Visionerna kan bana vägen för framförhållningen?

Herregud nu närmar sig frystempen snudd på 4 grader snacka om frysklimat deluxe, helt klart är att man aldrig vänjer sig fullt ut kanske efter hand. Plötsligt händer det att sommaren försvinner allt övergår till höst för sedan bli vinter, sträng eller inte? Våra visioner framledes kan man säga är att inte frysa ihjäl på studs? Va fan, vad har vi att vänta på när vi bor i ett avlångt land i norr med 4 årstider. 

I mitt stilla sinne inbillar jag mig att inom låt oss säga ett sekel eller så, då får vi 2 årstider en extrem blöt och en grym torr i bästa fall kanske vi hamnar i en icke landskapsliknande miljö med ett varierat icke väder hur kul låter sånt? Framförhållningen blir i annat fall kanske inte alls som man har tänkt sig? Eller så blir det skitbra. Resonemanget kanske känns lite som rysk roulette take it or leave it vad har vi för val. 

Bortom drömmarna finns dom riktiga anhängarna?

Som vanligt cyklar jag varje dag till jobbet tur och retur som en programmerad robot vilket jag har gjort dom senaste 40 åren. Nu i väntan på typ julen så kommer den inte hindra mig nämnvärt mycket, kanske får man räkna med 2 scenario ett med sjukt mycket snö ett med sjukt lite snö...whatever? Alla har vi väl våra paketerade drömmar om någonting annat? Typ slöa i söderhavet? Så är det i mitt fall, men i väntan på detta otänkbara så kör man på som vanligt som om ingenting hade hänt. 

I morse när jag klev plikttroget upp ur min varma sänghalm så fick jag verkligen gnugga mig hårt i ögonvrån, därför att på termometern stod det att läsa -1,5 grader hör och häpna trodde fan inte det var sant men det var det. För mig personligen så lider jag knappast utav kylan snarare tvärtom, kan faktiskt tycka att det kan vara riktigt skönt. I motsats till mina övriga familjemedlemmar dom verkligen hatar kylan 2.0. Men nu är det som det är, naturligtvis finns det en medaljens baksida den baksidan är garanterat det begynnande vintern som kommer inom kort.

Personligen så är en kamp inga som helst problem?

Min dag börjar närma sig slutet en dag som knappast har innehållit vare sig onödigt stress inåtvända tvångsföreställningar inte heller leenden gjorda på lösa boliner nä bevare mig väl. Våran asiatiska buffé blev en lyckad kamp mellan känsliga men kräsna smaklökar och motståndarna som bara ville vägra att backa om i detta fall blev det nog en väldigt jämn kamp. Som sagt denna dag har vi endast bara varit tills nu då dom olika familjemedlemmarna kryper in i sin må bra bubbla. 

Min dotter glider med lätthet rakt in i streamingbubblan utav gammal vana min högvördiga hustru sjunker rakt ned i deckar träsket för att stanna där nåt avsnitt. Personligen kryper jag under täcket för att i viss mån skriva av mig nåt uns av min kroniskt inneboende frustation, att slänga ut mig nån bråkdel av mitt utloppsavfall. Låt oss säga som ett mentalt primalskrik i citykärnan utan att nån jävel varken hör eller lägger märke till dig. Så kan det vara i dom bästa av världar.

Drömmarnas julbord blir medaljens baksida?

Rätt som det var så föreslog dottern att vi skulle ha en asiatisk matkväll på tu man hand kanske ingen tillfällighet att det så. Jag hade det på känn eftersom vi har talat om det där för en tid sedan. Det blir allt ifrån vietnamesiska räkfyllda vårrullar till små naggande goda dumplings doppade i hoisin sås resten av innehållet har tjejerna hållit för sig själv suprise suprise. I den här familjen har dom olika drömmarna slagit väl ut alla har vi fått ta del av den gourmé fyllda magin. 

Igår var det årets första julbord på menyn med janssons frestelsen skinkan och övriga balettens medlemmar. Även nu på lunchen blev det en repris även ytterligare en trött repris eftersom jag får janssons frestelsen i matlådan sedan är man ganska trött på julmaten innan den ens har börjat. Medaljens baksida blir den att man tröttnar snabbt på den sortens mat. men äter man inget julbord fram till julafton då kanske man längtar som en galning, som en hund efter ett köttigt ben. 

I väntans tider vi gå?

I går åt vi enligt intern tradition säsongens första julbord deluxe bland annat med den självklara skinkan dom inlagda sillarna såklart ägghalvor räkomeletter rödbetssalladen tillsammans med goda vänner. Med mörka djupa öl distinkt vin gjorde vi gårdagens tillställning högst minnesvärd. Skojar inte om att vi rundade av kalaset först långt efter midnatt. Delar av familjen går som sagt i väntans tider. Nu talar jag knappast om graviditet eller så utan att det börjar närma sig jul med stort J med allt vad det innefattar, i min familj är första advent startskottet men även att man öppnar dörren in i julens fröjder mystik och pyntandet. 

Är man väl där inne i julbubblan då är man fast till minst trettonhelgen. Plötsligt händer det som man förr eller senare inser att allting det där juliga försvinner. Tomtarna på loftet plockas bort änglarna tas ned och läggs i kartongen, granen blir den ena ståndaktiga som står kvar ytterligare en tid kanske på lånad tid efter tjugondag knut.

Att parkera i Örebro är ett konststycke?

Problematiken med parkeringsplatserna i Örebro fortsätter att noll prioriteras det byggs hus som aldrig förr i stort sätt på varje ledig plätt. Som grädde på moset grävs stadens gator upp i parti och minut vilket gör den pressade situationen än mer jobbigare. Dessvärre är det nån stadsplanerare som inte riktigt har tänkt till att det måste finnas parkering eller varför inte nåt parkeringshus i närheten? Dessutom råga på allt bygger Örebro en snabbuss linje den så kallade BRT (Bus Rapid Transit)mellan punkt A till punkt B, men i realtiden kanske man endast tjänar högst ett par minuter? https://www.regionorebrolan.se/sv/resor-och-kollektivtrafik/vi-utvecklar-kollektivtrafiken/snabbussar/

Problemet är att den nya linjen inte har några andra vägar än, men dessa kanske byggs ut i framtiden? I dagsläget vet man varken ut eller in om detta hiskliga projekt som hittills har kostat skattebetarna nån miljard och mer lär det bli. Kanske måste man parkera sin bil om man exempelvis pendlar för att åka den där omtalade superbussen som i dagsläget har blivet det mest hatade projektet i staden Örebro historia. Bäst att tillägga i nuläget.

En cykelpump inom räckhåll?

Örebro där jag är född är cykeln ett relativt snabbt och effektivt fortskaffningsmedel det vill säga om man är under 75 bast? Då är det i regel rollatorer som funkar? Faktiskt har staden Örebro införskaffat många pumpstationer på senare tid där man kan få pumpa upp sina ledsna däck hur mycket man vill. Dessa superba stationer finns strategiskt utplacerade på en rad platser med jämna mellanrum. 

Rätt som det är kan man få för sig att va fan nu måste jag pumpa cykeln herregud vad lite luft det finns? Minns en gång i min bleka ungdom då man cyklade till nån festplats uti bushen sen fick man punka men va fan det var ju nån kilometer till stan. Vad gör jag nu? Då var det alltid nån kompis eller nån annan tjomme som hade nån cykelpump av handjagar modell inom räckhåll.