Hela baletten mognar till i gränslandet?

Det här inlägg handlar om den pirrande känslan om att ligga där i gränslandet mellan barn och vuxen? Den där gungflyn som alltid finns där i gränslandet, när kan man släppa det där töntiga barnstadiet och kliva in i den coola vuxenvärlden https://sverigesradio.se/artikel/5026085? Det är minsann inte lätt, fråga min dotter som precis fyllt tonåring hon tror att hon är självaste drottning över alla beslut? Att ifrågasätta saker som vuxna gör som inte barn får göra eller tvärtom bla bla hela baletten liksom! Allt det där kommer säkert mogna fram ju äldre dom blir eller inte alls?

Rätt som det är blir dom ju vuxna och vill flytta hemifrån bye bye morsan farsan vi hörs nån gång tja? Minns själv hur det var när man var punkare på 70-talet och tyckte morsan och farsan var mer än skit. Förresten så var allt överlag skit just då. Kanske något bättre idag förvisso men ur ett helt annat perspektiv? Men även för mig personligen så handlade det om en långdragen mognadsprocess, som kanske inte är över än enligt min förstående hustru? Det hela handlar inte om nu utan när vissa kliver över den just den tröskeln?

Hela tiden uppgraderas livet på gott och ont?

Jag tänker bara på hur mycket som har förändrats bara under mitt livs första halva, för jag tänker bli minst 120 bara så ni vet? Tekniken möjligheterna förutsättningarna livsstilen i stort sätt allt förnyas och moderniseras, nytt sätt att både tänka tycka och handla. Livsformer förändras förädlas förbättras och till slut uppgraderas förvisso på gott och ont. Ibland följer inte vissa människor med i den här snabba utvecklingen utan, förblir kvar där på ruta 1 där dom förblir om dom nu tillåter någon förändring. Oftast blir dom oförmögna att gå vidare utan hjälp, från nära och kära eller vem det nu kan vara?

På nåt sätt kommer den gruppen alltid i kläm, mellan det gamla förlegade och framtidens dilemmor som att hamna mellan två generations stolar. Om jag ser till mig själv så är jag född mitt i den där spännande nymoderna eran, ett utvecklande avsnitt som fortsätter att expandera för tid och evigt. Det finns inga hinder för fortsatt forskning och utveckling, https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Utbildning-och-forskning/Forskning-och-utveckling/Forskning-och-utveckling-internationellt-/det är bara vi själva som sätter käppar i hjulet? Det som var modernt igår är knappast det idag, utvecklingen går hela tiden framåt men frågan är om mänskligheten gör det?

Helt klart är jag en del av dagdrömmarens visioner?

Tja vad finns det egentligen i skallen på en urbaniserad dagdrömmare som jag är faktiskt en hel del tro det eller ej? Det hela började faktiskt formatera sig i en trivsam lägenhet med den tidens mått i ett bostadsområde i början på 60-talet, i ett så kallat framtidsområde https://www.svt.se/kultur/fran-goda-hem-till-sexiga-bostader för barnfamiljer med visioner där arbetarna och hemmafruarna levde sida vid sida. På den tiden fanns det fortfarande kvar hemmafruar, men fler och fler kvinnor började jobba till männens förtret. Helt klart så formades även jag där bland visionerna och luftslotten som ideligen sprack inget snack om den saken. En bra bit in på 70-talet börjades området succesivt förändras i sina grundvalar all tänkbar moral även etiken stannades plötsligt av och ersattes av någonting annat som vi inte ens ville ha.

Det blev ett känt knarktillhåll med flummiga alkolister dagdrönare problem familjer socialt missanpassade mentalsjukhusen släppte samtidigt ut sina patienter vind för våg utan tillsyn ett syndens näste för packen och så vidare även ökända mördare cirkulerade. Men ändå ett ställe som jag tryggt växte upp i började formas allt mera utav punkens raseri, blev en naturlig del av dess budskap vissa genrer dör aldrig ut liksom. En social revolt på många sätt och vis samt ett avstånd mot den allt mera tilltagande kommersialismen. Än idag spelar jag mina punkklassiker som om det vore igår och njuter kopiöst av skönsången, eftersom jag är en del av den tongivande generationen. För mig finns ingen annan talande musik även om jag gradvis har breddat och uppdaterat min musiksmak till ett mer rumsrent format. Okej det skulle vara då när min älskade hustru bjuder upp mig till en spontan dans till Lasse Stefanz det regnar och regnar men det är ett undantag som bekräftar regeln stopp och belägg där går min smärtgräns.

En gång i tiden blev jag faktiskt positivt överraskad?

Pust stön stånk äntligen är jag hemma igen efter min sedvanliga morgonpromenad med jycken Dino, en ganska kall morgon med ett gäng riktigt ruskiga bistra minusgrader tror visst att dom var 4 till antalet. Herregud för första gången på länge så börjar ryggen kännas ganska okej och min covid sjunger på sista versen för den här gången. Min rutinmässiga hundpromenad slutade med flaggan i topp https://flagga.com/flaggregler/ så långt allt väl? För bara drygt en vecka sedan hade den här promenaden var otänkbar, men man är ju av det rätta virket Tom Cruise får ursäkta? I köket fixar tonårsdottern lite rostade salamimackor med oboy, om en stund skall hon iväg till plugget idag är det ju fredag då går ju allt lite lättare? Hon säger god morgon med choklad mustascher, sedan kanske hon trots allt är lite imponerad av mina pånyttfödda superkrafter men det håller hon för sig själv?

Men va fan en gång i tiden kunde man lätt brotta ned en pajas utan några större problem, men jag behövde aldrig byta om till superkrafterna i en telefon kiosk som Clark Kent gjorde? Det var på den tiden innan färgteven knappt var påtänkt herregud är jag så gammal i stort sätt i tv ålderns barndom? Idag kan jag umgås med pajaser utan att brotta ned dom, kan till och med skratta tillsammans med dom månne ett framsteg? Det kanske är en sorts inre utveckling som med allting annat? Min salamimacka med oboy som jag sympati smakade ihop med tonårsdottern smakade bättre än innehållet i ett svart bottenlöst hål som jag först trodde? Positivt överraskad blev jag i vilket fall som helst.

Att lätta på trycket kan innerst inne vara en befrielse?

 Min dag går obemärkt vidare i all sin stilla gång har vankat av och an ett bra tag ute på altan, supit in ny livgivande luft om än rå och ogästvänlig släppt ut det gamla unkna. Tonårsdottern som precis har kommit hem ifrån skolan kopplar moloket på jycken sitt koppel https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/nu-maste-hunden-hallas-i-koppel för en rask promenad runt husknuten, hon inbillar sig i sin vildaste fantasi att hundar inte behöver rastas? Det hela var över på bara en bråkdel av nån sekund, undrar om han överhuvudtaget han pinka eller så gjorde han det i förbifarten? Berättade försiktigt om för henne att hundar behöver rastas ute med en lätt ironisk underton för att exempelvis lätta på trycket eller eventuellt lägga en kabel om så behövs? Klar att hon vet om problemet men ignorerar mitt påstående.

I den nödiga delen är människor och djur lika skapta men där slutar all jämförelse, förutom då tillgivenheten trofastheten och den flödande kärleken. Konstaterar också att även jag har blivit en prick i protokollet, vilket jag kanske inte alls först trodde? Men tror det gör man i kyrkan annars så vet man om verkligheten? Om en stund skall tonårsdottern till stallet för ännu en av sina otaliga ridlektion, det är minsann betydligt roligare än att gå ut med sin jycke Dino på hans kontinuerliga behovs promenader. Innerst inne så vet jag om problemet säger hon underfundigt, och kramar kärleksfull förlåtande om sin älskade jycke.

Vi vaknar upp till en tillfällig sanning?

Det där om nattugglornas https://utforskasinnet.se/sex-intressanta-fakta-om-att-vara-nattuggla/ krackelerande klagosång har man ju hört talas om eller hur? Det trodde man inte skulle drabba en själv men det gjorde det till slut. Mina gångna symtom har gjort att olika viktiga kroppsliga även känsliga sinnliga rytmer tillfälligt har obalanseras till det sämre. Vilket såklart inte är speciellt bra för helhetens skull observera min egna helhet alla är vi som ni vet unika i det avseendet? Jag kan bara tala för mig själv men idag är jag mig själv närmast så är det liksom. Jycken Dino han vaknar upp tillfälligt ifrån sin energiska drömjakt han har redan varit ute minst ett par gånger redan.

Han sträcker på sig han grimaserar stramt han burrar upp sig som ett yrvaket lejon och tittar som hastigt in i mitt rum där jag ligger med datorn på bröstet han slänger ett getöga så att allt är som det ska vara, jycken undrar säkert varför husse redan har krupit tillbaka till sänghalmen igen? Han förstår säkert att husse har fullt sjå med att kurera sig inför nästa veckas comeback i jobb svängen? Annars så ligger han tryckt stilla under sängen i tonårsdotterns rum, jycken väntar på att hon snart skall komma hem ifrån skolan. När familjen till slut är samlad kan han lugnt återgå till att vara den riktiga lathunden som han tycker om att vara.

Mitt liv skall vara tryggt i ett hållbart samhälle?

Eftersom jag är en hobbytänkare av rang enligt mig själv, så undrar man såklart över om olika sakers anledningar vilket är en helt naturligt grej enligt mig? Älskar att vända in och ut på olika resonemang att skaka fram eventuella fruktbara stoft att komma fram till hanterbara lösningar, som på hand bär frukt i olika sammanhang? Det kanske låter som om jag vore värsta kärnfysikern men det är jag inte, utan bara ett marginal barn född i ett ogästvänligt taggbuskområde bland betong bland olikfärgat glasytor bland rå kall hård asfalt och desillusionerade fyllekajor.

Är uppväxt i ett tilltänkt framtidsområde utanför stadens buller och bång som hade stora planer om ett hållbart samhälle, det blev som det blev det vart som det vart? Ingenting blev som ritbordets produkter visade. Eftersom jag personligen är en sorts överlevare enligt mig själv även ett så kallat maskrosbarn inbillar jag mig att jag är odödlig, som har klarat mig igenom den där perioden? Då har jag åtminstone lyckats med någonting positivt i mitt liv så här långt? Skojade med frugan här om dagen och nämnde att hennes nuvarande symtomer, dramatiskt har minskat hennes hjärnkapacitet till en jyckes ringa nivå? Ingen fara hon känner så väl till min ibland avskalade humor kapacitet. Hon tittade länge på mig som om jag kom ifrån planeten Mars? Vilket jag i praktiken också gör, men bara om hon erkänner att hon själv kommer ifrån planeten Venus? Det hela slutade med ett primal liknande skrattkalas och en erinran, om att vi faktiskt är skapade för varandra en sorts kärleksförklaring som heter duga.