En av många små tankar: Ett ögonblick i verkligheten?

"Haft en liten oansenlig dust med min tonårsdotter till slut gav jag upp, det gäller att kunna ta att man är helt pantad totalt idiotförklarad rubbad och inte fatta ett skit? Har lärt mig att man aldrig vare sig börjar ett krig som man inte kan vinna eller riva upp en fred bara så där? Erfarenheten har lärt mig att man kan lösa många problem med diplomatik att kunna lyssna läsa av och förstå. Min fru talar om för mig att när jag mot förmodan skulle brusa upp som ett tomtebloss, så skall jag ta ett par djupa andetag och gå nåt varv runt kåken för att coola ned mig. Jag lovar det hjälper.

Här är det inte frågan om att hellre fly än illa fäkta, här är det bara att ta en välbehövlig timeout fånga in alla bra saker dumpa den ingrodda skiten och börja om. Alla har dock inte den förmågan eller spärren att kunna sluta i tid, en del maler på som en skenande köttkvarn och det hela blir till slut en enda stor portion äcklig vidrig gröt som ingen vill ha. Om man nu skall tala nåt om vädret vilket folk i allmänhet gör i 75 procent av samtalen så är den helt okej, lite sol lite moln lite kyla lite blåst kort sagt en helt normal aprildag med andra ord."