Tomas Rolfhzon Ekman

27 december 2021

Våra kroppar blir vårt klot bland ytterligheter?

Har alltid varit fascinerat av rymden av dess fantastiska möjligheter omöjligheter, av universums ytterligheter samt dess gränslösa evigheter. Där det inte finns någon början inget slut inget upp eller ned. Inte heller något som knyter ihop säcken inga räta linjer eller onödiga cirkulationsplatser där alla planeter är runda som fotbollar. Om det nu mot förmodan skulle råka finnas något slut nånstans vad finns där i så fall bakom detta? Om denna gåta tvistar de lärde fortfarande om och kommer så göra? Desto mer man tänker på det desto galnare blir man av att inte hitta någon gemensam nämnare. Personligen så är jag en av dom som tror blint på att det finns annat liv, någon annanstans varför bara här? Varför skulle det inte finnas det när universum är så oändlig, så länge inte motsatsen bevisas där ute i det stora kompakta mörka universum med alla dess svarta hål https://www.rymdstyrelsen.se/upptack-rymden/bloggen/2021/1/hapnadsvackande-stora-svarta-hal/ döda eller pånyttfödda stjärnor och supernovor.

Den eventuella livsformen kan se ut precis som oss eller inte kanske är det din närmsta granne eller den där kronisk sura tandläkaren? Är även en av dom som tror på att annat liv redan finns här på vårt klot i teorin kan det faktiskt vara så det är som sagt vad inget omöjlighet? Tron försätter berg så är det bara liksom? Även om jag personligen tror på utomjordiskt liv så håller jag det för mig själv man kan i värsta fall bli idiotförklarat för mindre? I mitt egna lilla fyrkantiga universum, där finns det såklart änglar bakom varje liten stjärna bakom varje litet skrymsle, som tänds som släcks i all evighets evighet som dör som föds om vartannat. Där ingenting är bestående där allt är ständigt föränderligt. Det enda som försvinner är våra kroppar som blir till aska men inte våra själar för dom ersättas av nånting annat likvärdigt eller besår i sin gamla stöpta form?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar