Naturligtvis så har jag läget under kontroll vad annars det inbillar jag mig i alla fall? När jag stundom inte har kontrollen till maxläge känner jag mig bara som Bambi på hal is oförmögen att glida vidare utan hjälp. Ser min säng som jag för närvarande vilar i som en ointaglig fästning där man varken kommer till eller ifrån? I dagsläget kan jag dock bara skratta åt eländet som försiggår runt omkring mig, men verkligheten den kommer säkert ikapp mig nån gång?
Från min för stunden ointagliga fästning https://www.svd.se/ointaglig--svenskarna-nara-lyckad-stormning-1566 agerar jag lika förtroendegivande som en bitter gammal piratkapten som har satt sin sista potatis i gödselstacken? Men jag måste även tillägga att eftersom jag är en obotlig diplomat i alla väder, så löser jag frågor som ytliga vardagsbagateller till svåra saker som grava brister i vingummi förrådet stora jobbiga frågeställningar krymper jag systematiskt ned till små minimala nysningar. Huvaligen vilka olika jobbiga sitser man kan hamna i, för närvarande är jag knappast chef över smaklökarnas gourmé djungel utan har blivit degraderad till gud vet vad? Inte gör det mig nått bara jag får ha mitt ansikte kvar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar