En av många små inlägg: Om hälften vore nog?

"Minst 75 procent av samtalen handlar om vädrets vara eller icke vara och resten studsar mellan pengar våld kärlek och allt däremellan. Vid lunch på jobbet halkar vi lätt in i jobbrelaterade grejer, för att sedan beta av det utanför det slår aldrig fel? Trots att vi har lovat varandra heligt och dylikt, att aldrig prata jobb när vi äter. Även vid matbordet hemmavid diskuteras det jobb hur vi kunde göra saker bättre, sedan går man omärkt över till vädret för att därefter halka in i drömmarnas värld som man lätt kan drunkna i. Vad vore man utan alla drömmar troligtvis ett innehållslös skal? På tal om vädret så måste min region ha slagit nytt värmerekord idag för årstiden, jag tror bannemig att tempen landande runt 18 plusgrader eller kanske något över? 

Folk går omkring i kortbrallor och t-shirt som om det vore värsta högsommaren, det är just vid den här brytningspunkten mellan kallt och varmt som man lätt kan bli hur sjuk som helst. Men visst är det dags att hänga in vinterkläderna i förrådet, plocka av sig långkallingarna den fodrade mössan dom tjocka vantarna dom dubbade kängorna och ekiperas sig med dom solblekna foppatofflorna solbrillor smeta på sig solskyddsfaktor 30 dricka brutala drinkar reta sig fördärvad på dom flottiga strandraggarna och lyssna på skränande punk på en fullproppad strand. När man kan göra det då är sommaren här för att stanna sanna mina ord."

En av många små tankar: Det sägs att bollen är rund?

"Grattis säger jag till mig själv idag inte för att jag har blivit världsmästare i curling med det blev supergubbarna i Lag Edin, utan att jag faktiskt har städat köket från topp till tå och dessutom dragit på mig en elak sträckning i högerarmen. Summa summarum är att gamla gubbar typ som jag inte skall städa utan att först garantera min egna säkerhet? Statistiken säger att hemmet är den farligaste platsen att vistas i, om man nu inte räknar med att ligga som kanonmat i fronten av ett globalt världskrig? Idag skall vi vara lata och steka fläskkotletter och kokt potatis lite grönsallad, men igår var vi ännu latare då fick foodora äran att leverera maten lite lat har man lov att vara inom marginalen. Utanför mitt sovrumsfönster tränar dom fotboll i vårt kvarterslag, en samling entusiaster som samtliga drömmer om att sätta det avgörande målet i WM finalen. 

Själv spelade jag fotboll på korpnivå i ett osannolikt benknäckargäng som sparkade sönder motståndarnas benpipor före bollen, efter en synnerligen ojämn match mot stadens ledande blaska krockade jag med målstolpen i hög fart och blev groggy sen lade jag fotbollen på hyllan för tid och evigt. För att nu inte tala om min skridskokarriär som dessvärre slutade innan den äns började den blev både kort och intensiv? Idrotten har liksom musiken alltid varit en självklar del av mitt liv, även om jag själv inte har varit speciellt delaktig i den så brinner jag hjärtligt för dom flesta sporter. Tack vare mitt utvecklade bollsinne inbillar jag mig att bordtennisen trots allt har varit min sport genom alla åren inga förlorade bollar där inte?"

En av många små tankar: Det kommer en morgondag?

"Efter två synnerligen blöta hundpromenader ser jag äntligen himlen spricka upp och en förmodad sol visar upp sig, i morgon väntas det komma in ett högtryck som kanske om vi har tur håller i sig mer än 1 djävla dag? Våren har verkligen fått en jobbig start med diverse bakslag och annan djävlighet, kanske är det nu som våren äntligen kan stabilisera sig? Gruset håller på att sopas upp i mitt område där man betar av gård efter gård, samtidigt som ett arbetslag håller på att fixa till garagelängan med nytt plank. Nu dröjer det säkert inte länge till innan man kan plocka fram våra sommarmöbler från vintervilan? Den som väntar på något gott väntar sällan för länge eller hur det nu var? I mitt förra inlägg pratade jag om mitt punkband Käranån som vi bildade 1976 så om nåt år får även vi kanske fira 50 år sedan våran första spelning på en sunken ungdomsgård i förorten. Allt hänger på om vi lever då förstås?

Det vore perfekt om vi kunde framträda med min musikaliska mardröm punkcoverbandet The Gubbstrutters, där vi skulle göra våra egna unika versioner av diverse punkklassiker som säkert skulle vara en syn för gudarna. Gitarrspelet skulle fortfarande vara helt under isen, sången fortsätta att vara en optimal mardröm för musikälskarna men kanske ett rent djävla paradis för dom gamla punkarna. Hur som helst ligger alla dom där drömmarna fortfarande i en försluten malpåse, för att eventuellt någon dag när man minst anar det uppstå som en luggsliten fågel fenix. Fortfarande har jag kvar all min ilska som jag hade under punkperioden fast mer i civiliserade former, där raseriet mer har blivit som en acceptabel blomsteräng i periferin."

En av många små tankar: Av punk är du kommen?

"Så här på ålderns höst har man såklart upplevt en hel del både roliga och jobbiga saker, där allt inte har gått på räls och framför allt inte spikrakt. Sedan kan man alltid vara efterklok att man skulle ha gjort både si och så men gjort är gjort, där det gäller att hålla i intill den slutliga målgången. Min stora dröm har varit att ägna mig åt skriveriet i alla dess former men även åt reklam, men problemet var att mina betyg knappast räckte för en sådan utbildning och man hamnade på en yrkesskola som man inte alls hade nytta av. Därför försöker jag peppa mina barn att utbildning är A och O för att komma vidare till någonting som man för hoppningsvis både gillar och har nytta av. Min egen ungdom präglades av rast och rotlöshet jag ville förändra världen på mina villkor, det hela bottnade i en villervalla av lösa delar som knappast synkade med mina gamla drömmar? 

Hur som helst så knöts säcken ändå ihop sig till slut, och hamnade på ett jobb som jag aldrig någonsin skulle byta bort men fortfarande är det ljusår ifrån mina forna drömmars mål. Istället kompenserar jag drömfallet med att skriva av mig på olika mediala forum, vilket är en skön njutning för min fortsatta tankeverksamhet. Musiken har alltid präglat mitt liv som när jag var punkare i ett band som hette Käranån, där mitt gitarrspel var det sämsta som någonsin har existerat men vi hade kul och vi skrek ut våra protester mot dåtidens kommersiella verklighet. Vi hade även planer långt efteråt att bilda punkcoverbandet The Gubbstrutters, där vi skulle skrika ut alla djävla ålderskrampor all mental gungfly alla ingrodda åldersnojor och den smygande insomnade viriltiteten. Som allting annat rann allt ut i sanden och förblev en musikalisk dröm som aldrig gick i uppfyllelse?"

En av många små tankar: När världen är i otakt?

"Endast 7 månader kvar till det amerikanska valet där vi har den oberäkneliga herr Trump som kan orsaka en elak storm i ett vattenglas på ett litet kick, och självaste herr Biden vars bästföredatum har gått ut för sjukt längesedan? Personligen lär jag aldrig någonsin förstå hur amerikanarna tänker om dessa två åldersgubbar, själv tycker jag att det är dags för en kvinna vid rodret. Naturligtvis finns det många kompetenta kvinnor i detta konstiga land, men som allting annat i detta konstiga land så handlar allt om makt pengar och girighet. Dom har mycket kvar att jobba på i detta land, blandannat där vapen är en del av kulturen. Vilket inte är konstigt att det sker så många dödskjutningar vid exempelvis skolor. Det gäller att tänka om i dom djupt rotade värderingarna. 

EUs största land Tyskland släpper Cannabis fritt och blir ungefär som ett statligt systembolag för droger, vilket betyder i min värld en total katastrof. Naturligtvis finns det två sidor av myntet, ena sidan är att enligt kalkylen så strömmar det in många tiotals miljarder till statskassan. Den andra sidan är definitivt mycket mörkare med ökat missbruk och kriminalitet. I Sverige har vi nog så jobbigt med att balansera just drogproblematiken med den ohämmade kriminaliteten, en svår problematik som knappast kan lösas på kort sikt."

En av många små tankar: Efter regn kommer sol?

"Himlen mörknar allt mera det gråa drar ihop sig för oväder, det väntas komma in en hel del regn under förmiddagen. Klimatförändringarna fortsätter att sätta sina spår runt om i Europa med diverse svåra översvämmningar, på nåt sätt känns det som om vi sitter fast i råttfällan och är helt beroende av andra krafter än männskligheten? Folk runtomkring mig är ständigt trötta är ständigt förkylda där immunförsvaret är så nedsatt att det tar lång tid att återhämta sig. Peppar peppar så har jag själv klarat mig hyfsat från förkylningar och annat, men visst det kan ju bara slå till som en blixt från klar himmel pang så ligger man där och jämrar sig. 

På tal om förkylningar så håller frugan på att återhämta sig som bäst efter en jobbig förkylningsperiod så vi får sig om hon kan jobba i morgon? Allt hänger på kroppens signaler som man sällan lyssnar på dessvärre? Desto äldre man blir desto viktigare blir det att lyssna på kroppens signaler. Som jag nämt förut så går man in i slutfasen av sitt långa arbetsliv och in i en ny era av sitt liv. Får man bara vara kroppsligt frisk och ha en funktionsduglig hjärna kan man leva i bästa fall i många herrans år till?"

En av många små tankar: När ödet står dig bi?

"Årskurs 9 börjar närma sig sitt slut för min tonårsdotter, hon är just nu både skoltrött upprorisk och vrång men jag låter henne vara det för jag tror på att hon fixar det hela till slut. Hon är både begåvad engagerad motiverad och allt vad ni vill, men just är hon inne i en otvingad svacka. Tänker bara på mig själv när jag var i hennes ålder man var en rebellisk tonåring och alla tänkbara känslor exploderade omkring i kroppen, vilket gav plötsliga utbrott när man man minst anade det så är det säkert för dom flesta. 

Själv kanske jag inte alls var så där exemplarisk som mina föräldrar ville att jag skulle vara, utan jag har istället gått mina egna kringelkrokiga vägar fram tills den jag är idag. En livsresa på en inte hel jämn väg med hinder som man måste övervinna för att kunna fortsätta färden. Tonårsdottern är bara i början av sitt liv med många nya utmaningar spruckna drömmar olika fallgropar diverse kärleksbekymmer och gud vet vad? Det gäller bara att gå segrande ur det hela och till slut finna sin plats i livet vilket inte alla gånger är så djävla lätt. För min egen del är cirkeln sluten efter snart 50 år i arbetslivet, vilket inte har varit en dans på rosor men ödet ville annolundare med mig."