01 december 2021

Varje dag går man efter bästa förmåga?

Självfallet vet jag att man inte kan ställa tillbaka klockan vilket jag ibland önskar, istället skenar tiden fortare och fortare för att till slut närma sig ruinens brant. Bortom ruinens brant finns där ingen återvändo allt bakom mig försvinner i allt snabbare takt för att till slut blekna bort bland minnena. Har inte hamnat där än men varje dag är en påminnelse om vart det barkar hän. 

Man skall alltid försöka leva i nuet, sa alltid min kloka mormor hon lärde som hon levde morgondagen är historia medans framtiden är ett äventyr med okänt innehåll? Finge jag nu leva om mitt liv just nu i skrivandes stund kanske jag inte fick det bättre men knappast inte sämre heller. All den där problematiken är vad man gör den till hur man formar sin dag sitt efter bästa förmåga så som man vill ha det. Ibland komplicerar dessvärre dom sakerna med yttre inre omständigheter påtvingade valmöjligheter varför därför och så vidare? 

Varje dag går liksom på räls.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En av många små tankar: När drömmarna lyfter?

"Alla har vi väl våra drömmar stora som små, kanske är det så att någon procent av alla samlade drömmar har gått i uppfyllelse? Oftast ...