En strilande pink paus i skenet av lets dance finalen?

Ena familjemedlemmen tittar på lets dance finalen. Schysst hon gillar programmet. Dottern hänger medialt med sin polare. Hon har ingen lust att kolla på lets dance finalen. Hon har valt det som är bäst. Själv skriver jag alster för brinnande livet. Det tycker jag är livskvalité. Har också valt det som är bäst. Det är liksom min grej. Vissa tycker så andra si. Det måste man respektera. Man kan tycka olikt om olika saker vilket är helt i sin ordning. Kan man inte tolerera det då har man grava problem. Jag och jycken Dino har varit ute på dagens sista pink runda. Dessutom i ett strilande regn. Han var duktig och jag är trött. I morgon är liksom en annan dag. Eller som solskensbonden sa, det kan inte vara sol jämt och kliade sitt långa yviga skägg?

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 39: (Att fly från nåt eller stanna i flykten?)

Människor flyr hela tiden från någonting eller till något annat? På jakt efter vad som helst, som är bättre än nuet. Det som var bra i dåtiden kanske suger i nutid? Sticker inte under stolen med att även jag har flytt från någonting? Kanske efter nåt ouppnåeligt? Eller vad det nu kan vara? Troligtvis vet jag inte ens idag, vad det är som jag letar efter? Kanske är inte gräset grönare där borta? Det vet man förvisso, inte förrns man har varit där? Alla har vi våra mål på ett eller annat sätt. Mina mål hänger liksom kvar i luften, för att slutligen aktiveras förr eller senare? Om det blir i dag eller i morgon, har jag inte nån susning om? Det som sker sker det som händer bara händer?

Ett spann mellan alla gränser?

Älskar att prata med min son, vi diskuterar om allt mellan himmel och jord. Allt ifrån gamla krigarkungar via annat nordiskt släktskap till framtidens medborgliga lösningar. Vi betar av allt mellan Teslas grundare via danska gamla elaka bödlar till universalgenier. Spannet är hur stort som helst mellan tid och rum. Vi lär varandra hela tiden, både nya och gamla saker. Hela tiden förkovras vi i något? Som gagnar oss nyhetstörstande. Regnet fortsätter att vräka ned, till synes i ohejdade mängder. Var är det man brukar säga? Efter regn kommer sol.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku.38: (Blixt & dunder med lövtunna blad?)

Att våran timslånga promenad med jycken. Blev en färd i en total syrefattig miljö. Himlen börjar på att dra ihop sig, den snörps åt. Luften blev lika tunn som ett genomskinligt löv. Regnet hade precis börjat dugga när vi kom hem. Det skulle behövas ett riktigt hederligt åskväder, för att tillsätta det förlorade syret. 1 gång i år har jag hört åskan dundra. Den blev inte lika maffig som den brukar vara. Annars har vi tagit en eftermiddags fika med gobullar. Lite slötid innan maten skall börjas göras iordning. Kanske nånstans där emellan fylla på rosé glaset. Varför sitta här med tomma glas?

Om dagens cykelfärd och annat?

Dagens cykelfärd gick till bolaget för inköp av rosé. Denna gudabenådade dryck. Laddad med både kort och munskydd kände jag mig redo. Allt annat än redlös. Tänkte på vad många som inte har munskydd i offentliga miljöer, precis om dom vore odödliga? Vilket dom såklart inte är. Titta på Storbritannien som precis har öppnat upp, där härjar den indiska mutationen. Som tycks ha fått en explosionsartad spridning. Tänkte på bossarna på FHM som trodde sig kunna öppna upp nu i Maj? Men ack vad dom bedrog sig. Ska jag vara riktigt allvarlig, tror jag inte på någon lättnad förrns tidigast i slutet på nästa år? Hoppas att jag har fel? Hjärtat vill mer än hjärnan.

Verklighet med många bottnar?

Ordet verklighet är intressant ur många perspektiv. Vems verklighet och för vem? Din verklighet kanske inte är min? Utan snarare någon annans? Verkligheten skiljer sig från individ till individ. Det kan vara personligt eller kollektivt? För stunden eller för evigt? Från minut till minut, kan din nuvarande verklighet förändras? Till positivt eller negativt? Idag kanske de känns bra, i morgon faller helheten som tusen oplockade bitar. Ingenting är för evigt, men kan tyckas så för stunden. Allting är föränderligt, oavsett om vi vill det eller inte? Vi följs med i en spiral, där ödet väljer vår väg. Bortifrån eller till?

Konsten att hänga med sin skugga?

Ibland får man plocka fram fantasin. Använda den när oidentifierbara saker tas fram ur kylen? Ett kycklingblock skall förvandlas till en delikat smakrik gryta. Ett stycke högrev blir någonting till morgondagen? En bullpåse till gofikat. Klockrent på alla håll och kanter. Som sagt idag tänker jag bara gå ut med hunden, cykla bort till bolaget eventuellt slänga in nån maskin tvätt. Resterande tänker jag endast chilla på stället hänga med min skugga. Verkligen få njuta av här och nu. Trolla bort dom negativa tankarna, som troligtvis sköljs med det rådande regnet bort ifrån paradisets förgårdar?