Om haren, som ville mig väl!

Denna här, tisdagen. Har varit, som en solkurva. På en, smörad APK limpa? Med slirspår. I mina kretsar. En helt, okej dag. Vare sig utan, hagelstormar och gräshoppa svärmar? I mina ögon, en helt okej dag. Dagen började, när jag cyklade 05.00. En blåfrusen haren. Hoppade plötsligt, fram ur buskaget. Mitt framför, min kylslagna stålhingst. Som bromsades upp. Haren, den sprang fram ett 20 tal meter. Stannade upp, och vände på blicken. Den liksom, tittade på mig. Precis, som om den ville berätta? Är allt okej, med dig? Eller så? Efter våra, ömsesidiga syn kontakter. Fortsatte vi, åt var sitt håll. Min väg, var mot jobbet. Haren, var troligtvis på väg? Mot ett, annat klimat?

Återuppstod, på den andra dagen?

Igår, vad jag trött. Så in, åt helvete! Så kan det vara, med oss dödliga. I dag, känner jag mig återuppstånden. På gott och ont. I och för sig, har jag bara ont i ryggen. Men det hör, till med åldern. Annars, känner jag mig som prima fisken. I ett, uttömt akvarium. Lite underförstått, men ändå? Allt är ju, relativt. Vad det en, professor som sa? Nån poäng, hade väl ändå gubben? Vädret, är som följande: Kallt som attan, på morgonen. Varmt, med kall sol resten utav dagen. Annars, mörknar det senare. För varje dag, som går.

Ur en, grön ballong?

Känner mig trött. I ben, och märg. Både inom, och utombords. Som om, någon släppt ur luften. Mot min vilja. Ur en, grön ballong. Jävligt sakta, och långdraget. Bara på, pin kiv? Kroppens, bokstavs energier är uttömda. Kvar är endast, några simpla stavelser. En och annan, splittrad konsonant. Nåt adjektiv, som ligger och släpar efter. Nåt prekärt verb, som gått vilse? Precis, som nåt? Som dras efter en bil. Mot dess vilja. I morgon, är en annan dag? Okej! Då kanske, allt släpper? Ny energi, fulls på. Allt blir, som vanligt igen? Eller, kommer nåt förlupet subjektiv i vägen? Allt det där, står att läsa om bland stjärnorna?

I en älskad, men svunnen tid!

Börjar så sakta. På att avrunda, den här söndagen. En blandad dag, av D-vitamin bombning. Långa, givande promenader. Med eller utan jycke. Ett kassler intag, med klassiskt potatis. En söndagsmiddag, så god som nog. Minns när jag, åt hos min älskade mormor och morfar. Prick klockan 12, så gott som varje söndag. Då serverades det, antingen kalops. Eller karréspjäll. Alternativ, slottsstek med gräddsås. Kunde överraska ibland, med fågel fisk eller mittemellan. Morfar, serverade oss var sin mellanöl. Samtidigt, som han predikade. Det mesta, som han hade vart med om? Nu var det så. Att man hade hört, den historien. Hur många gånger, som helst. Som efterrätt, dukades det fram nyponsoppa grädde och biskvier. Eller olika fruktkompotter, krämer eller alternativt chokladpudding med vispgrädde. Allt det där, var säkra kort. I en kort, med passerad tid.

En av, dom många hållplatserna!

Egentligen, handlar mitt liv om? Att hitta, min plats. Att finna, min nisch. Ett evigt sökande? Herregud, livet är alltför kort. Tills man till slut, hittar den? Om det nu, var den man letade efter? Kanske var den bara. En av många, hållplatser. Fram till den. Som man, mentalt sätt ville finna? På rak arm, kan jag säga? Att jag har, precis klivit av.

En av, dom många hållplatserna. I väntan på, att finna? Det rätta, som gör mitt mentala inre nöjd? Under tiden. Som jag frenetiskt, fortsätter att leta? Troligtvis, efter det där ouppnåeliga? Som möjligtvis, ligger väl dolt. Bakom nästa krön. Så fortsätter jag, att vara den där vaktmästaren. Med rätt att, förgylla andras dagar! En ack, så väl viktig uppgift.

Om en enkel, skapande vaktmästare?

Spinner vidare. På den där, filosofiska tråden. Troligtvis, så har jag den filosofiska tråden? Med mig, i genuppsättningen? Allt sedan begynnelsen. Många i släkten, har varit mer eller mindre. Skapande, var och en. På sitt sätt. Men ingen, har någonsin blommat ut? Utan istället varit kvar, i sin puppa. Utan att, någonsin komma vidare. Personligen, så har jag haft drömmarna. Har haft visionerna. Men kanske inte, dom rätta verktygen? I och för sig, ingen ursäkt?

Min dröm, har alltid varit. Att skriva, och spela in musik. Även att, skriva böcker. Men istället, blev jag vaktmästare. Med rätt, att förgylla andras dagar? Med olika uppdrag? Varje dag, är inte den ena lik. Faktiskt ganska. Varierande och, stimulerande arbetsmiljö. Så därför, lever jag ut mina drömmar. På dom olika, social mediala plattformarna. Där jag får vara. I min privata sfär. Så mycket kreativ, jag bara kan vara.

Mina filosofiska superkrafter? En intellektuell hemlighet.

Har nog alltid, varit lite filosofisk lagd. Kanske mera, nu än tidigare? När man, var yngre. Var det inte, tillräckligt coolt? Att vara, filosofiskt lagd. Snarare, lite töntvarning. Istället skulle, man vara. Lika tuff, som polare var. För att smälta in, i den kretsen. Allt för, att inte stå utanför. Var nog ändå lite, som Clark Kent. Som bytte, om till stålmannen. I telefon kiosken. När inte, polarna såg det. En intellektuell hemlighet. Med den, så fick jag filosofiska superkrafter? Har alltid, varit intresserad av det skrivna ordet. Även själv, uttryckt mig. I det skrivna, ordets sköna konst. Kunskap är makt. Definitivt, är det så. Det har jag, sagt förut. Vilket tål, att sägas om och om igen.