I sammanhanget spelar allt ingen roll?

Vaknar upp denna 2 januari klockan 04.30 av att tonårsdottern skrattar tjoar och pratar i mobilen med sina polare nu spelar det såklart ingen roll nu när jag är långtidssjukskriven och hon är skolledig. Frugan är redan upp i ottan och har serverat mig en stadig frukost och skall gå ut på den första rundan med våran jycke DINO sedan åker hon till jobbet efter en tids jul och nyårs ledighet. Själv kryper jag ned i sängen med min dator som för tillfälligt är mitt enda sällskap, här  ifrån sängen kan jag vara nån som skapar något för någon. Min tonårsdotter kommer nu vara den som måste hjälpa mig såklart efter protester ett par dagar framöver med att bland annat servera mig lunchen att gå ut med jycken efter lunch, frugan har redan ordnat med lunchen som tonårsdotter bara hjälper mig att värma i mikron. 

Idag är jag inne på den 18 onde dagen sedan knäolyckan hände utgångsläget är den samma ingen förändring. Knät är fixerad vid sin ställning jag får inte påfresta knät mer än att jag lätt punktmarkerar med foten när jag med mina kryckors https://www.habilitering.se/fakta-och-rad/temasidor/hjalpmedel/prylar-som-gor-skillnad-fran-kryckor-till-matrix2/ hjälp , förflyttar mig mellan sängen soffan och toaletten en nog så jobbig uppgift nu när jag har känning av bröstmuskeln nog om denna problematik. Vädret har jag inte den blekaste aning om förutom att det blåste storm i går att snön är borta och plusgraderna dominerar, men så fort jag får min rullstol kan jag komma ut själv och konstatera just den dagens väderstatus?

Ett nytt år med nytt bagage?

2023 det känns ovanligt på alla sätt och vis man kanske inte är van med ett nytt år fullt med nya möjligheter, kanske även nya krav förutsättningar direktiv men även att ta vara på dom olika alternativen som kanske dyker upp som gubben i lådan https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=38841 som typ köp en trisslott idag och inte i morgon att leva i nuet. 2022 var ett år som man kanske helst av allt vill glömma här och nu ett år som kanske inte lyfte upp min eller andras tillvaro ett ögonblick, inte ens förgyllde någon över huvudtaget utan var endast kantad med både covider och annat elände. 

När jag vaknade upp idag kunde jag konstatera att jag inte har varit ute mer än på sin höjd 2 minuter på 17 dagar vilket är ett bottenrekord i sig, det gör mig ont att säga att väntan på en rullstol skull göra att mitt minimala liv blev värt att leva igen. Samtidigt som jag lovade mig själv att hålla mitt privata löfte levande om att aldrig någonsin mer titta på skitfilmen Ivanhoe mer under min livstid vilket jag har hållit med flaggan i topp senast jag tittade på filmen var för typ 10 år sedan.

Ett eventuellt gott nytt år?

Nyårsdagen ligger precis så där öde som det brukar vara en och annan hundägare som måste ut, frugan är ute med våran jycke DINO igår vägrade han gå ut om han inte var absolut tvungen självklart var det smällarna som spökade för honom. Nyårsafton https://villalivet.se/allmant/visste-du-detta-om-nyar/ som blev en lugn och sansad tillställning utan skandaler utan bomber och granater, om man nu inte räknar med Lena Olin som sa gott nytt år när det var typ 15 sekunder kvar om man nu inte räknar med att Kanada körde över stackars småkronorna så det bara visslade om det till slut landade förlustsiffrorna på 5-1. Sedan kanske man kan lägga till mitt trasiga knä som en missberäkning också. 

Vad har man nu att vänta av det nya året 2023 förutom den dåliga filmen Ivanhoe pizzan tysk-österrikiska backhopparveckan och såklart den nyss startade tour de ski? Efter som jag aldrig någonsin avger några nyårslöften för jag brukar aldrig hålla dom, så får man beta av varje dag som den är och hoppas på att det inte blir allt för stora diffar ond bråd död eller andra jobbiga incidenser. Man har precis öppnat korpgluggarna efter att ha gått och lagt sig halv 4 i morse, nu väntas en stabil frukost eventuellt en dusch som frugan måste hjälpa mig med sedan kryper man ned igen i sänghalmen för att följa dagens tour de ski tävlingar. 

Rakt in i årets sista dag?

Äntligen framme vid årets absolut sista skälvande dag nyårsafton, där vi i stort sätt allt vi gör är för sista gången som frukost lunch och så vidare sen tar man såklart huvudrätterna med förrätt hummer och dessert som vanligt senare. I vårt fall blir det lite tilltugg i plockvarianter på förkvällen https://www.freedomtravel.se/2019/12/nyarsmat-vad-ar-tradition-att-ata-pa-nyarsafton/ dom traditionella humrarna nånstans i mitten och eventuellt glass och fruktcoctail som dessert, i år skippar vi helt och hållet varmrätten och satsar på dom andra istället. 

Problemet om okynnesskjutande raketer fortsätter folk verkar längre inte ha respekt för saker och ting, en del idioter skjuter rakt in i folkmassor på barnvagnar i princip överallt där dom inte skall skjuta. Vore jag myndighet skulle jag utan tvekan förbjuda dessa otyg helt och hållet, och bara tillåta att det skjuts upp på speciella tillförordade platser. Min jycke DINO har aldrig varit speciellt rädd för smällarna förut men nu verkar han dra öronen åt sig och i princip vägrar gå ut, med lite övertalning och nån falukorvsbit så går det bra.

Under tiden väntas skuggorna vända?

Funderar lite kring mitt nuvarande liveläge som helt klart är i beroendeställning, där min hårt uppskruvade älskade hustru får dra det tyngsta lasset. Samtidigt som jag kan göra mycket själv vilket är en bråkdel så får hustrun göra att det andra, som tur är det hela tidsbegränsat tack och lov bara att gilla läget hur jävligt det nu än kan vara. Under tiden som man ligger här får jag samtidigt ventilera mina innersta tankar i skrift, vilket jag inte kan göra i vanligt friskt tillstånd. Naturligtvis finns det folk som är värre skadade än jag är och som aldrig någonsin blir återställda, men jag kämpar på nu i början mentalt men allt eftersom den svåra sprickan i knän läker kan jag göra begränsade fysiska övningar var sak har sin tid i läkningsprocessen. 

Just nu längtar jag att min rullstol https://www.habilitering.se/fakta-och-rad/temasidor/hjalpmedel/rullstolens-historia---fran-trahjul-till-microchip/ kommer så att min familj kan köra runt mig i kvarteret, för hittills har jag fått dryga 2 minuters frisk luft på 15 dagar nog om detta ämne. Som sagt vi går med stormsteg mot ett nytt år där kanske inte förutsättningarna är alldeles optimala, vi får ärva en massa problem från det gångna året kort sagt har varje människa någonting att brottas med även i år. Att få sin ekonomi att gå ihop man får göra prioriteringar både på det ena och det andra vilket kan vara kännbart när ekonomin är på gränsen. Hur som helst hoppas jag och min familj på att varje litet mirakel skall åstadkomma underverk, att få känna lyckan att ljusglimtarna kan förändra vår vardag.

En önskan om att slippa måla fan på väggen?

Snart börjar vi se slutet på det här året 2022 som för min egen del har varit sjukt jobbig med 2 covider minst en jobbig och långvarig influensa en svår sträckning i baklåret i somras och nu minst 14 veckors sjukskrivning med mitt trasiga knä, plus övrigt skit däremellan. Det man förväntar sig av året 2023 borde väl vara frid fred frihet friskhet och slippa måla fan på väggen, troligtvis kommer inte dom där sakerna jag nämnde bli verklighet fullt ut. Kriget kommer med största sannolikhet att fortsätta kanske expandera fridens liljor https://sverigesradio.se/avsnitt/kalta-ty-och-fridens-liljor-doende-ord-och-uttryck kanske inte blommar ut varstans även friheten kommer också vara lokalbaserad, på tal om friskheten åtminstone för min egen del hoppas jag på att den negativa trenden vänds till ett stabilt plusläge. 

Den kroniska covid mardrömmen kommer sannolikt fortsätta att gäcka oss även under nästa år, den blommar upp med jämna mellanrum med olika mutationer olika varianter med nya variabler. Vädret är en sån grej som vi inte kan förändra det blir som det blir, det är den industriella baksmällan vi får leva med i tid och evighet. Vädret utanför är 6 grader varmt det regnar småspik och molntäcket skiftar i oräkneliga gråmuliga nyanser där munterhets faktor i stort sätt är obefintlig.

Ett grönsakslikt liv utan snö?

Tjejerna är fortfarande ute och shoppar loss på gallerian och gud vet när dom kommer tillbaka, frugans affärs safari med sin morsa är dock slut för närvarande fikar https://www.ica.se/artikel/fika-historia/ dom hos frugans moster kaffe med dopp. Det här ogästvänliga vintervädret som vi brottas med fortsätter dock utan snö fast med ett ihällande regn snålblåst och ett begynnande fallande mörker, man kan nästan jämställa förhållandet som värsta tänkbara domedag? Kanske var jag allt för dramatiskt i mitt påstående men visst var jag åtminstone i dess närhet? Hela världen påverkas såklart av klimatförändringarna det kan ingen levande ljuga om inte ens värsta lögnarna? 

När man själv var ung så var vinter vinter och sommar sommar alla fyra årstiderna flöt perfekt in i varandra klockrent sekel efter sekel generation efter generation, ska jag nu vara helt ärlig så känns inte nuvarande förhållandena helt optimala kanske sitter man på en tickande bomb som aktiveras när man först reser sig upp? Eller så är det så här som det kommer att se ut i framtiden och dess evighet, naturligtvis är det bara amatörmässiga spekulationer men gränsen mellan idiot och geni är som alltid hårfin.