Man blir lite trött i mössan av att läsa att mina gamla forna rockhjältar dom man aldrig någonsin trodde skulle dö börjar på att tackla av en efter en. Den ena efter den andre faller ifrån som nedhuggna skogar https://ecotree.green/sv/blog/vad-aer-ett-kalhygge-och-vad-har-kalhyggen-foer-miljoepaaverkan-positiv-eller-negativsom gapande tomma kalhyggen . Försvinner dom alla i parti och minut dom som råkar bli kvar är stöpta i formalin på nåt skumt sätt förblir dom alltid odödliga för tid och evighet. I och för sig blir man också trött av att läsa alla dom deprimerade spalt meter som fyller dagens tidningar allt ifrån ond bråd död till politikernas ständiga klavertramp, via kungligheternas otaliga grodliknande uttalande till skandalkändisarna ständiga sexuella perversiteter.
Det ruskiga i kråksången är och förblir att folk faktiskt vill läsa om andras olyckor för att i viss mån kanske fylla på sina egna trista liv med spänning? Någon stans i läsarnas kroppar finns det alltid nåt litet perverst hål som måste fyllas igen eller trigga nya hål invärtes? Den enes död den andres bröd desto mer skit som skrivs desto mer lösnummer säljs det en sanning med modifikation.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar