När roller, spelar betydelse!

Det här, med att varken veta ut eller in? Har sin poänger. Vissa virologer, påstår att covid. Alltid, kommer kvar. I många olika varianter, och mutationer. Vissa, anser att dom blir mildare? En del aggressivare? Ni hör ju själva? Allt är spekulationer?

Och ett, elakt bollande. Med allmänhetens, hopp och förtvivlan. Ett spel, där olika mirakler. Har avgörande roller. Där medicinska underverk. Kan ha, livsviktiga betydelser. Allt det där, står att läsa bland framtidens stjärnor.

Lördag, here we come!

God morgon, lördag. Denna dag, laddade jag upp med. Att gå ut, med min jycke Dino. På en hurtigt, 1, 30 timmars promenad. I en, 13 graders bitande kyla. Så himla skönt. Inga irriterande myggor. Inga pastellfärgade, stavgående hurtbullar. Endast, ett par trötta diselångande bilister. Troligtvis, på väg någonstans? Eller till, vart som? Jag älskar, att vara ute. På min, hundförande morgonpromenad. Där jag i, lugn och ro. I min, privata bubbla. Kan vända in, och ut på mina filosofiska tankar. Om ditten och datten.

På tal om, andras hängrännor?

Vad gör man, när snön virvlar runt i luften? Jo, man slår helt enkelt. Ihjäl tiden, med berott mod. Men bara, den tid. Som man, eventuellt har över? När man har, räknat bort allt. Denna där, eventuella överflödiga tiden? Som bara, simmar runt. Som äckliga exkrementer. Utan egentlig nytta? Som man inte alls, är beroende utav? Det vet man, ju inte om? Förrns efteråt? Förvisso! Andra kanske, spikar papptak? Rensar andras, hängrännor. Busvisslar på grannfrun. En del, plockar ut ett förskott. På sin, extremt ansträngda lön. Medan andra troligtvis. Solar sig, i glansen? Av en snigels, burdusa framfart? Alla har vi, våra sätt. Att skapa, nya spelrum? När snön, plötsligt virvlar runt i luften.

En klass 3-varning: Pengarna eller livet?

Idag, måste jag svära. Ve och förbannelse. Så extremt halt idag. Hos mig, hade dom inte plogat för 5 öre. Om dom, hade det? Så har dom fuskat, sjukt mycket. Rena rama, stenhårda tvättbrädan. Inte särskilt lätt, och ta sig fram? Tänker på alla, gamla och skröpliga. Hur tänkte, snöröjarna där? Nog fan, finns det budget kvar för snöröjningen? Eller, har dom pengarna. Gått till alkoholstinna personalfester? Ärligt talat, så har jag ingen blekaste aning?

Vad jag förstår, så blir det bara värre? Med vädret, alltså! Kanske inte någon, jobbig klass 3-varning? Som i Norrland, men snudd på. Snön, kommer att vräka ned! Enligt elaka tungor? Så sägs det, att vi kommer hamna på runt 20 minus. Fy fan. Så jävla ohumant? Värre finns inte, på kartan? Det här med lagom väder? Får vi nog fetglömma, för tid och evigt.

När det, marginella liksom diffar?

Frun är trött. Hon snarkar. Väggarna bågnar. Jag är gravallvarlig, tro mig? Jycken och jag, roar oss så gått det går. Vi leker, spelar död? Den som vinner, får ett hundben av choklad. Jycken, brukar vinna. Dottern ligger coolt, i sitt rum. Uppkopplad, långt upp över öronen. Länkar, hit och dit. Känslan är grymt ödslig. Men ändå, ständigt närvarande. Utanför, har regnet. Tagit snöns plats. Så jävla moddigt. Så jävla ruttet. I morgon, kommer extremkylan? Snacka om, glädjedödaren. Vinden har börjat ökat något. Men lär, komma igång. Med full kraft, under natten.

Själv är jag, förvånansvärt pigg! Inbillar jag mig? Det skenet, kan bedra. Har nog egentligen aldrig, varit riktigt trött? Vissa halvsanningar suger. Mellan tummen och pekfingret. Kan det förstås, diffa marginellt. Återstoden av kvällen, tänker jag hylla livet. Dess värde, och mening. Sådana stunder, måste ju också finnas? Liksom, vissa skitstunder! Allt har sin mening?

Det är synd, om människorna?

Människor är ett konstigt släkte? Generellt sätt. Det är synd, om människorna? Utryckte, sig August Strindberg. Han har en poäng? Det är för övrigt, den enda arten. Som kan utplåna, en hel planet. Bara för att, det är roligt. Ett rent söndagsnöje. Arten, kan även vara. Solidarisk och ogästvänlig. Samtidigt, som den också kan vara. Generös och barmhärtig.

Ända sedan hedenhösarna ,har artens strävan. Varit att, uppfinna saker. Även göra befintliga, prylar bättre. Medan en del. Har avdelningen, söndra och härska. Som viktiga ting. Mitt mål, är varken söndra eller härska. Möjligtvis, göra mänskligheten lite trevligare. Om det går, vill säga?

Istället för, en karriärist?

Vad är en karriär? Är det ett jobb, eller en livsstil? En möjlighet, eller ett val? Kanske ett tvång, eller en sorts deal? Måhända, nåt alternativ. Till någonting annat? Min egna karriär, är så långt ifrån. En framgångsrik karriär, som tänkas kan. Inte ens, nåt början på någonting? Hade inga som helst, framskridna planer. På att bli, typ en satellitforskare? Inte ens en, enkel magnat. Fanns i min tankevärld? 

Kanske hade jag, nånstans? I den yttre inre sfären. En nykter fundering, om ett författarskap. Den tanken, blev fullare och fullare. Till sist, stöp den funderingen omkull. Som en otät furu, i den täta granskogen. Men den lilla, såta funderingen. Liksom alla andra storslagna, spräckta tankeslott. Rann helt sonika, ut i sanden. Kanske, där dom hörde hemma? Kvar blev, endast en simpel man. Vars 1000 andra tankar, fortsätter rotera. Som om ingenting, hade hänt?