En av många små tankar: När ödet står dig bi?

"Årskurs 9 börjar närma sig sitt slut för min tonårsdotter, hon är just nu både skoltrött upprorisk och vrång men jag låter henne vara det för jag tror på att hon fixar det hela till slut. Hon är både begåvad engagerad motiverad och allt vad ni vill, men just är hon inne i en otvingad svacka. Tänker bara på mig själv när jag var i hennes ålder man var en rebellisk tonåring och alla tänkbara känslor exploderade omkring i kroppen, vilket gav plötsliga utbrott när man man minst anade det så är det säkert för dom flesta. 

Själv kanske jag inte alls var så där exemplarisk som mina föräldrar ville att jag skulle vara, utan jag har istället gått mina egna kringelkrokiga vägar fram tills den jag är idag. En livsresa på en inte hel jämn väg med hinder som man måste övervinna för att kunna fortsätta färden. Tonårsdottern är bara i början av sitt liv med många nya utmaningar spruckna drömmar olika fallgropar diverse kärleksbekymmer och gud vet vad? Det gäller bara att gå segrande ur det hela och till slut finna sin plats i livet vilket inte alla gånger är så djävla lätt. För min egen del är cirkeln sluten efter snart 50 år i arbetslivet, vilket inte har varit en dans på rosor men ödet ville annolundare med mig."