En sommar med möjligheter?

Även den här corona sommaren har varit minst sagt minimal i  stort sätt obefintlig faktiskt snudd på mikroskopiskt. Endast en tur och retur resa till Göteborg har varit den enda lyxen på smörgåsbordet utanför min region. Istället myntade vi det redan vida kända begreppet "hemester". Ett nytt ord både med karaktär och med många modifikationer. Gjort lite små saker hemmavid allt runt omkring mig har varit corona har andas corona man läser om det man lever med problematiken i stort sätt dygnet runt man till och med har mardrömmar om eländet. Dessutom med en livrädd 85 årig svärmor som har laddat handväskan proppfull med munskydd handsprit eventuellt med tårgas hon vägrar inse att vi inte längre har några restriktioner? 

Eller hur snacka om att vara beväpnad upp till tänderna och snacka om social distansering på alla håll och kanter. På grund av den rådande situationen har man äntligen fått upptäckta Sveriges avlånga bländade skönhet. Vi visste såklart att den fanns där men kanske inte förrns nu som man har besökt dom där "vita fläckarna", som man kanske annars hade missat. På grund av att vi istället har valt att tillbringa delar av semestern på vårt paradisö Mallorca. Det känns skönt att få slippa dom självupptagna strandraggarnas kromande även dom silikonstinna donnornas uppenbarelse. För att istället ägna sin uppmärksamhet åt saker som vi annars hade undvikit och förträngt? Sveriges natur och landskapsbygd är fantastisk underskön i sin mångfald. Varje landskap är fantastiskt var och en för sig med sina specifika smultronställen.

Ett steg i rätt riktning?

Det där med att stå i rampljuset är intressant det kanske inte är så lätt som man tror? Vissa av oss dras dit per automatik som en dammråtta till dammsugaren. Medan andra som typ jag troligtvis missar chansen när vi väl får den? Vi till och med snubblar på den utan att veta om dess innebörd? Andy Warhol min favorit poppis kille nämnde nåt om 15 minuter i rampljuset sen är är din lycka gjord? Okej det låter väl bra, enligt statistiken är det i stort sätt omöjligt att bli profet i sin hemstad såklart med några få lysande undantag? Jag har minsann inte lyckats med det konststycket? 

Kommer säkert heller aldrig att lyckas med det? Eller så händer det plötsligt att jorden snurrar åt mitt lyckohåll? Troligtvis är jag inte alls utvald på något sätt? Kanske saknar jag den där framgångsgenen? Inte fan vet jag det enda som jag riktigt vet är att blogga troligtvis är min grej? Men jag är inte riktigt säker ännu? Skriva kan jag inga som helst problem men konsten är bara att nå ut till en bredare publik till ett sådant publikum som läser mina texter av sann kärlek. Det är sannerligen inte lätt? Man är varken kändis eller ens löpsedel stoff? Egentligen är man ingenting förutom sig själv och sina outforskade möjligheter.

Venus en utopi eller snar verklighet?

Nu visar nya rön på att det kan finnas liv på Venus utav alla planeter? Man kanske har gett upp hoppet om liv på Mars? Den kanske ligger för långt bort för att kännas okej? Apropå planeten Mars så finns det svenskar som har köpt biljetter till en resa till Mars? Men pengarna räcker bara till ditresan dom får säkert lifta hem stackars losers.  Själv så har jag alltid varit fascinerad av rymden av universum dess mörka hål och maskar. Dess eventuella början eller slut kanske är det så att vi obetydliga jordbor i sammanhanget lever i en annan dimension än övrigt liv i rymden? Det kan faktiskt vara så sjukt enkelt att den teorin stämmer? Hur som helst inbillar jag mig att ett gäng ufon redan styr vissa länder med järnhand? 

Ingen nämnd ingen glömd allt annat är endast spekulationer? Bara jag får ta med mig en komplett vinkällare då blir allt frid och fröjd då kan jag med lätthet tillbringa några år på Venus om så krävs. Skulle vara kul att frottera sig med planeten Venus kulturelit. Hoppas bara dom är mera vänligt sinnade än våra så kallade elit typ Hollywood fruar? När jag var liten grabb trodde jag att den där elaka granngubben kom från månen. Han var åtminstone jävligt den mångubben som jag kände till som hade värsta månansiktet.

En söndag med klös?

En tidvis strålande söndagsinledning fast det är 7,5 grader varmt så finns den där begynnande kylan i bakgrunden. Var ute med jycken Dino runt 8 på morgonen på vår sedvanliga 45 minuters helgpromenad. Folk lite här och där håller på att skifta däck troligtvis räknar dom med snö inom kort? Vi tänker inte byta däck förrns om några veckor vi tänker inte slita ut dubbarna innan snöhelvetet kommer, dessutom är det knappast miljövänligt. 

Som vanligt är min tonårsdotter ute och rider med sin kuse det skall visst vara nån teknikbana idag? Som hon rider idag och med sina superba utveckling så är det ingen match med dagens övning. Våran andra djurmedlem är en svart dvärgkanin som lystrar till namnet Feffe, en bitvis social individ som både älskar att vara i centrum och i periferin. Men idag klippte min hustru hans klor och borstade pälsen ren från allt det gråa.

Parollernas obrutna kamp?

Under parollen bättre sent än aldrig förbereder jag mig inför ett nytt kapitel? Okej inte nu igen undrar säkert ni? Egentligen så vet jag inte? Vad det där nya kapitlet skall handla om? Troligtvis är det någonting som höjer min kreativt skrivbara nivå till ett spännande nytt läge strax över vattenytan? Att höja min lägsta nivå till ett stabilt läge. Kan tyckas totalt jävla ointressant för gemene man? Men definitivt ett spännande stycke i min hittills begränsade historik? Kanske handlar det hela om att hitta det där optimala läget som gör livet värt att leva. 

I dagsläget handlar det mesta om att förgylla sin gråblåa vardag att sätta färg på tristessens rutiner. Få dom att verka som "aha upplevelser" att blomma ut i all sin prakt. Kan tyckas som en hopplös omöjlig uppgift vill man så kan man göra det? I dagsläget är det tiden efter allt ordinarie som krävs den tiden du uppbringar utöver dagens plikter. I bästa fall kan det bli ditt livs stora lyft? I sämsta fall landar du med huvudet före i betongen vilket kan vara både kroppsligt och mentalt förödande. Återigen vill man försöka hitta den där känslan som såklart finns där någonstans? Lättare sagt än gjort?

En dag i lördagens sköte?

Konstigt det här med coronan förr då ville ingen ha skiten. Nu när man pratar med typ grannarna och andra då vill plötsligt alla ha skiten? Bara för att få det pronto och sen gå vidare med sina liv visst är det märkligt men naturligt? Naturligtvis är det så att det är lika bra att få skiten sen blir man av med det, så är det ju bara. I min familj har alla medlemmar fått corona, men min tonårsdotter är värst för hon har fått det 2 gånger. Annars så har övriga familjen precis kommit hem från dagens ridlektion. Medans dom har ridit in gamle svarten så har jag själv chillat runt och tagit vara på livets goda ting. På tal om vädret så mörknar det redan vid 19.00 blecket. Vart fan är vi på väg någonstans? till vintern förstås sommaren har för längesedan passerat revy. 

Men än så länge är det fortsatt höst med allt vad det innebär? Första snön den lär komma inom kort den ställer alltid till problem alla dagar i veckan. Folk blir liksom tagna på sängen totalt oförberedda? För övrigt känns det faktiskt ganska skönt med mörkret eftersom man är en höstmänniska uti fingerspetsarna. Återstoden av den här underbara lördagen ska min tonårsdotter och jag spela både skitgubbe och dam frugan skall fixa iordning kvällsmaten. Dessutom är det shl hockey som kommer att fånga våran delade uppmärksamhet ett par timmar framåt.

Ändock en sorts magi?

Ett strålande väder idag lite småkyligt fast med en slösande sol. Någon minusgrad i morse lite skrap på vindrutan men inte mer än så. Efter våran sedvanliga lördags städning grillade vi ett gäng smakrika kabanoss korvar med all in på, för att sedan fixa en gofika med dottern som precis kommit hem från ett par timmar i stallet. Den där herr Tegnell vet nog varken ut eller in i corona frågan och skakar på sitt gråtonade huvudet. Det har blivit en vana han grimaserar sig han kliar sig i baknacken. Egentligen så tror jag att han inte riktigt har nån koll på om och hur våran framtid ser ut? 

Det är han såklart inte ensam om personligen vet inte jag det heller? Visste jag det skulle det säkert se annolundare ut? Det här med att snön som redan har kommit till Norrland är ett sorgligt kapitel. Herregud rätt som det är kommer den första snön hit till mina sköna gröna regioner? Som det är nu hänger allt det där i luften och bara väntar på att få släppa ned sin vita snömatta. Den dagen lär komma när man minst anar den som typ ett tomtebloss. Men någonstans i all den där sörjan lever hoppet vidare om att årets vinter blir human?