Tomas Rolfhzon Ekman

27 december 2021

Skapande drömvärldar i vått och torrt?

Tänk vad allting har förändras på bara av en bråkdel av ett decennium? När jag var barn nån gång i begynnelsen då byggde man kossor av grankottar det var liksom våran grej man gjorde ben av tändstickor, man byggde hela landskap av vad som fanns tillgängligt. Man grejade man donade med det där jävla snoret som hela tiden rann som en dålig stängd kran. Men man var sjukt glad tillsammans sina andra snoriga polare. Vi tänkte endast kollektivt. Man tänker på idag så har ju ingenting egentligen förändrats möjligtvis då verktygen för skapandet, idag bygger man upp sin egna mentala kossa bland monstruösa spektakulära drömvärldar antagligen med 3D skrivare eller retuscherar bort felaktigheter med Photoshop. 

Man spånar runt i den mediala grytan och fiskar upp det som bjuds till bäst pris. Nu mera bygger man kanske inte kossor av grankottar längre kanske har man måhända kommit lite längre i den utvecklingen? Från hedenhös till ett modernt chillande men principen är fortfarande den samma. Minns fortfarande känslan av hur himla lycklig jag var då jag kunde vissa upp min färdigbyggda kossa för morsan, jag verkligen sken som solen för jag visste ju inget annat än just att bygga kor av grankottar. Men jag var glad som en tupp över den prestationen. Tillsammans med polarna i vått och torrt så var vi slimmade under hela min uppväxttid lyckligare än så kunde ingen vara? För hos oss förortsungar där går aldrig ränderna ur inte ens i dag om någon frågar.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar