Påskafton 2021.

Då har vi kommit fram till påskafton. Denna dag i min värld, då man äter Janssons frestelse påskskinka sill köttbullar och prinskorvar. Man avverkar vinterns sista mat. Sen går man över till vårens lättare mat och fröjder. En sorts brytningspunkt, mellan tung och lätt mat. I en tid då påskkärringarna kanske är mera lätträknade än normalt. Mitt egna påskfirande blir ett par timmar med svärmor. Varken mer eller mindre. Sista matchen i shl grundomgång med mitt favoritlag. Däremellan skall jag dricka vin och proscecco. Kanske en annan godisbit från påskägget? Så ser mitt påskfirande ut.

Att gilla lägen?

Långfredag. En lång dag på alla sätt och vis. Eller så kan man göra dagen kort? Hur som. När jag var ung, var långfredagen årets klart tråkigaste dag. Allt var stängt. Så det var? I nutid förlorar butikerna på att ha stängt? Deras överlevnad bygger på en jämn kund strömning alla dagar i veckan. Nu är det corona tider, då är det andra förutsättningar som gäller. På liv och död. Strax i väg och hämta min dotter. Som har varit på ridläger sedan i tisdags. Med sina utvalda tjejkompisar. Ett tryggt och stabilt gäng, som tar pandemin på största möjliga allvar.

Monkey business!

Precis som min dotter sa? Farsan, du är hedenhös på riktigt. Skojar inte haha. Man åker inte längre till Blåkulla. Gör man inte? Man kör digitalt! Ursäkta mig, men vi lever faktisk på 2000-talet. Okej då hon har rätt. Så är det faktiskt. Ibland fastnar man i sin tidsbubbla. När man inser att världen runt omkring dig har förändrats. Man tror att allt skall vara. Som det alltid har varit? Men ack vad man bedras sig. Innerst inne är vi nog alla de håriga apornas släktingar. Oavsett om vi vill det eller ej. Ibland när jag tittar mig i spegel. Efter en rejäl saftig bakfulla. Kan jag konstatera att dom apliknande egenskaperna. Sitter som en smäck på pallet.

Blåkulla by west!

Äntligen så har vi kommit fram till onsdag. Känns lite som dan för dan? Dagen före skärtorsdag. Då den kvinnliga delen drar till Blåkulla? Enligt tradition. Själv får jag inte följa med. Fast jag skulle vilja. En dag till med jobb sedan påsklov. Eftersom man inte får eller kan åka någonstans? Får man fira allt inom hemmets fyra väggar. Inga problem för min del. Ganska skönt att slippa den sedvanliga stressen. Man skall fara hit och dit som en urlakad sill. Faktiskt längesedan man kunde chilla i sin soffa. Kliniskt fritt från umgänge. Få ta sig en redig Whisky och lyssna på hårdrock. Sånt gillar jag.

Återvändsgränd?

Okej! Från och med skärtorsdag blir det nya restriktioner. Man måste bära munskydd när man handlar. Så är det! Smittspridningen är så pass stor. Att man inte vill riskera alternativet? Många fler på intensiven om man jämför. Kan ge mig fan på, att en fjärde våg snart kommer att rulla in. Oavsett om vi tycker om det eller inte? Va har vi för val? För alternativ? Vi är helt och hållet i klorna på corona djävulen. Den kommer troligtvis att sänka oss? Om vi nu inte hittar den ultimata lösningen på problemet. Vilket känns avlägset? Säger som höjdhopparen, man lever på hoppet.

När vägarna inte bär mot Rom?

Alla vägar bär inte mot Rom. Inte ens hälften av dom. Min väg bär till min man cave. Min personliga grotta, där jag med fridens liljor kan tänka ut nästa inlägg. Man kan säga att det är mitt ointagliga fort. Men som alla nästen, finns det alltid ett kryphål in i kajutan. På tal om annat så ökar smittspridningen lavinartat. Inbillar mig att folk i allmänhet har givit upp? Att folk i synnerhet, intalar sig själva att släppa på manschetterna. Simsalabim så har man plötsligt en snöbollseffekt av smittspridning. Ett liten boll blir stor. Herregud rädda sig den som räddas kan.

Värsta turbulensen?

Nu lever vi i värsta turbulensen. Däri man knappast kan sia om saker och ting? Det kan vi inte trolla bort. Om vi nu skulle vilja det. Än mindre påverka utfallet? Det enda som gäller är att följa gängse förordningar. Så långt det är möjligt. Nu närmar det sig påsk, men det hindrar inte folk från att vara hemma. Ånej, folk ska bort och åka skidor. Umgås i after ski fester. Floreras i massor. Tja, personligen tänker jag varken åka skidor i Sälen. Än mindre sitta och trängas bland fulla glassiga färgglada knösar på nån uteservering. Nää fy fan, det får vara. Sitter hellre med min familj och dricker vin. Grillar entrecote och chillar i största allmänhet. Snacka om livskvalité.