Tomas Rolfhzon Ekman

15 december 2021

Hur jag än gör så blir ett förebyggande syfte hemligt?

Frun är bara så jävla trött jag förstår henne till en viss del. Klockan börjar dra sig mot 22 bläcket. Hon snarkar ihärdigt i sin nyköpta fåtölj så att väggarna bågnar, funderar skarpt på att använda hennes dödande snarkningar som ett hemligt vapen i nåt framtida krig garanterar att den slår ut åtminstone hälften av fienderna? Jycken och jag vi roar oss så gott vi kan innan vi också drar oss tillbaka för natten men vi är inte bättre än vi gör oss? Dottern hon däremot ligger lojt avslappnat i sitt rum sin borg kör nåt häftigt online spel med nån polare nånstans i landet? 

Känslan då som uppstår är dovt ödslig men ändå kusligt närvarande. Magiskt men ändå inte vissa obekanta skulle kalla den uppkomna stunden för en domedagskänsla? Solen den bleka kalla har för längesedan dragit sig tillbaks den har liksom gjort sitt för idag. Persiennen är sedan länge nerdragen i förebyggande syfte. Den ljumma kvällsvinden för årstiden börjar bli lite smått kylig det är ju fan 15 december. Själv är jag förvånansvärt pigg för årstiden! Eller så inbillar jag mig det bara kanske bara ett önskescenarie men ändå ett scenario? Liten ökenhägrings varning har nog egentligen aldrig varit riktigt trött någonsin förrns nu? Mellan tummen och pekfingret kan det förstås diffa lite åt varje håll jag tänker främst närmast på tröttheten men åldern tar ut sin rätt så är det bara. I nattens kommande dröm eller mara om det så blir tänker jag ändå hylla den här dagens frenesi och livshopp. Sådana där dagar måste ju också få finnas till det inbillar jag mig åtminstone.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar