Dagsbagatellen: När regnet, kommer vart ifrån.

Regnet kommer uppifrån, sa alltid morfar. När han skulle vara skojfrisk. Vilket han var, med ojämna mellanrum. Ibland kunde han överraska. Så till och med jag häpnade. Idag regnar, det ur alla vinklar.

Ett typiskt, sommarregn påpekade min kära hustru. Okej, eller den blöta svenska sommaren. Inflikade jag, som en del i den blöta konversationen. Men va fan, lite regn har inget dött av. Möjligtvis då, av massor.

Dagsbagatellen: Om grymma, världars existens.

Konstaterar att det är, en grym värld vi lever i. Äldre människor sticks ned, av desperata män. Utan förvarning, utan moral och samvete. Avsvimmade unga människor, rånas i stället för att hjälpas .I avsaknad, av både mänsklig kärlek och empati. Världen har blivit allt mer skruvad.

Det hela, tenderar att eskalera. Brottsspiralen, borrar sig allt djupare ner i det hjälplösa mörkret .Där andra krafter, mobiliserar sig hej vilt .I min värld, finns inget våld .Det enda jag slår ihjäl, är den överflödiga tiden.

Dagsbagatellen: Om olika hysteriska inslag.

I början av corona hysterin,så bunkrade folk toapapper skruvmakaroner spritkök och gud vet allt.Ett brett spektra presenterades.Nu verkar det,som om den bunkringhysterin har lagt sig något.Eller så inbillar jag mig? 

Personligen,börjar vi bland annat ta lite av burkpotatisen.Visst,det kommer säkert nån dag då affärerna är tomma? Saltlakritsen tar abrupt slut? Kanske inte under min livstid?

Dagsbagatellen: Hopp om livet?

Idag vaknar jag upp,med livet i behåll.Känns bra! Utanpå,känns jag starkare än någonsin.Inombords,faller regnet ned i strida strömmar.Inre konfliktproblemen,hopar sig.Kravlar mig upp,ur den invanta sänghalmen och sätter på kaffepannan.Utan morgonkaffe,inget värdigt liv? 

Så sant,som det var sagt.Laddar brödrosten,med vete ammunition.Som kommer att brisera.vilken minut som helst.Känns som om,denna morgon kanske landar problemfritt? Men dagen,har knappt bara börjat sträcka på sig.

Dagsbagatellen: Strävar efter tomma garderober?

Tittar in i garderoben,efter skelett? Ett galet infall,en av många.Alla verkar ha,skelett nu för tiden.Så modernt.Men jag hittade inga,bara massa skeppsvraksliknande bråte från olika tidsperioder.Min egna garderob,liknar mer ett formalinstint mausoleum än ett perfekt förvaringsrum.Kliniskt fritt,från dagsfärskt damm.

Har aldrig varit,nån vän för perfektionism.Kanske förr i tiden,då klockorna knappt rörde sig.Bara visarna,tycktes springa bort.Då timmarna stod stilla,i väntan på den kungliga saluten.Jag väntar fortfarande,på efterskalvet.

Dagsbagatellen: Man vet aldrig?

Min dotter,tittar ängsligt under sängen efter monster? När hon var liten,trodde hon benhårt på det.Idag,tror hon att monstren har lämnat sängen? För att söka sig,till mera bekväma ställen.I kylskåp,i badkaret,i byrålådan överallt där dom mänskliga hjärnspöken finns.

I min barndom,trodde jag att dammråttorna var utomjordingar.Som rövade bort oss barn,till platser som gud glömde.Idag vet jag,att jag hade rätt.Man kan se på saker,på olika sätt.Den andres bedömning,kan vara det enda rätta?

Dagsbagatellen: Den längsta, och den smalaste.

Ett tag trodde jag, att jag var världens längsta och smalaste man. I bra ljus, kunde man utan problem räkna mina revben på 100 meters håll. Annars var jag, en blinkande fyr långt över alla andra. Vid kurragömmalek, var flaggstången ett perfekt gömställe. Där bara mitt långa yviga hår, röjde min plats. Sen stötte jag på en lirare, som både var längre och smalare.

Sen den stunden, kände jag mig inte ensam i världen längre. Hade plötsligt en jämlike. En dag, under en jävligt het stund under mitt sommarjobb i Skåneland .När jag hackade dessa hatade rovor, visste jag att långa människor inte var sämre eller bättre. Än alla andra?