Som i ett skenande tåg?

Fortfarande tredje benets känslan kvar. Den kommer såklart att bestå, så länge som jag är hemma? Förhoppningsvis denna vecka ut, om inte onödiga komplikationer tillstöter? Sånt där vet man ju aldrig? Likaså som jag fick mitt nuvarande tillstånd, som en blixt från klar himmel? Helt utan förvarning. Så kan det vara ibland, när inte haspen är på. Vädret fortsätter att vara aprillikt. Vilket är helt i sin ordning. Varken bättre eller sämre? Mer snö och regn väntas in. Kylslagna mornar med halvklara dagar. Annars ökar smittspridningen lavinartat i min region. Bland dom värsta regionerna i landet. Undrar hur påskens siffror visar? Troligtvis höga negativa pelare, som i ett isländskt vulkanutbrott.

Som mittemellan allting!

Känner mig som tredje benet på en gris. Nöff nöff. Frugan jobbar hemifrån sedan tid och evigt. Lär säkert fortsätta så, om ingenting annat sägs? Dottern fortsätter med fjärrundervisningen. Troligtvis inte för tid och evigt? I dagsläget ingen tidsangivelse? Själv ligger jag där som en gris tredje ben. Nöff nöff. Och ömkar mig i min sjuka situation? Kanske inte precis ömkar mig. Men nya krämpor har jag uppenbarligen fått. Mer kommer till bland dom gamla. När man ligger som jag gör. Mitt emellan plugg och slit! Då känner man sig verkligen som grisens tredje ben. Vad skall man mer göra än att invänta vändningen? Från sjukt till friskt. Nöff nöff.

Mest hela tiden?

Sedan finns det så klart dom, som aldrig gör nåt fel? Varken förr eller senare? Dom som aldrig kröker någons hårstrå. De som aldrig skulle släppa dörren rakt i ansiktet. Herregud dom människorna finns. Kanske till och med bakom nästa krön. Sedan finns det även den kategorin som bara gör fel? Mest hela tiden. Kanske oftast utan mening. Såklart även dom som aldrig, skulle erkänna att dom har fel? Vilket är uppenbart. I 9 fall av 10? Man har olika syn på vad som är rätt eller fel? Din sanning kanske inte är min? Och så vidare. När en politiker ljuger får den betalt. Vit lögn är bättre än ingenting alls? Eftersom vi har valt den så tror vi på den? Herregud skulle jag blåljuga. Skulle jag få bära hundhuvudet för tid och evigt.

I vår digitala bubbla?

Konstaterar att alla kan göra fel. Oavsett vilken position man har. Vissa fel är såklart inte acceptabla. Medan andra är mer förlåtliga. Är det inte den mänskliga faktorn, så är det tekniken som havererar. I dag omgärdas vi av avancerad högteknologi uti fingerspetsarna. Vi är helt i händerna på den digitala verkligheten. Allt vi gör säger tycker eller andas, registreras på ett eller annat sätt. Vilket såklart är hur sårbart som helst. Minsta lilla grej som avviker kan få oanade konsekvenser. Både för dig mig och omgivningen. Som ringar på vattnet.

På olika grundvalar!

Lägger mig platt den här första gråa vardagen. Delvis på grund av omständigheterna. Det andra grundar sig på absolut stillhet. I den mån som är möjlig och rimlig. Har inga andra val? Inga som helst problem för mig. Hälsan har första tjing hos mig. Tydligen är vädret kallt och bistert idag. Delvis på grund av en skandinavisk kallfront. Men även aprilvädret har sina okontrollerade spratt. I min situation har jag verkligen tid att tänka till. Kanske kan lyfta fram andra aktuella funderingar i dagsljuset. Det är som det är och blir som det blir?

En gravad historia?

På dagens matsedel står det att läsa. Gravad lax skarpsås pyttipanna till dottern. Potatis med sallad i form av plocktomater och gurka. Möjligtvis citronpaj med vispgrädde efter maten. Till kvällen breder jag på den där goda räksörjan på mackan. Den sista för denna påsk. För en stund sedan slängde vi det kvarvarande godiset i soporna. En nödvändighet? Alla saker har sin tid. Även idag är det så. Nu är det bara att kliva in i sin tillfrisknar bubbla, och hoppas på det bästa? En vacker dag blir jag mig själv igen?

Tankar om paradisets sköte?

Även den här annandag påsken. Börjar närma sig kvällen. Den myckna snön som kom, är snart ett minne blott. Lika bra det kan jag tycka. Fallande snö gör ingen glad sådana här dagar? Summeringen av den här påsken har varit blandad. Minst sagt. Alltifrån svärmorsbesök ambulansfärd till förvirrade läkare. Som inte har koll på vem som ska skriva ut min medicin. Hade kontakt med 2 läkare. Jag väntar fortfarande på mitt kortison. Tur att det inte var livsavgörande, för min egen del. Men nog så jobbigt ändå. Bara situationen i sig själv är skrämmande. Påskdagar kanske inte är den bästa av dagar att bli sjuk på? Nu kan man ju inte välja tillfälle. Med tanke på den underbemanning som rådde, när jag var där. Med bakjourer stafett och hyrläkare, som slåss om utrymmet.