Kort och gott skulle jag leva om mitt liv?

Det där om att förverkliga sig själv är sjukt intressant om självförverkelser och så? Man intalar sig själv om har jag nått fram till nåt sort mål eller har jag inga planer alls kvar att tillfredsställa, utan livet får bli som det blir? Åtminstone i mitt fall tja mål och mål mina planmål i forntiden var att få ett bra jobb med en skaplig inkomst? En försörjning av en eventuellt familj kort och gott och så vidare, så långt har jag fixat det peppar peppar? Så här med facit i handen ångrar jag såklart att jag inte blev det jag vill bli från början?

Helst ville jag bli nåt inom journalistiken eller reklambranschen, absolut nåt inom den tilltagande nischen. På den tiden blev jag ett lätt offer för grupptrycket http://grupptrycket.nu/vad-ar-grupptryck/, så det blev nåt på yrkesskolan inom plåtbranschen som jag inte alls vill bli? Men finge jag leva om mitt liv då skulle det mot förmodan se betydligt annolundare ut nya förutsättningar med andra verktyg? Kanske inte raketforskare eller så men någonting helt annat det är jag tämligen helt övertygad om eller?

För den delen är det inget att skryta om?

Flertalet utav oss lever i ett ha begärs samhälle, man skall ha och ha hela tiden. Ibland saker som man kanske inte alls vill ha men köper ändå för sakens skull. Skit saker med andra ord eller bra och ha grejor för den delen. Som ens ha begär vill att man skall köpa bara för tillfredsställa vissa köplustar. Ganska tragiskt faktiskt om man tänker efter. Mitt egna ha begär kanske har lugnat sig något är inte lika på som förr? Frugan hon minsann har en tendens till att skena i frågan? Numera köper jag bara saker som jag vill ha pronto! Mitt begär har faktiskt inbillar jag mig har legat på en rätt så blygsam svag nivå. Det får jag tacka min ständigt dåliga ekonomi för, för den är definitivt inget att skryta med? Mitt dåliga ekonomiska läge får jag faktiskt skylla helt och hållet på min ruttna utbildning. Fastän jag har ett skapligt schysst läshuvud så använde jag inte den, åtminstone inte till att plugga med. Vilket jag idag beklagar djupt för men skit samma. Tycker faktiskt ändå att jag har kommit ganska långt ändå kanske inte på raketforskar nivån, men vem fan vill bli raketforskare? Det beror såklart på vad man jämför med men allt är ju relativt.

Numera har jag endast högst en handfull år kvar till pensionen knappt värt att räkna ens, man kan faktiskt snart räkna dom på ena handen. Om man överhuvudtaget lever då fram till dess, man kanske inte ens lever i morgon? Inte ens du eller jag vet någonting om detta? I morgon då återgår man till ännu en fullsmetad jobbardag, med varierade arbets uppgifter där ingenting är lika sedan föregående dag endast grunden men inte innehållet? Man börjar om från Noll från scratch hela tiden vecka in vecka ut, det är väl det som gör mitt jobb så fascinerande. I dag kändes det som om man gick in i en öken naken oskuldsfull utan ett skit att komma med. Det finns sådana dagar med glöm inte det sa en kollega

Inte alltid som saker och ting bekräftar varför därför?

Sängen är en perfekt plats att fundera i, om varför det är si eller så med vissa saker? Inte för att jag tänker grotta ned mig i universella ting eller så, om hur allt är möjligt eller omöjligt för andra saker? Bollandet mellan planlösningar även andra alternativa vinklingar. Dessa funderingar kan tyckas ointressanta för många säkert också för majoriteten? Men för mig hur intressant som helst. Naturligtvis tänker jag inte hålla på att fundera på dessa ting, återstoden av denna dag men allt är möjligt? Det är alltid lätt att fastna i en tanke i en förlupen fundering, som för stunden verkar helt orimlig men i själva verket kanske det är den enda tänkbara lösningen? Tänker nästan alltid utanför boxen i 8 av 10 fall https://sv.dtdf.cc/659/11_s%C3%A4tt_att_t%C3%A4nka_utanf%C3%B6r_boxen, det är sakerna utanför som oftast svaren finns det man söker efter men inte alltid det skall gudarna veta? Sängen den har många användningsområden som bekant bland annat att sova i.

En av dessa användningsområden, är att filosofera om hur och varför därför? Det kan tyckas tråkigt för den oinvigde säkert också för gemene man vilket det också kan vara? Som ni vet kan man göra betydligt roligare saker, som typ att leka kull i en folksamling? I min tillfälligt avslappnande situation kan jag bara vila ut mitt tillstånd allt efter behag. Förhoppningsvis är det så enkelt framåt kvällens slut då tar jag ett beslut, om hur jag skall göra med det avslappnade? Det jag vet är att sinnesron går före allting annat, det gäller att lyssna på kroppens signaler endast dom berättar för mig hur jag skall göra. Den styrs helt och hållet utav kroppens inre mekanism och magin i vissa fall. Fram till mörkrets inbrott tänker jag göra min säng till mitt egna privata universum punkt slut. Där inga yttre eller för den delen inre element ska få ta över den, möjligtvis kan mina inre mentala funktioner möjligtvis förbättra saker och ting? Vilket jag tackar och bockar för. Trots allt är mitt superstarka immunförsvar förberedd och rustat långt upp över öronen.

Min egna väg kan man sätta på kartan nu för tiden?

Ibland går man inte den rakaste vägen för det finns alltid gen eller senvägar? Lätt hänt att komma in på villovägar medvetet eller omedvetet https://www.mynewsdesk.com/se/tedestrand/pressreleases/omedveten-avsikt-eller-medveten-avsikt-skillnaden-mellan-det-goda-eller-det-onda-psykologi-eller-psy, om man nu tänker skynda på efter förhala nån grej av en viss anledning? Istället kanske man totalt har gått in i tjockdimman. Eller rakt in i väggen, som man säger nu för tiden eller direkt in i kaklet som vissa politiker uttrycker sig. Halkar på flottet och slår sig fördärvat temporärt eller för evigt? Min egna väg har varit som ett grötigt hopkok mellan olika bra och dåliga saker. En skopa socker här en skopa salt där. Oftast varken hackat eller malet som ett hoprafsat livslångt ofärdigt smörgåsbord. Som kanske inte alla gånger, har varit så himla genomtänkt. Med blandade lyckliga och olyckliga omständigheter det är ju så här livet ser ut för majoriteten. För en del andra kanske livet bara liknar en smarrig räkmacka så är det bara. 

Som obehindrat glider fram genom livet utan vare sig sorger eller bekymmer, så är det dessvärre inte för alla. Man kan var fattig på många olika sätt, som fattig på kärlek på omtanke på pengar på snus som jag är ibland. Herregud begreppet fattig kan man sätta in i så många olika sammanhang. Ett ord som lycklig kan också sättas in i diverse olika kategorier. Överlycklig som inte jag är men kanske borde vara? Underlycklig stämmer bättre överens med min verklighet en halvsanning med modifikation. Sällanlycklig är precis som det låter? Väldigt sällan som man är lycklig, men när man blir är man lycklig. Ingen överdrift precis där inte? Distanslycklig är möjligtvis, ett passande ord i dessa överjävliga corona tider. Man distanserar sin lycka med ett anpassat avstånd naturligtvis så blir man bara "trött i mössan" av alla nya via begränsade begrepp, i samband med tiden som vi råkar leva i för tillfälligt.

Känner mig som vanligt folk alla dagar i veckan?

Pommes frites denna smått klassiska belgiska national delikatess, har nästan gått och blivit svensk husmanskost men bara nästan. Denna rätt som i svenska ögon mätt klassas som skräpmatens okrönta konung är en grav hälsofara, men fan så gott alla dagar i veckan. Denna gourmé fyllda belgare har smygande nästlat sig in, som en flottdrypande mardröm rakt in i vårt traditionella svenska husmanskost sedan 60-talet.Självklart äter även jag pommes faktiskt mer än gärna fattas bara annat. Men kanske inte lika ofta nu som jag gjorde då under min ungkarlsperiod, då korv och pommes var en stående rätt i mitt forna ungkarlsliv, som jag mer än gärna alternerade med mosbrickan. Så varierad var jag, naturligtvis sköljde man ned den belgiska skräpmaten med litervis av bärs för att balansera det hela.

Dock inte belgisk bärs för den smakar inte okej enligt mig. På den tiden drack jag bärs som vatten, nu mera dricker jag bärs som vanligt folk eller? Men va fan är vanligt folk nu för tiden jag bara undrar? Rätten pommes har knappast haft det lätt genom åren värre blev det när hälsofreaks eliten propagerade om bannlysning, herregud då gick säkert försäljningen ned med 85 %? Jag var inte så lättlurad på den tiden eller så var jag det? Numera så inbillar jag mig att den gamla tidens hälsofreak har fått börja tänka om? Fan den där pommes var faktiskt inners inne riktigt jävla gott. Såklart äter man inte pommes alla dagar, man kan ju faktiskt variera kosten något?

I och för sig börjar jag knyta ihop alla lösa trådar?

Ibland så önskar jag att jag vore en bläckfisk som kunde nyttja alla mina 8 armar maximerat. Men nu är jag förvisso ingen 8 armad bläckfisk utan en helt vanlig dödlig som knappt ens kan hantera mina underkläder? Men på något lustigt sätt så kan jag mot alla odds hantera, alla lösa trådar på bästa möjliga sätt. Ibland så skiter det sig helt och hållit, vilket såklart inte är unikt bara för mig men sådana bakslag tillhör själva livet. Det får vi kallt räkna med? Frugan som gillar att shoppa undrar när hon får åka till Ullared https://www.gekas.se/om-oss/gekas-ullared-i-siffror/ tja det blir väl från onsdagen den 9 februari? Men problemet kvarstår, att hon inte vill trängas vilket man lätt gör på Ullared. Det gäller bara att hålla sig på sin kant även fortsättningsvis. 

Kan ge mig fan på att jag hinner dö först innan det helt försvinner? I och för sig börjar vi närma oss den ack så viktiga flockimmuniteten som är en förutsättning för ett totalt öppnande? Har liksom inte den förmånen att kunna välja andra val förutom dom förbestämda, men jag är knappast inte ledsen för det. Men idag slog jag näven i bordet så att ekspånen rörde på sig. Krävde att jag ville ha grillad tjockkorv med bröd och potatismos på toppen. Det räcker gott och väl som kvällsmat eftersom vi har varit bortbjudna på lunch hos goda vänner. 

Trots allt är vi på rätt väg och allt blir som vanligt igen?

Idag söndag går jag helt och hållit på dagsformen som så här i starten är helt okej, läser av och justerar eventuella felmarginaler. Kände av en begynnande felmarginal redan igår den kanske inte var på topp, kanske var det bara någonting tillfälligt som spökade?  Allt handlar dock inte längre om corona vissa tror det fortfarande? Man kan ju faktiskt även ha en typ vanlig bonn förkylning eller ledvärk i hela kroppen. På onsdag den 9 Februari https://www.krisinformation.se/nyheter/2022/februari/restriktioner-tas-bort-9-februari släpper Sverige alla tänkbara restriktioner utom inom vissa områden, men generellt sätt ska alla näringar återgå som vanligt igen. Min omgivning den har fortfarande manisk skräck, mot allt mot folk som snorar som nyser hostar flämtar och så vidare ganska sjukt faktiskt. Nu nästa vecka kommer samhället öppnats upp igen på vid gavel med allt vad det innebär, kan tänka mig att näringar som restaurang och hotell är dom stora vinnarna efter att ha varit dom stora förlorarna. Fortfarande gäller att minsta lilla symtom fortfarande provtas. Trots allt är man fortfarande djupt oroad över, hur framtiden skall bli eller se ut? Sjukvården har kommit i ett sådant läge där man måste prioritera, det kan handla om liv eller död i vissa lägen personalbrist i andra vilket kan vara en uppenbar samhällsfara. 

Vanliga ordinära rutin operationer skjuts på den ovissa framtiden bygger på den redan nu ansträngda väntelistan ytterligare. Kanske kan nästa veckas öppnande ändra på den ansträngda vården? På nått konstigt sätt känns det som om vi är på rätt väg? För att nu återgå till min begynnande dagsform, som kanske inte är absolut 100 procentig så ligger den på en sexa på en nöjsam skala. Den kan alltid bli under dagens lopp både bättre eller sämre? Vilket innebär för mig en någorlunda okej stabil form att bygga vidare på, kanske är det bara en tillfällig oformad kurva som inte är klar eller någonting helt annat?