När hjältar blir gamla?

Idag grattar vi såklart våran eviga hockeylegend Börje Salming som fyller 70 bast. En ikon som man aldrig trodde skulle åldras? Men tji fick jag. Personligen associerar jag såklart med denna fantom. Som i min ungdom var en hjälte utöver det vanliga. Men alla skall vi den vägen vandra. Vissa snabbare vissa långsammare. På den fronten är vi alla lika. Snart blir det dags för brunchen. Min dotter äter inte frukost utan satsar istället alla kort på brunchen. På helgerna skippar vi det inrutade mönstret. Vi faller in i ett avslappnat tillstånd av välbehag. Länge leve vår familjära filosofi.

Twittersjälen Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 4-5. ( Från revbensknäck till apliknande konster?)

Doku.4:

att den här morgonen kar varit innehållsrik? Innehållit både ett knäck på revbenen. Ett ryck i moralen. Ett stänk i etiken. Med blandat kompott i alla delar. Det där med revbensknäcket, kan få förödande konsekvenser för kvällens övningar? Det vill säga att, mitt deltagande i periferin kan hamna i en plötslig solskugga? Kanske är det bra, men lika gärna svindåligt?

Doku.5:

Igår fick jag anropa apan i mig. Ibland blir den handlingen verklig. Som en trisslott med a-ha upplevelse. Man skall bejaka apsjälen, så långt det är möjligt. Vissa kanske inte tycker att sånt är lämpligt? Av en eller annan orsak? Kanske har det klientelet problem? Det är deras problem inte mitt. Sanningen att säga, är jag jävligt stolt över mitt andra jag. En urskogsapa, från en avlägsen dimension. Det gör bara mig större som människa? Min fru kan tycka att jag går för långt ibland?

En söndag att vänta!

Vaknar upp till en underbar söndag. Solen lyser. Fåglarna kvittrar. blommorna blommar. Man har spadvänt jorden. Fixat och donat. En hög arbetspuls samt god moral i antågande. Igår var man på grillparty. Inte vilket grillparty som helst. Familjärt som bara den. Utan ett synnerligen distanserat sådan. Avstånd och marginaler respekteras. Eftersom man är en vuxen människa, vet man vilket förhållnings sätt som gäller. Bara att anpassa sig rätta in sig i ledet, gilla läget och le som en sol. Hur svårt kan det vara? Problemet är att fler inte följer gängse regler. Vilket såklart blir förödande i slutändan.

Twittersjälen Kapten K. Kralls Klagan konstaterar krasst doku. 1-3 (Vetskapen om lösa trådars betydelse?)

 doku.1:

Att om fredagar kryper inte ormen lika långt? Vilket delvis beror på, att vinet den drack innehöll lavemang. Å andra sidan tappade den tråden till maskan? Vilket å andra sidan, är en del av förklaringen? Ibland kan den förklaringen, vara den enda tänkbara för stunden?

doku. 2:

Att om inte stillheten har lagt sig, är det fara på färde. Där kommer drängen farandes i full galopp, med pigan springandes bakefter. Som silkesmaskar i långa banor. I den vetskapen, får man önska dränga kraken en god lycka dan efter? I annat fall kommer säkert några till begravningen? I fall om någon bryr sig?

doku. 3:

Att när ens morgonkaffe har runnit ned. Sätt vissa mekanismer igång, en del av dessa kan sabba för överlevarna. Men troligtvis rädda skuggorna i skymningen? Detta morgonkaffe är en startpatron som gör det hela mera explosivt. Ett varningsflagg. Men samtidigt en hint om hur dagens timmar skall fortlöpa?

När pjäser rubbas?

Denna lördagen, kan i bästa fall bli en stabil månlandning på planetens baksida? Ett ett störtdyk i morsans pannkaksörja? Whatever? I min värld börjar kriterierna förflyttas. På ett eller annat sätt. Livs pjäserna flyttas, ibland utan att du kan råda över det? Det som händer händer det som sker sker. Lever man som vi i livets centrifug, då får man ständigt vara beredd på olika scenarier? Idag kanske livet var okej? I morgon kan det suga, skiten ur dig?

Att aktivera planer?

Vad jag älskar med just fredagar, är att man är fri dagen efter? I dom bästa av världar? Och dagen efter den? Så är planen A. Sedan kan det såklart komma komplikationer, av guds nåde. Inget man räknar med? Då får man lov att trolla fram B planen ur bakfickan. Simsalabim. Sesam öppna dig. Kan dessutom konstatera hur viktigt det är med en god samverkan. Mellan grannar. Någonting går sönder. Vad som helst? Den ena känner någon som vidarebefordrar en annan. Som ringer upp en tredje part, som verifierar. Pang på rödbetan. Allting löser sig, alla blir nöjda och belåtna. Var och en går in till, sina grottor och dricker upp fredagsvinet. Slutet gott allting gott.

På böljan den blå?

I pandemins kölvatten, cirkulerar många skumma figurer. Denna här sörjan lockar fram, de mest opolitiska klientel. Som i sitt osympatiska sinne, inte drar sig för någonting. Det här scenariot bådar inte gott, vare sig för dig eller mig. Desto längre det fortgår, ju svårare blir det att återgå till det normala. Dessvärre är det en bister sanning, men fan så verklig. Som nuläget är befinner vi oss i ett vakuum, där man varken kommer fram eller bakåt. En ganska skrämmande känsla. En professor i Norrland sa, att det här skiten tar minst 3 år till? What a fuck? Herregud, orkar jag vänta så länge? Tro fan det?