. Man önskar något och man får något och vad man får spelar ju egentligen ingen roll, huvudsaken man får något för det kommer säkert en dag där julklapparna uteblir helt och hållit.

Handplockade funderingar trettiotre: I väntan på nästa nivå.

Snön lyser med sin frånvaro medans regnet lyser med sin närvaro världen är liksom upp och ned, kanske är det så att vi blir tvingade att gilla läget fast vi inte vill det? Självklart vill jag inte ge er någon negativ bild av väderleken, men visst fan är vi på väg mot fel håll? Personligen är jag uppvuxen med kalla vintrar med massvis av snö, men blickar jag ut över den gröna regniga pulkabacken så får jag en tår i ögonvrån.

...råkade morsa på en fallen ängel

mosad till både kropp och själ

den verkade känna mig väl

men jag inte den

känner inga fallna änglar

förutom då min spruckna spegelbild

en personlig nidbild...

I det stora hela är egentligen människan en liten prick i sammanhanget men inte vilken liten prick som helst, utan en som kan kullkasta hela planeten genom ett tryck på en knapp som aktiverar undergången. Hur det än är så har världen blivit ond och ogästvänlig där klassklyftorna är större än någonsin förr, krasst kan man säga att dom rika har blivit rikare och dom fattiga fattigare.

...mot mångubbens skira siluett

får varulven i mig att bedarra

och bedyra min osvurna odödlighet 

i verklighetens ljusa rum

slåss jag mot mörka lömska skuggor

som attackerar mina dova dimmiga konturer

förloraren

får bli vargens sista buffé...

Även i år finns julgranen på sin givna plats med kulor i grenen glittret och allt det andra som ger helhetsintrycket. Även om inte julstämmingen infinner sig utomhus så finns den definitivt inomhus. Frugan är en mästare i att pynta och man gör ju det man är bäst på, min lott är att vara hantlangare diversearbetare och städare i en och samma person. Min passion ligger på ett helt annat plan men finner så klart glädjen i att frugan blir glad åt allt vad julens fröjder bär med sig.