Både väluppfostrad och en god lyssnare?

Känner mig allt sämre när jag skulle känna mig bättre, har gått 2 rundor med våran jycke Dino i runda slängar ett par kilometer i ett varierande snöväder som varken känns hackat eller malet? Min förkylning har klivit upp en nivå känns det som, nu verkar det mesta sitta i bihålorna https://doktor.se/fakta-rad/bihaleinflammation/ i mitt läge spelar det ingen roll eftersom jag inte kommer att jobba förens nästa år. Inte heller tänker vi träffa några människor som det ser ut nu vilket kan vara lika bra känns det som. Människorna kan man träffa sen när man är helt återställd. Måste nämna något om våran dvärgkanin Feffe en kolsvart liten livlig krabat som för närvarande huserar i vårt badrum, där verkan han trivas som fisken i vattnet. Alltid när jag är på toaletten brukar jag diskutera med våran vän Feffe allt ifrån världsliga frågor till ytterst banala oegentligheter, det bästa med herr Feffe är att han är en väldigt bra lyssnare och en sann diplomat. 

Känner han att något är åt helvete så sparkar han med bakbenen i nån sorts protest, då får man byta spår i sin diskussion. Vi känner varandra utan och innan eftersom vi har kamperat tillsammans ett par år nu. Även min jycke Dino är en god lyssnare och gör precis som jag säger, han är både väluppfostrad och busig när det behövs kort sagt en komplett vän och familjemedlem. Frugan har precis varit och hämtat tonårsdottern från stallet, där hon har ridit ett par timmar med sina goda vänner det här med hästar är mina båda tjejers gemensamma nämnare. Personligen har jag själv ridit ett par gånger men fick dåligt betyg av tonårsdottern, dessutom har jag blivit sparkad av en häst för ett par somrar sedan så pass illa att jag varken kunde kissa och gå normalt på ett par veckor.

Skämt å sido leker jag med ouppfostrade monster?

Man väljer vilka strider man vill vinna vilka man vill gå in i? Så är det bara liksom? Vägrar fightas mot dom där elaka dammråttorna som förökar sig som ostyriga kaniner. En del av dessa ack så sjuka dammiga monster morrar åt mig, precis som om jag vore en elak fiende som inkräktar på deras revir. Visar upp sina ruttna huggtänder som blänker till av ondska i solljuset, riktigt jävla ouppfostrade saker kan jag tycka. Tänker mosa dom en dag vilken som när dom minst anar det? Min kloka tonårsdotter frågade mig om man kan vinna något krig? Egentligen inte svarade jag diplomatiskt utan argument? Klurig fråga i grunden men i själva verket finns det bara förlorare i krig. Pappa har verkligen dammråttor huggtänder på riktigt? Tja en fråga med modifikation, men kan du ge dig på en av dessa vidunder bet mig faktiskt i tån igår. 

Det blev värsta lilla blodbadet i miniatyrformat som folk någonsin har skådat. Varför finns dom då pappa fortsatte dottern? Tja ingen aning faktiskt dom verkar komma fram ur tomma intet, utan att man gör ett dyft de verkar känna vittringen på vårt hem. Oj då sa dottern medan hon kliade sig i nacken hon funderade länge på vad jag hade sagt? Fanns det nåt hemligt budskap inklämt emellan raderna? Skämt å sido min dammsugare och jag är inte kontanta med varandra det finns vissa meningsskiljaktigheter vissa hårda nötter att knäcka oss emellan men det går säkert att lösa konflikter är till för att lösas.

I väntan på min drömlika evighetsmaskin?

Känner mig sjukt tillfredsställd för närvarande i väntan på bättring i mitt förkylda tillstånd. Efter nån timmes synnerligen intellektuella mobiltugg med bästa sonen där vi bland annat gick igenom allt ifrån en nödvändig uppgradering av Einsteins relativitetsteori, till lite mera konkreta detaljer som integalaxiga ultra dimensioner till Palmes synes olösliga mordgåta. Vi betar av allt och alla när vi ändå håller på. Typ om professor snubben på 50-talet som trodde datorn https://www.tekniskamuseet.se/lar-dig-mer/datorhistoria/ bara blir en enkel fluga den snubben fick säkert se när vårt klot blev helt beroende av data teknologin vilken chock för den där snubben och säker för resten utav världen. Det bästa med sonen är just den att man kan gå in i dom mest fantastiska diskussioner, som vi kan leda hur långt som helst såsom ett gränslöst universum utan början utan slut. Ett stycke evighetsmaskin där vi spinner vidare på den röda tråden och gör vinklingar till höger och vänster, för att till slut hamna i nån slags konspirationsteori som eventuellt är sann bakom nästa dimension? 

Vi vänder och vrider på olika termer bollar med diverse alternativ tar saker till sin spets till sin ytterlighet vi skapar nya argument till om varför vi tycker saker är bra eller dåliga. Vi säkerställer slutsatser vi tuggar i oss överflödig information som bästa gräsklipparen eller som värsta intellektuella bulldozern, där vi i slutändan kan sålla bort det skit som vi inte behöver. Vi bollar på varandras plank för att hitta andra konstruktiva lösningar även nya dolda vägar än dom vi hade först. Nu har således min hjärna fått lite välbehövligt grädde på moset lite matnyttiga uppgradering av allsköns massa, lite nu livgivande kräm i maskineriet som gör att kråset fortsätter leva ett tag till. Nu äntligen så kan jag gå vidare med dagen som är med gott samvete heureka.

Är en tung anhängare av dom lättsamma mellandagarna?

Har precis skickat iväg tonårsdottern till stallet som ligger ett par mil utanför stan, där är hon och några till medryttare till en häst, hon behövde verkligen komma ut och få lite frisk luft i lungorna. Tittar ut genom fönstret där det har börjat till att snöa förskräckligt det ökar hela tiden och flingorna börjar bli stora som dasslock. Varje gång det börjar snöa bli man smått överraskad, det är väl därför man har vant sig vid motsatta förhållanden kan inte direkt påstå att jag är någon anhängare av det vita kaoset. Trots att jag fortfarande är genomförkyld så gick jag ut med jycken Dino en timma, bara för att kolla hur kroppen svarade på den promenaden? 

Kroppen berättade för mig att nu får dom andra familjemedlemmarna tar var sitt hundpass, och att jag eventuellt tar bland dom sista kvällspassen tänker inte ens argumentera om varför därför? Igår gjorde vi av med dom sista julmats resterna när vi både gjorde iordning fajitas https://www.landleyskok.se/triviakul/vad-ar-skillnaden-pa-fajitas-tacos-enchiladas-och-burritos och räkpasta, så dagens lunch blir lite åt buffé hållet man tar det man vill dricker det man kan. I dom här mellandagarna försöker man göra det så enkelt som möjligt för sig, att förbereda så mycket som möjligt så att det bara är att värma när det är dags. Har tagit mitt förnuft till fånga och ta tillfället i akt och vila mig i form, eftersom jag har semester så är den åtgärden inga som helst problem.

Skapande drömvärldar i vått och torrt?

Tänk vad allting har förändras på bara av en bråkdel av ett decennium? När jag var barn nån gång i begynnelsen då byggde man kossor av grankottar det var liksom våran grej man gjorde ben av tändstickor, man byggde hela landskap av vad som fanns tillgängligt. Man grejade man donade med det där jävla snoret som hela tiden rann som en dålig stängd kran. Men man var sjukt glad tillsammans sina andra snoriga polare. Vi tänkte endast kollektivt. Man tänker på idag så har ju ingenting egentligen förändrats möjligtvis då verktygen för skapandet, idag bygger man upp sin egna mentala kossa bland monstruösa spektakulära drömvärldar antagligen med 3D skrivare eller retuscherar bort felaktigheter med Photoshop. 

Man spånar runt i den mediala grytan och fiskar upp det som bjuds till bäst pris. Nu mera bygger man kanske inte kossor av grankottar längre kanske har man måhända kommit lite längre i den utvecklingen? Från hedenhös till ett modernt chillande men principen är fortfarande den samma. Minns fortfarande känslan av hur himla lycklig jag var då jag kunde vissa upp min färdigbyggda kossa för morsan, jag verkligen sken som solen för jag visste ju inget annat än just att bygga kor av grankottar. Men jag var glad som en tupp över den prestationen. Tillsammans med polarna i vått och torrt så var vi slimmade under hela min uppväxttid lyckligare än så kunde ingen vara? För hos oss förortsungar där går aldrig ränderna ur inte ens i dag om någon frågar.

Mitt hem är min borg under rådande omständigheter?

Den där sjukt jobbiga coronan eller numera omikron smittan har tydligen blossat upp igen som en evighetens bergbana, i och för sig har den aldrig helt försvunnit. En ökning som främst beror på att folk har släppt loss ett snäpp på dom strama tyglarna, det här är tyvärr bara början på en fortsatt dramatisk ökning. Gallerierna är vi den här tiden fullpackade med mellandags handlande folk https://testat.nu/mellandagsrea/, naturligtvis får vi räkna med en kraftig baksmälla efter nyår. Med mycket folk i omlopp på trånga ytor trots restriktioner så får man räkna med nån form av ett negativt bakslag? Man kommer inte undan hur man än gör? Min svärmor hon är en envis dam på snart 85 bast, hon om nån myntar verkligen begreppet mitt hem är min borg punkt slut. Hon vill inte träffa en endaste själ på grund av rådande omständigheter inte ens vi kommer in i borgen. 

Förutom då sin bästa polare Maggan som hon tillsammans med för någon dag sedan käkade surströmming av alla rätter. Stackars satar tänkte jag i mitt stilla sinne att ens komma på tanken att bjuda folk på den där avskyvärda rätten? Nej tack den anrättningen är definitivt ingenting för mig, som hellre föredrar färsk fräsch fisk och skaldjur men jag dömer ingen för det. Smaken är som baken delad så kan man väl säga? Vädret tja det väntas in snö inom kort nu kan ju allt bara bli värre temperaturmässigt sätt. Vi har inget annat än vänta på i vår beskärda del utav Europa. Egentligen är allt bara en enda lång väntan på vårens spirande grönska, när den väl kommer då kan allt börjar väckas upp ur sin vinterdvala.

Våra kroppar blir vårt klot bland ytterligheter?

Har alltid varit fascinerat av rymden av dess fantastiska möjligheter omöjligheter, av universums ytterligheter samt dess gränslösa evigheter. Där det inte finns någon början inget slut inget upp eller ned. Inte heller något som knyter ihop säcken inga räta linjer eller onödiga cirkulationsplatser där alla planeter är runda som fotbollar. Om det nu mot förmodan skulle råka finnas något slut nånstans vad finns där i så fall bakom detta? Om denna gåta tvistar de lärde fortfarande om och kommer så göra? Desto mer man tänker på det desto galnare blir man av att inte hitta någon gemensam nämnare. Personligen så är jag en av dom som tror blint på att det finns annat liv, någon annanstans varför bara här? Varför skulle det inte finnas det när universum är så oändlig, så länge inte motsatsen bevisas där ute i det stora kompakta mörka universum med alla dess svarta hål https://www.rymdstyrelsen.se/upptack-rymden/bloggen/2021/1/hapnadsvackande-stora-svarta-hal/ döda eller pånyttfödda stjärnor och supernovor.

Den eventuella livsformen kan se ut precis som oss eller inte kanske är det din närmsta granne eller den där kronisk sura tandläkaren? Är även en av dom som tror på att annat liv redan finns här på vårt klot i teorin kan det faktiskt vara så det är som sagt vad inget omöjlighet? Tron försätter berg så är det bara liksom? Även om jag personligen tror på utomjordiskt liv så håller jag det för mig själv man kan i värsta fall bli idiotförklarat för mindre? I mitt egna lilla fyrkantiga universum, där finns det såklart änglar bakom varje liten stjärna bakom varje litet skrymsle, som tänds som släcks i all evighets evighet som dör som föds om vartannat. Där ingenting är bestående där allt är ständigt föränderligt. Det enda som försvinner är våra kroppar som blir till aska men inte våra själar för dom ersättas av nånting annat likvärdigt eller besår i sin gamla stöpta form?