Personligen så är en kamp inga som helst problem?

Min dag börjar närma sig slutet en dag som knappast har innehållit vare sig onödigt stress inåtvända tvångsföreställningar inte heller leenden gjorda på lösa boliner nä bevare mig väl. Våran asiatiska buffé blev en lyckad kamp mellan känsliga men kräsna smaklökar och motståndarna som bara ville vägra att backa om i detta fall blev det nog en väldigt jämn kamp. Som sagt denna dag har vi endast bara varit tills nu då dom olika familjemedlemmarna kryper in i sin må bra bubbla. 

Min dotter glider med lätthet rakt in i streamingbubblan utav gammal vana min högvördiga hustru sjunker rakt ned i deckar träsket för att stanna där nåt avsnitt. Personligen kryper jag under täcket för att i viss mån skriva av mig nåt uns av min kroniskt inneboende frustation, att slänga ut mig nån bråkdel av mitt utloppsavfall. Låt oss säga som ett mentalt primalskrik i citykärnan utan att nån jävel varken hör eller lägger märke till dig. Så kan det vara i dom bästa av världar.

Drömmarnas julbord blir medaljens baksida?

Rätt som det var så föreslog dottern att vi skulle ha en asiatisk matkväll på tu man hand kanske ingen tillfällighet att det så. Jag hade det på känn eftersom vi har talat om det där för en tid sedan. Det blir allt ifrån vietnamesiska räkfyllda vårrullar till små naggande goda dumplings doppade i hoisin sås resten av innehållet har tjejerna hållit för sig själv suprise suprise. I den här familjen har dom olika drömmarna slagit väl ut alla har vi fått ta del av den gourmé fyllda magin. 

Igår var det årets första julbord på menyn med janssons frestelsen skinkan och övriga balettens medlemmar. Även nu på lunchen blev det en repris även ytterligare en trött repris eftersom jag får janssons frestelsen i matlådan sedan är man ganska trött på julmaten innan den ens har börjat. Medaljens baksida blir den att man tröttnar snabbt på den sortens mat. men äter man inget julbord fram till julafton då kanske man längtar som en galning, som en hund efter ett köttigt ben. 

I väntans tider vi gå?

I går åt vi enligt intern tradition säsongens första julbord deluxe bland annat med den självklara skinkan dom inlagda sillarna såklart ägghalvor räkomeletter rödbetssalladen tillsammans med goda vänner. Med mörka djupa öl distinkt vin gjorde vi gårdagens tillställning högst minnesvärd. Skojar inte om att vi rundade av kalaset först långt efter midnatt. Delar av familjen går som sagt i väntans tider. Nu talar jag knappast om graviditet eller så utan att det börjar närma sig jul med stort J med allt vad det innefattar, i min familj är första advent startskottet men även att man öppnar dörren in i julens fröjder mystik och pyntandet. 

Är man väl där inne i julbubblan då är man fast till minst trettonhelgen. Plötsligt händer det som man förr eller senare inser att allting det där juliga försvinner. Tomtarna på loftet plockas bort änglarna tas ned och läggs i kartongen, granen blir den ena ståndaktiga som står kvar ytterligare en tid kanske på lånad tid efter tjugondag knut.

Att parkera i Örebro är ett konststycke?

Problematiken med parkeringsplatserna i Örebro fortsätter att noll prioriteras det byggs hus som aldrig förr i stort sätt på varje ledig plätt. Som grädde på moset grävs stadens gator upp i parti och minut vilket gör den pressade situationen än mer jobbigare. Dessvärre är det nån stadsplanerare som inte riktigt har tänkt till att det måste finnas parkering eller varför inte nåt parkeringshus i närheten? Dessutom råga på allt bygger Örebro en snabbuss linje den så kallade BRT (Bus Rapid Transit)mellan punkt A till punkt B, men i realtiden kanske man endast tjänar högst ett par minuter? https://www.regionorebrolan.se/sv/resor-och-kollektivtrafik/vi-utvecklar-kollektivtrafiken/snabbussar/

Problemet är att den nya linjen inte har några andra vägar än, men dessa kanske byggs ut i framtiden? I dagsläget vet man varken ut eller in om detta hiskliga projekt som hittills har kostat skattebetarna nån miljard och mer lär det bli. Kanske måste man parkera sin bil om man exempelvis pendlar för att åka den där omtalade superbussen som i dagsläget har blivet det mest hatade projektet i staden Örebro historia. Bäst att tillägga i nuläget.

En cykelpump inom räckhåll?

Örebro där jag är född är cykeln ett relativt snabbt och effektivt fortskaffningsmedel det vill säga om man är under 75 bast? Då är det i regel rollatorer som funkar? Faktiskt har staden Örebro införskaffat många pumpstationer på senare tid där man kan få pumpa upp sina ledsna däck hur mycket man vill. Dessa superba stationer finns strategiskt utplacerade på en rad platser med jämna mellanrum. 

Rätt som det är kan man få för sig att va fan nu måste jag pumpa cykeln herregud vad lite luft det finns? Minns en gång i min bleka ungdom då man cyklade till nån festplats uti bushen sen fick man punka men va fan det var ju nån kilometer till stan. Vad gör jag nu? Då var det alltid nån kompis eller nån annan tjomme som hade nån cykelpump av handjagar modell inom räckhåll.

Genom eld smärta och olika saker?

Genom ett helt arbetsliv kanske man passerar olika uppgifter åtminstone i nutid inom olika områden med olika saker. I mitt fall så har jag varit allt i från bokbindare till poolstädare på akuten där emellan landade jag både i affärs sektorn ett femton tals år till bemanningsägd lagerarbetare inom alkohol branschen från plåtslagare till vaktmästeri inom äldreomsorgen som det blev till slut. Ett spann på över 40 bast. Skillnad var det med morfar han jobbade på i typ 50 bast på ett och samma jobb dessutom var han aldrig sjuk en dag om han trivdes eller så fanns inte på hans snäva världskarta bara att gilla läget? Kort sagt kan man kalla han för en man som inte gillade olika saker?

Vore det annat så höll han det inombords. Han såg det snarare som en födkrok än ett kall. På den tiden var man på ett och samma ställe mest hela tiden? Herregud vad tråkigt kan man ju tycka som en modern människa? Skillnaden idag är att det finns mer möjligheter och möjligheterna ser annat ut än dåtiden. Dessutom kan man alternera dom olika sakernas möjligheter? Har man bara dom rätta verktygen då kan man som sagt gå hur långt som helst vilket jag är ett exempel på?

En odyssé om mjukglassen?

För att jag skall må riktigt bra brukar jag köpa stans bästa mjukglass utan någon titt i almanackan. Men den största våfflan du kan uppbringa i den här galaxen. Jag kräver inte mycket oftast ingenting alls men ibland så unnar jag mig det där lilla extra som typ grädden på moset. Som sagt går jag upp på stan för att inhandla värsta tänkbara mjukglassen. Blir det mot förmodligen inte så är det lätt hänt att jag kan bli tjurig lite åt det där aviga hållet. Värsta scenariot blir det när mina extraordinära och negativa egenskaper kommer på kollisionskurs. Inte ofta det händer? När det väl händer så kan jag bli motsatsen till tjuren Ferdinand oftast mot min vilja en elak jävel fast samtidigt en jäkligt snäll och menlös sådan. Okej då vet ni detta faktum? Vad kännetecknar då en perfekt gjord mjukglass enligt min världskarta? Herregud det finns ju hur många tecken som helst. Bland annat smaken formen aromen konsistensen mjukheten och såklart råvaran färgen på vaniljen kort sagt balansen i helheten. 

Det värsta som jag vet är en rinnande strut eller den som är småkornig lite grynig vilket tyder på en dålig tillverkning. Jag som kund vet såklart vad det är som jag vill ha. En perfekt mjukglass som varken är småkornig eller för den delen rinnande. Det måste man väl kunna begära av varan som man handlar tacka fan för det. Det är väl det minsta man kan begära jag bara frågar? I min lilla inrutade fyrkantiga värld är det medial stängning klockan runt 22 punkt slut. I min lilla men ack så fyrkantiga värld är väl avvägda ord som disciplin rutin självinsikt ordning och reda rena vardagsmaten. Utan dessa fasta punkter kan jag lova er att vissa trygga interna murar garanterat raser ihop direkt som ett plötsligt jordskred som sopar banan med alla givna ting som kännetecknar en hyfsad typ en perfekt dag. Från och med i morgon råder verkligheten flit och dagsmeja åter på gott och ont?