En av många små tankar: Det kommer en morgondag?

"Efter två synnerligen blöta hundpromenader ser jag äntligen himlen spricka upp och en förmodad sol visar upp sig, i morgon väntas det komma in ett högtryck som kanske om vi har tur håller i sig mer än 1 djävla dag? Våren har verkligen fått en jobbig start med diverse bakslag och annan djävlighet, kanske är det nu som våren äntligen kan stabilisera sig? Gruset håller på att sopas upp i mitt område där man betar av gård efter gård, samtidigt som ett arbetslag håller på att fixa till garagelängan med nytt plank. Nu dröjer det säkert inte länge till innan man kan plocka fram våra sommarmöbler från vintervilan? Den som väntar på något gott väntar sällan för länge eller hur det nu var? I mitt förra inlägg pratade jag om mitt punkband Käranån som vi bildade 1976 så om nåt år får även vi kanske fira 50 år sedan våran första spelning på en sunken ungdomsgård i förorten. Allt hänger på om vi lever då förstås?

Det vore perfekt om vi kunde framträda med min musikaliska mardröm punkcoverbandet The Gubbstrutters, där vi skulle göra våra egna unika versioner av diverse punkklassiker som säkert skulle vara en syn för gudarna. Gitarrspelet skulle fortfarande vara helt under isen, sången fortsätta att vara en optimal mardröm för musikälskarna men kanske ett rent djävla paradis för dom gamla punkarna. Hur som helst ligger alla dom där drömmarna fortfarande i en försluten malpåse, för att eventuellt någon dag när man minst anar det uppstå som en luggsliten fågel fenix. Fortfarande har jag kvar all min ilska som jag hade under punkperioden fast mer i civiliserade former, där raseriet mer har blivit som en acceptabel blomsteräng i periferin."