Snart har sommaren farit sin kos?

12 augusti okej snart har halva sista sommarmånaden farit sin kos? På min spräckliga himmel ser jag ett gäng skränande flyttfåglar dra mot varmare breddgrader. Dom är smarta dom har inga krav inga pretentioner mer än att det skall vara varmt och rikligt med käk, dom hatar vintern dom hatar folksamlingar. Vi har mycket att lära av dessa fjäderfän.

Klart hade jag haft vingar skulle jag också dra by west utan tvekan. Frugan ringde precis nu från vårt smultronställe vid havet hon hade köpt frallor dom skulle äta frukost. Vid lunch tid tänker dom lämna paradiset för den här gången, och bege sig hem till närkeslätten igen. Borta bra men hemma bäst så är det alltid? Undantag finns ju också såklart. Underbart är kort men ack så underbart.

Ett skrivande i stundens inlevelse?

Det där med direkt filosofi tycker jag intressant oavsett om det är vetenskapligt, eller vad det nu kan vara? Personligen så har jag nog alltid varit en tänkare en sökare av rang, ibland social som attans i regel blir jag även en ensamvarg när det väl passar mig. Har nog alltid haft olika uppslag på hur saker och ting skall vara? Hur texten skall se och så vidare. Eftersom jag skriver i stundens inlevelse utan manus så blir det som det blir? Oftast blir det bra?

Nu talar jag om otaliga idéer i mitt skrivande hur man får ihop det bästa på så liten yta som möjligt? Mitt vridande mitt vändande med dom ordliknande krumbukterna. En sorts resa uti det okända? Mitt mål med bloggen är att skapa en sorts harmoni för stunden för läsaren. Den skall kunna känna igen sig i mina tankar i inläggen? Gör dom det så har jag nog lyckats med mitt alster uppdrag. Det känns bra så här långt.

Att axla en ofrivillig gräsänklings roll?

Tja vad gör man i mitt läge som ofrivillig gräsänkling, i min roll som en urbaniserad dagdrömmare? Tja man slår väl på den stora trumman bang bang och låter drömmarna tillfälligt komma in. Okej, det låter väl bra eller hur? Det hela handlar om en slags motvillig acceptans att jag var tvungen att bli hemma av en eller annan orsak? Men bra karl reder sig själv herregud man är väl sig själv närmast? Har precis klivit upp från mitt 30 gradiga spa bad som ett russin, mitt favorit band The Clash byter spår men är lika vilda. Musiken strömmar ut som värsta konserten.

Ny bärs är på G, nu trivs jag som den där fisken i plurret. Vad gör man inte för att återskapa den förlorade strand feelingen. I min värld finns det höga berg och djupa dalar, precis nu är jag i det paradisiska mellanlandet där allt är på mina villkor. Mina förlupna tankar drar åt, vad jag skall äta till kvällsmat? Så långt har jag inte tänkt? Kanske blir det nåt som jag inte alls hade räknat med?

Dom tror att jag har det tråkigt?

Tja vad finns det egentligen i kolan på en urbaniserad dagdrömmare? Typ massor? Episod.2. Vi ser det vi ser vi känner som vi gör? Kan man nu inte som jag ta mig till havet där min familj är. Då får man ta havet till mig istället. Kryper lågmält ned i mitt 30 gradiga spa bad med ett gäng kalla öl, låter låtsats palmerna spela statistrollerna. Det gör dom bra. Bredvid mig har jag snacks onyttigheter och tillbehör, allt det där som behövs för en skön tripp till havet. I bakgrunden skriker min favoritgrupp The Clash ut sin social reala vrede. Som så många gånger förr. Herregud, jag tröttar aldrig på dess betong hjältar.

Just nu i denna stund, känner jag mig som den lyckligaste människan på jorden? Dagens sanning. Varför då undrar ni säkert? Är han knäpp eller? Därför att jag har förtjänat min plats i detta spa bad, kliniskt fritt från skrikande ungar från upprörda tanter i pastell bikinis och skeptiska rundlagda gentlemän. Som i vissa fall befinner sig bäst före utgångs datumet. Herregud det här är verkligen livet på en pinne. Tro mig! I själva verket försöker jag bara återskapa den där magiska känslan den man kan ta på, som jag brukar känna när jag är vid havet. Klockrent.

I skuggan av havets brusande våg?

Frugan ringde precis nu i från stranden från havet vid smultronstället de hade just badat i ett 20 gradigt hav. Frugan och dottern. Svärmor kollar säkert på gamla avlagda repriser, hon tycker sånt är kul? Fråga mig inte varför+ Hon frågade vad jag gjorde? Tja jag sitter där mol allena på min pinnstol i det stora hela dricker min kalla öl min jycke Dino käkar upp sin uppdelade falukorv med god aptit. Han föredrar att jag strimlar ned en skinkskiva. Den jycken vet vad han vill ha.

Han är lik sin husse endast det bästa är gott nog. Sådan husse sådan jycke? Annars har jag lagat lyxmat idag, ett pulvermos de luxe fräsigt upp en handfull kantareller rikligt med lingon och "knasterkorven" från Lithells i Sköllersta. Enligt min mening varmkorvarnas Rolls Royce. Hot dog släng dig i väggen liksom. Man tager vad man haver sa Cajsa Warg. En sann kvinna som endast bodde ett stenkast bort från mig när det begav sig?

När verkligheten blir kortare än evigheten?

Egentligen så har jag inget annat bättre för mig än att skriva av mig för närvarande? I parti och minut. Det gäller att passa på nu när frugan dottern svärmor är och gör vårt smultronställe osäkert? Tja så gott dom kan? Det enda som jag tänker göra idag är att föda min inneboende semesterlättja. Det är ju knappast svårt, den skriker som en fågelunges hunger. Med öppna spjäll fyller jag dess innanmäte.

Min utevistelse idag läs onsdag blir när min högst ärade jycke Dino är klar för att leverera 1:an och 2.an, då får man så vackert ställa upp. Vad gör man inte för sin pälsklädda vän. På det stora hela har jag endast knappt 2 dagar kvar på mig att ställa världen på ända, och hoppas att den inte tippar över och blir pannkaka? Den får jag säkert äta upp förr eller senare?

När ens verklighet kommer ifatt?

Dagens sista inlägg handlar om att längta om att sakna om att vänta. Innerst inne är det inte så himla kul att vara gräsänkling? Ett tillstånd som jag själv valt. Första dagen var det garanterat så, men sedan hann verkligheten ifatt mig som berättade att jag verkligen saknade min hustru och min dotter.

Självklart så har dom det skitbra där dom är vid vårt smultronställe vid havet. Samtidigt som jag här börjar räkna ned tills dom kommer hem? Hur det än är så är familjen det viktigaste för mig, utan den vore jag ingenting? Möjligtvis då en påse nötter som ingen vill ha? Kanske känner man så här när man blir äldre, då blir ens familj den viktigaste nu någonsin haft?

Back to work again?

Som sagt, allt fler har kommit tillbaks till jobb efter semester. Förr eller senare är det så för alla? För egen del sjunger den på sista versen. Min semester vart drömmar som blev till svårfångat stjärnstoft. Övriga familjen plus svärmor är på vårt smultronställe vid havet, säkerligen badar dom dricker vin och sånt? Själv har jag mitt spa bad att hänga solo i min jycke Dino samt kaninen Feffe. Denna ack så brokiga skara gör så gott dom kan med sina fyra familjefria dagar utan resten av familjen?

Det funkar, eftersom varken jag eller husdjuren är tappade bakom nån vagn så fixar vi det? Herregud vi är ju tre stabila karlar både päls och pälslös en människa en hund en kanin, va fan kan gå fel då? De tre super musketörerna? Jag bara undrar? Det enda som jag begär är ett gäng kalla öl ett tillfredställande samvete och ett fortsatt lyckligt liv.

Inga fina titlar i badkrukornas vändkrets?

Det där om vädret är bara definitivt att lägga ned? Vi har troligtvis fått vår beskärda värme del utav denna här sommaren? Dom regntunga molnen dominerar solklart på min himmel, dessutom har det regnat skvättar lite från och till. Lite himmelsk inkontinensproblem? Även rapporten från hustrun som befinner sig vid vårt privata smultronställe vid havets salta våg.

Berättar att dom har ett snarliknande väder som hos mig på närkeslätten. Trots allt tänker dom trotsa vädergudarna med att eventuellt bada under dagens lopp? Våran filosofi har varit under mina 20 år vid smultronstället, att har man inte doppat sig minst 1 gång då har man inte varit vid havet? I regel doppar jag mig minst 10 gånger om dagen när jag är där borta. Hos mig finns inga minimi krav på antal doppningar, men minst 1 gång annars klassificeras man som badkruka. Knappast någon hedervärd titel i en ständigt badande familj.

Dagen efter semesterlunken?

Mer rörelser på gator och torg det märks att folk har börjat jobba igen. Flertalet åtminstone. En och annan vilsen turist strosar i stadsmiljön med karta och kompass. Lustigt man ser direkt att det är en turist? Förr var det japaner kineser med sina kamrer. Nu är det garanterat inhemska människor som har tagit över deras platser? På nått sätt känns det som om restaurangernas uteserveringar har fått ett klart uppsving.

Det är mycket som måste tas igen efter ett minst sagt katastrofalt 1,5 åren. Problemet nu är att restaurangerna inte har tillräckligt med personal för att garantera bästa möjliga service. Personligen brukar jag säga till om jag inte har fått min beställda mat efter 15 minuter. En självklar rättighet som kund, med tanke på hur jävla dyrt det är på krogarna.