Är man artist och brinner för det så vill man såklart spela inför publik eller hur ett hysteriskt skrikande folkhav, som gungar i takt med ens skrivna rytmer. Ett sorts gudomligt synk kalas utan dess make och like visst är det så åtminstone borde det vara så? Men så här i corona tider får man nog vara nöjd om man får spela överhuvudtaget? Vissa artister kända som okända sitter fast mellan två stolar både bokstavligt och skriftligt. I dessa tider dominerar tyvärr dom blekfeta tondöva badrums sångarna vars krampaktiga höga C https://www.svd.se/striden-om-hoga-c får dom döda att återuppstå med omedelbar verkan. Vars dolda dova moll kan framkalla onda andar som i slutändan kan göra ditt liv till ett rent helvete? Kan även inbilla mig den där döda overkliga känslan som artist att titta ut över idel tomma bänkrader snacka om ett avlidet party på kyrkogården vars döva öron är mer än bedövande?
Men så har vi ju såklart televisionens makt som räddar oss till viss del som tur är. Så här i corona tider då är uppfinningsdomen ett kreativt signum där olika alternativa lösningar, har ploppat fram som alternativa komplement där ingenting annat har funkat. Den där förståsigpåaren inom folkhälsomyndigheten han om någon tycker jag verkligen synd om, jag tror egentligen han inte vet vad han pratar om han letar lösningar där dom andra letar fel eller tvärtom? Och ur den genanta soppan delger han oss som ingen begriper någonting av. Han vill så gärna ge oss något som får oss lugna för stunden det är åtminstone min teori i det hela. Sen vet inte jag vad som är rätt eller fel i den här frågan men jag har mina aningar? Visste jag det rätta resultatet skulle säkert världsbilden se annorlundare ut?
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar