En av många små tankar: När komfortzonen rubbas?

"Går precis in i en fyra dagars lång och efterlängtad ledighet, ni kan inte ana hur djävla skönt det känns huden knottrar sig faktiskt. Bara att gå in i sin privata bubbla och bara vara käka gott dricka gott med familjen och bara vara det kallar jag för livskvalite. Tyvärr är vädret inte så där som vi vill att den skall vara typ sol och sånt, det är svinkallt det blåser snålt duggregnar småspik och är allmänt grått. Nu gör det inte så himla mycket för vi vet att det kommer att bli bättre väder framöver eller? Nu på fredag skall vi ut i bushen och plocka nässlor även förse oss med ett gäng ramslökar, av dessa underverk tänker vi göra gudomliga sopper av. Sedan kanske man inte är så där mellosugen längre med alla oroligheter med Israel i synnerhet, så den delen tänker vi skippa helt och hållet varför blanda in politik i ett familärt mello då går det utanför mina referensramar. 

I afton tänker övriga familjen grotta ned sig i sushiträsket men inte jag, för jag tänker pimpa upp en simpel panpizza ett par nivåer både i smak och utförande och höja upp den ett gourme snäpp. Utanför min trygga komfortzon hotar Ryssland som vanligt med kärnvapenkrig medans USAs okrönta galning Trump som ångar på i ullstrumporna utan någon som helst hållbart verklighetsförankring? Ärligt talat är inte denna ostabila man ett hot mot världsfreden? Man skulle vara som min jycke Dino, han gillar att bli kliad på magen han får sin punkliga mat sina promenader och han är så trygg i komfortzonen, så länge som inte hemglassbilen spelar sin djävlt jobbiga melodi då blir han som förbytt och vill bara gömma sig från allt och alla"