Mol allena runt bordet?

Tänkte på när jag satt där allena vid köksbordet runt 12.20 idag käkade stekt fläsk med löksås färskpotatis drack en öl till. Så att snålvattnet rann. Fan egentligen vad jag är priviligierad? Så in åt helvete också. Vad har jag egentligen gjort för att få det så här bra? Min älskade hustru gjorde speciellt mat för mig så att jag hade dom första två dagarna. Bara en sådan handling. Är inte sånt kärlek då vet inte jag?

Nu är jag emellertid inte helt tappat bakom en vagn i fråga om matlagning, jag kan minsann också slänga ihop en sobel nobelmiddag ur min trollerihatt om det så kniper? Men nu behövde jag inte det, åtminstone inte dom två första dagarna. Sen har jag både pulvermos och "knasterkorv" från Lithells. Sjukt många sorters pasta till råga på allt. Herregud mat har jag fram till döddagar om så vore? Mig går det ingen nöd på.

Störst av allt är kärleken?

Fast det bara har gått ett par timmar saknar jag min älskade hustru så oerhört mycket. Det trodde jag inte? Det där med att vara gräsänkling kan vara hur kul som helst endast en kortare period. Är man nu inte van med nåt annat? Sen vill man såklart få hem sin familj igen. Min hustru och jag har varit tillsammans i stort sätt varje dag i snart 20 år, så visst fanken känns det tomt när dom åker iväg utan mig. I år hade jag inget annat val mer än att bli hemma tack vare min brutalt kraftiga influensa. Så är det så blir det.

Trots allt detta ser jag ändå fram emot ett gäng självständiga dagar lite egentid på tu man hand. I stort sätt göra vad jag vill inom moralens råmärke? Sånt är bra för själen och definitivt också för husfriden. Det viktigaste är att man älskar varandra oavsett om man är borta eller hemma whatever? Äsch nu fäller jag nog en liten förlupen tår som både hyllar kärleken och egentiden amen.

En gräsänklings talan?

Då var man gräsänkling nån vecka framåt. Inte speciellt ofta men det händer. Inte för att jag gråter eller så? Inom kort landar min älskade familj mitt i hjärtat av vårt smultronställe, vid det salta havet vid dom goda räkorna vid allt annat gott som tänkas kan. Här hemma knappt ett uns ljusår bort nånstans mellan tummen och pekfingret har jag nyss gått ut med jycken Dino förstås mot hans vilja. Den jycken vill sällan pinka i skurar. Håller med honom.

I horisonten tornar de askgråa åskmolnen upp sig som värsta dramaqueen. Förresten igår tände dom gatlamporna hemma redan strax efter 19. Troligtvis för första gången? Herregud vart är vi på väg? Jo mot vinterland vinterland? När den tiden är mogen såklart. Nu skall det fortfarande vara sommartid säjs det om det nu är på riktigt? På lördag drar vi åter ihop våra tighta grannar för årets all in kräftkalas the big one med allsköns drycker och allt som hör fester till. Garanterar att inget öga är torrt efter detta kalas.

Att hålla sig flytande är gott nog?

Familjen har åkt, och lämnat grabbarna grus hemma med tok regnet. Grabbarna grus är jag undertecknad kaninen Feffe samt jycken Dino, i och för sig har vi vart med förr. Det skall gudarna veta? Seglat på dom 7 insjöarna jajamän? Till ett annat tok regn åker tjejgänget med svärmor som ankare. Det lär ju behövas när saker och ting inte skall flyta bort? Kanske förankra ankaret?

Vi får verkligen hoppas att det här jävla vädret som är nu inte håller på resterande av min sista klämtande semestervecka? Det skulle inte förvåna mig alls? I stället blir det väl värmebölja när man väl börjar jobba igen? Det slår aldrig fel så typiskt så vanligt. Det spelar liksom ingen roll när man tar semester, första mellersta eller sena perioden? Nåt jävla konstigt är det allt?

Ett kall ett måste en plikt?

På tal om att vakna tidigt? Så har jag alltid gjort så, minns att jag väckte föräldrarna när jag var typ 4 bast och skrek att nu är det dags att vakna? Hallå hallå. Himla sovsjuare, skrek jag enligt säkra källor. Tror att det var lördagar, som dom tyckte var jobbigast? Ledigt och allt. Sedan dess har jag alltid vaknat före väckarklockan, som jag mest har som ett alternativ i fall att? Har alltid haft jobb som kräver min uppmärksamhet tidiga mornar.

Det har blivit en vana och ett kall? Minns dock att jag försov mig en gång, tror att det var på 80-talet då min digitala flashiga klocka slogs ut av åskan? Så fort man inte kommer till jobbet på morgonen, tror dom att man antingen är skadad eller död? För sjuk är jag nog högst nån gång vartannat år? Konstaterar sjukt att nåt fel är det nog på mig ändå? Trots all min friskhet? Det sägs att jag är stöpt i formalin? Jo Ja tackar.

När tuppen tog sovmorgon?

Vaknar tidigt denna måndag snudd på sjukt tidigt. Faktiskt före tuppen. Kan fan inte sova min hals känns fortfarande urkass. Som en nedmonterat stenkross. Tror aldrig att jag blir riktigt bra ifrån skiten? Dricker kaffe suger i mig 2 äggmackor? Tydligen suger jag? Min dotter klagar alltid på att jag har en förmåga att suga i mig maten? Det gör jag inte alls det? Joho säger hon och skrattar ironiskt sen härmar hon mig. Ja ja ja. Det är kärlek det på hög nivå? Tittar ut genom köksfönstret och ser faktiskt hösten ta ett stort kliv framåt.

Termometern visar på knappa 13,5 grad. Snälla nån snart är vi där i höstträsket och huttrar. Övriga familjen tänker vakna upp strax före 7, därför att dom snart skall åka iväg på semester. En snabb kaffe för att sedan svänga förbi och hämta upp svärmor, sedan drar dom vidare långt ner till vårt smultronställe vid havet. En 6 typ 7 timmars resa? Dricker ur sista kaffeskvätten kliar mig i nacken konstaterar att jag blir solokvist till slutet av veckan. Tjoflöjt det känns också helt okej.

Men i morgon då jävlar?

På toppen av allt det där vardagliga så letar jag fortfarande efter det lilla extra, den där förtretliga pricken över i. Eller varför inte gräddklicken på moset eller handen i handsken? Skit samma name it? Så här halvvägs in i livet tänker jag faktiskt bli minst 122 bast? Förhoppningsvis inte äldre för då jävlar? Sånt där vet man ju inte, om man nu inte har några underliggande sjukdomar som spökar?

På tal om annat så blir min söndagsmiddag stek falukorv penne rigate mycket chili nåt glas vin och talgoxen kvittrar. Herregud sånt går minsann inte av för hackor. Tjejerna tänker krubba dumplings? Hur tänkte dom där? Tja alla är vi olika på den fronten. Men i morgon då jävlar, serverar jag mig själv stekt fläsk med löksås och egenodlad potatis. Ok känn på den karamellen.

En sämja över alla plan?

Satt en sväng hos vår favoritgranne och drack kaffe med rom. För övrigt en väldans fin och len karibisk rom. Våran favoritgrannes plats runt hörnet är en automatisk naturlig samlingsplats för flertalet av våra gemensamma grannar. Ett gemytligt hak som vi mer än gärna hänger vid. Ett ställe man alltid känner sig välkommen på. Vi har förmånen att få ha en väldig trygg och harmonisk relation.

En självklar stabil grannsämja över alla plan. Vilket är så himla viktigt i dessa ostabila tider, där man aldrig kan vara säker på vad som händer? Desto mer vi tittade på den gråsvarta himlen, desto mer kryper ovädret tätt in på oss. Nu är det bara en tidsfråga innan nån trycker på regnknappen, innan självaste Tor går loss med åsk maskinen. Lite himmelsk disco på det här kanske?

Hur kul känns sånt på ett diagram?

Typiskt det väntas in ett kraftigt regn och åskväder över vår beskärda del utav Sverige. Troligtvis kommer klass 1 varningar att utfärdas säkert på löpande band? Väta väta väta mest hela tiden känns det som? Kan med gott samvete säga att dom senaste 14 dagarna har varit, låt oss säga en klen 2 på en 5 siffrig feelgood skala. Alltså knappt acceptabelt inte ens godkänt på långa vägar?

Hur man än gör så har man ju fortfarande ändan bak, alltså man kan fan ingenting göra åt eländet? Liksom bara gilla att läget mot sin vilja hur kul känns sånt på ett diagram? Nää jag är knappast bitter eller så långt därifrån, men visst fan kunde jag önska mig en gnutta solstrimma åtminstone? Det fick man också just den där lilla fjuttiga solstrimman. Varken mer eller mindre blev det av den sorten?

Slutet på det sammanhängande?

I morgon går man in i den sista semesterveckan åtminstone den sammanhängande. Klart inte med en sprudlande glädje eller så? Som tur är har jag några veckor sparade för framtida behov? Tycker inte att det var speciellt längesedan när jag kunde glädja mig över den första jobbfria dagen? Fan vad fort allting går speciellt semestrarna. Man hinner ens knappt varva ned förrns det är dags att varva upp. Blink blink liksom?

Snacka om att sitta fast i ekorrhjulet. Huvamig så fyrkantigt, men det är ju också en del utav själva livet. Inte bara dans på rosor hela tiden heller? Åtminstone inte i min skatteklass. Tittar man lite längre bort, så kan jag allt tycka det är skönt att få börja jobba igen? Skojar inte, låter definitivt inte ironisk? Med tanke på hur många arbetslösa det finns, så känner jag mig nog ytterst priviligierad med en skapligt trygg heltidstjänst.