Jag vet inte riktigt ordningen?

Tendensen är att dom som jobbar inom den sociala sektorn blir mer eller mindre hotade till livet under varje arbetspass vilket såklart inte känns helt okej. Dels är det dom stackars socialsekreterarna som får utstå spott och spe för att försöka få till någon slags ordning i oordningen. För att inte tala om poliserna som varje dag får mentalt och fysiskt brottas med med mer eller mindre kriminella element som kan variera i sin psykiska status. 

Sen har vi även akut och ambulanspersonalen som alltid måste vara beredda i fall något otrevligt skulle hända vilket det gör titt som tätt? Deras utsatta miljöer är alltid i riskzonen. Apropå otrevligt så vaknade man upp till ett riktigt tråkigt regnigt blåsigt höstväder men 10 grader varmt. Nån stans känns det i luften att vintern är på gång jag vet inte riktigt när den skall börja? Saker och ting kan variera som bekant. Men den gemensamma nämnaren blir att alla parametrar pekar åt samma håll eller?

Efterskalvet i väntans tider?

Tittar efter i garderoben efter skelett spännande tycker säkert ni va fan tycker andra i brist på annat? Men i väntan på det stora gud vet vad deluxe. Alla verkar ha skelett undanstoppade i garderoberna nu för tiden både små och stora mer eller mindre rumsrena så himla modernt. Men jag hittade inga hos mig bara en massa skeppsvraksliknande bråten från olika tidsperioder. På tal om garderober så liknar min egna garderob mer ett formalinstint mausoleum än ett ordinärt förvaringsrum kliniskt fritt från dagsfärskt damm inte ens dammråttorna vågar sig dit. 

Har aldrig varit i och för sig nån större vän för perfektionism bara på jobbet kanske. Åtminstone inget som jag visar öppet är nog i grund och botten en luffare. Kanske förr i tiden då klockorna knappt rörde sig bara visarna tycktes springa bort nu för tiden verkar allting springa bort vad det nu än må vara då timmarna stod stilla i väntan på den kungliga saluten. Jag väntar fortfarande på efterskalvet efter saluten. Den kanske kommer när man minst anar det? 

Förvandlas till en underbar varelse?

Min jycke Dino är bara så underbar men är en typisk mamma springare från nos topp till svanstipp. Han följer lätt och ledigt efter dom kvinnliga medlemmarna i min familj gladeligen viftandes på svansen som ett snällt lamm. Någonting får han såklart alltid under tiden nåt ben eller så? Det vet han om dummare är han inte skillnaden med mig är att jag är lite strängare på den punkten. Jag vill påstå att den där hunden är så jävla infernaliskt bortskämd det är bara förnamnet att hälften vore nog. Man ska skämma bort sina djur, men det måste vara rim och ranson på det hela. Min värsta mardröms bild är att hunden förvandlas till en tjock och trött falukorvsliknande pensionärs vovve utan både lyster och inlevelse som flämtar varje steg det stackars djuret tar. 

Vilket jävla djurplågeri faktiskt utav den absolut värsta sorten. Än så länge är min jycken Dino en smärt välbalanserad med en sund mentalt stabilitet således en liten lycklig varelse som älskar sin husses kommandon och ledsagningar hos mig får han vara den där lydiga men lyckliga jycken som blint följer min skira trygga skygga ett föredöme bland osaliga ohängda jyckar. På nåt sätt glänser jycken till och hamnar på en nivå strax över IQ fiskpinne statusen då blir husse både överraskad stolt till och med lycklig.

Diplomati däremellan de jordnära varelserna?

När stora ofattbara olyckor händer så sätts karusellen igång olika konspirationsteorier den ena otroligare än den andre diverse strategiska fake news vävs däremellan lite var stans allt för att förvilla eller förleda. Vem ligger bakom hur varför eller därför? FBI CIA Säpo staten whatever eller gud fader själv? Locket läggs på och dom tysta diplomaterna de som verkar i periferin sätter diverse kärnfulla hjul i rullning för att vi inte skall tro det värsta för att minimera dom förbryllade tankarna? Säger inte att det är så men det kan mycket väl vara så en ren och skär diplomati uti sin linda? Gynnar det inte staten då kan det vara allt det där ligger på en betydligt högre nivå än vi gräsrötter långt mycket högre. 

Än vi så kallade jordnära varelser når. Råkar vi nå dit om så är då vet vi ändå inte vad allt handlar om? Som vanligt blir den lilla människan bortkollrad den lilla obetydliga brickan försvinner in i det oförklarliga. Idag har vädret faktiskt varit skapligt stabilt. Vissa går med shorts kanske för att stila andra har toppluvan på tja alla gör vi som vi vill? Hur det än är kan det vara svårt att klä sig rätt i detta traditionella mellantings väder. Känns som det ändå är lättare att klä sig i kyla än i hetta så är det bara faktum summarum.

Magkänslan kan vara som en förmodad katastrof?

Min magkänsla angående den här rådande globala situation alltså den om den sociala statusen just nu just här! Den knorrande magkänslan berättar för mig att det hela börjar på att krackelera lite var stans strukturer som förändras även attityder som spårar ut. Moralen men även etiken fallerar dom förut så trygga miljöerna börjar kännas allt mer osäkra ostabila och skrämmande. Allt runt omkring oss är mer som tickande slumpmässigt gjorda bomber än funktionella människor som i praktiken kan brisera precis när som helst. 

Vart som helst framför allt hur som helst bara en utlösande faktor kan starta kaoset spelar ingen roll vad det är bara ett förlupet ord på en fel plats till en fel person kan få det hela att gå käpprätt åt skogen vi är på god väg dit?  I kväll tänker jag låta bli att tänka i undergångs scenarier fundera över förmodade katastrof teorier. För idag är det tisdag visserligen ett riktigt jävla mörker ute men va fan det kan ju alltid vara värre? Det kan abrupt börja snöa om det vill sig riktigt illa herregud så fruktansvärt. Men även det kan vara sämre jag lovar?

Karaoke mannens glada bussresa?

 Apropå dagens busschaufförer kan man inte säga mer än att dom åker planenligt mellan punkt A till punkt B utan att vare sig överraska eller chockera hålla sig strikt efter tidtabeller och så. I min yngre medelåldersperiod bodde jag några år på bonnlandet med min förra familj i en villa med fruktträn och hela bärbaletten men även ett vidbrett potatisland en period i mitt liv som gick under benämningen gröna vågen eller flower power om ni hellre vill det? Denna busschaufför som jag tänker berätta om var en glad prick ibland var han för glad så han lätt kunde bli för "too much".Men hur som helst under en av många bussresor nån gång på mitten av 80-talet med denna kroniskt glada chaufförs prick blev en av stam passagerarna plötsligt akut sjuk det här var långt före smartmobilernas och hjärtstartarnas tid. Möjligtvis kanske nån enstaka ägde nån tegelstensliknande mobil som hade noll teckning vilket i sin tur var stört omöjligt att kommunicera med. 

Nu var goda råd dyra denna glada busschaufför berättade för oss lite oroade i högtalaren att han minsann tänkte åka till sjukan med en jävla fart dom som vill hoppa av nu får gärna göra det. Sagt och gjort till sjukan bar det men det var ett par mil bort. I bussen fanns det ett tio tal passagerare som alla ville vara delaktiga i den akut sjuka passageraren inga hade plötsligt några tider att passa. Busschauffören började dra av ett par schlagers i högtalarna vilket vi för tillfälligt helt accepterade eftersom den sjuka passageraren inte låg för döden. Denna glada prick  var dessutom en erkänd även ökänd men komplett värdelös karaoke sångare vilket var ett snäpp sämre än den värdelösaste badkars sångare skit samma. Efter ett tag kom vi fram till sjukan med ett skrikande bredställ.Alla passagerarna hjälptes åt att bära ut den akut sjuke men icke döende passageraren till akutpersonalen. Sedan den dag blev den kronisk glade busschauffören en "too much" legend bland myllans alla pillemariska bönder pigor drängar och lealösa kreatur.

Vardagshjältar besitter allt annat än groggbordet?

Alla vill vi väl vara vardagshjältar på ett eller annat sätt? Åtminstone många utav oss vill dra på sig superdräkten och kanske bidraga med att skapa trygghet. Beundrar dom som kan gå rakt in i ett oseriöst slagsmål utan egoism och begränsa offrets skador. Sånt kallas för civilkurage deluxe som ytterst få av oss besitter för egen del vet jag inte förrns jag är mitt inne i den situationen. Majoriteten sitter säkert fastlimmat vid groggbordet och skryter om att jag minsann skulle absolut ingripa och spöa skiten ur gärningsmännen? Just vid det där groggbordet är man tuff sedan rinner allt ut i sanden när fyllan släpper sitt grepp. 

När det väl kommer till kritan inbillar jag mig att ytterst få skulle ingripa rätta mig om jag har fel? Dom skulle troligtvis hellre fly än illa fäkta och värna om sin dödliga personliga integritet. Alla är inte födda kaxiga tuffa en del är som tysta möss smygandes utefter väggarna liknades harkrankar i hopp om att ingen får se dom springa med svansen mellan benen? Personligen skulle man nog ändå försöka ingripa eller kalla på hjälp det beror såklart på hur situationen ser ut hur den uppstår. Kanske hellre iakttaga och ringa polisen än att själv bli ett sargat offer för vettvillingar vore nog säkrare för sin egna säkerhet.