Dikt från roten. Di.31: Kärleken och livet.

Det finns något vackert i att vandra genom livet tillsammans,

att mötas utan masker och utan krav på att vara någon annan.
Att dela både skratt och sorger,
att finnas där när världen blåser kallt
och ändå kunna skratta åt livets alla märkligheter.

Kamratskap är mer än ord och vänliga gester,
det är händer som aldrig riktigt släpper taget,
blickar som förstår utan att fråga
och människor som stannar kvar
även när vägen inte längre är självklar.

Och kärleken – den där villkorslösa kraften –
som inte räknar tjänster eller väger varje steg.
Den får växa fritt, utan ägande och gränser,
med plats för både drömmar, olikheter och misstag.
För ibland är det just i det ofullkomliga
som livet visar sin allra vackraste sida.

Jag vill fortfarande känna, upptäcka och förundras,
fånga ögonblicken innan de försvinner,
säga ja till det oväntade
och våga följa lusten när hjärtat pekar ut riktningen.

För livet är ingen generalrepetition,
ingen väntan på att allting ska bli perfekt.
Det är här och nu, i mötena, i närheten,
i de små äventyren och de stora känslorna.

Handplockade funderingar etthundrasextioett: Den som lever får se.

Denna alla helgons dag slash Halloween går i minusgradernas tecken när jag var ute med hunden runt 7.30 i morse så var det någon enstaka minusgrad vattenpussarna var isbelagda och frosten täckte allt i sin väg även bilarna var klädda i glittrig frostkostym så fint så fint men ack det är nu det börjar, ger man Kung Bore lillfingret så tar han snart hela handen och i värsta fall pumpar oss fulla av snömassor. När man var ung som i mitt fall var sjukt länge sedan då tyckte man snö i alla former var hur kul som helst man byggde snögrottor i smällkall kyla tills både fingrar och läppar var blåfrusna på den tiden hade man bara stickade lovikkavantar som blev djupfrustna efter ett ögonblick, belöningen var dock varm choklad och prickig korvmackor då mådde man som en prinskorv med rätt att njuta.

Idag är det dessutom grannens dag som instiftades för att lyfta fram goda grannrelationer och motverka negativa stereotyper kring grannskap allt det där låter hur bra som helst men i vårt fall är det knappast så utan vi omges av knepiga lustiga och otrevliga personer som knappt hälsar eller ens svarar på tilltal, i det här fallet är det bara en ren och skär otur att hamna i denna sociala rävsax förövrigt har vi haft på alla andra ställen en underbra trygg grannrelation vilket såklart har skapat en kollektiv trygghet det är ju så det skall vara i den bästa av världar.

Vi uppmärksammar även världsdagen för städer som instiftades av FN:s generalförsamling för att uppmärksamma de utmaningar och möjligheter som ökad urbanisering innebär. Dagen syftar till att främja hållbar stdsutveckling vilket är en viktig fråga globalt men även särskilt aktuell i Sverige där en stor andel av befolkningen bor i städer. Allt sedan industrialiseringen började i Sverige under 1800-talet så har befolkningen flyttat från landsbygden som avfolkades och in till städerna där jobben finns, egentligen så har ingenting förändrats sedan 1800-talet folk flyttar fortfarande in till städerna där förhoppningsvis jobben finns för ute på bonnlandet finns det knappast jobb och alla vill inte jobba med jordbruk och förresten finns det knappast några bönder kvar och dom som finns lever på lösa boliner och en ständig kamp för överlevnad.

Handplockade funderingar etthundrasextio: Ro ro till fiskeskär.

Denna 30 oktober har man fått förmånen att sluta tidigare vilket är skönt så här före alla helgons dag då åkte man hem och trodde att man skulle få vila sig men så var inte fallet, istället grabba man tag i dammsugaren så det vissla om det sedan våttorka alla golv frugan å andra sidan hade förberett all mat inför morgondagen såsom jansson frestelse karlssons frestelse som bara är skina olika sorters sillar handrullade köttbullar, lite senare ikväll som traditionen bjuder på skall vi grilljera skinkan och ta några bärs till och bara känna oss nedskjunkna i soffan och endast njuta av stunden här och nu.

Idag uppmärksammar man Dennis Ritchie dagen för att hedra den samma denna man var medskapare av programmeringsspråket C och operativsystemet Unix, vilka tillsammans lagt grunden för dagens mjukvara och internet. Bakgrunden till dagen är att uppmärksamma hans avgörande insats för teknik och global digitalisering. Min första bekantskap med dator överhuvudtaget var i början av 90-talet då datorer fortfarande inte var färdigutvecklade med tjutande K-56 modem och andra stenålders verktyg, idag fortsätter utvecklingen i en rasande fart i framtiden är nog dagens teknik föråldrad tyvärr även en annan också.

Idag uppmärksammar vi även min hustrus favoriträtt lutfisken denna gamla svenska traditionsrätt med anor från medeltiden en rätt som enligt mig är totalt oätlig men min saliga hustru kan inte tänka sig något godare men jag gläds såklart med henne. Det finns rätter enligt mig som man antingen hatar eller älskar dom rätterna jag hatar är blandannat lutfisk men även surströmming blodpudding surkål inälvsmat hackkorv pölsa fiskpudding fiskbullar och aladåb.

Dikt från roten. Di.30: Mellan tvivel och ljus.

I tankarnas djupa, förunderliga hav,

där frågorna växer och svaren är svaga,
går själen på stigar som ingen har dragit,
med hopp om att finna det livet har sagt.

Vi söker bevis i det osynliga,
i ord som har sagts och i blickar som dröjt,
i minnen som viskar om sanningens närhet,
och drömmar som lyfter det hjärtat har böjt.

Men mitt i allt sökande, bland tvivel och svar,
finns stunder då livet blir enkelt och klart.
Ett skratt över kaffet, en solstråle varm,
en vänlig gest eller en hand i ens arm.

För kanske är sanningen inte alltid
en gåta som kräver ett slutgiltigt svar.
Kanske finns bevisen i stunder vi delar,
i kärlek som växer och glädjen vi har.

Så låt tankarna vandra, låt frågorna leva,
men glöm inte skratta när dagen är fin.
För livet är större än allt vi kan mäta,
och lätthet kan lysa där tvivlen tar vid.

Och när kvällen sänker sitt lugn över världen,
får själen slå följe med stillhetens ro.
Vi behöver ej veta vart vägen ska leda,
ibland räcker det gott att våga och tro.

Handplockade funderingar etthundrafemtionio: Endast Boelo kan ställa till det.

Stormen Boelo kommer att dra in över min region någongång under dagen men för tillfälligt märkar man bara av några försynta vindpussar som smekande vispar om dom färgsprakande löven på marken men enligt prognosen tilltar Boelo och blir som värst under kvällen och natten mot måndagen. Partyfolket ligger för ankare idag och struntar fullkomligt i Boelo och allt vad stormar heter deras enda fokus för dagen ligger på ett helt annat plan typ som att försöka komma upp ur sängen före kvällsmaten lättare sagt än gjort? Kom ihåg själv mina baksmällor åtmindstone dom lindrigaste dom andra är som universums alla svarta slukhål, för säkerhets skull brukade jag fråga någon i min omgivning om jag hade roligt? Oftast hade jag det är det bäst att tillägga.

Idag firar man världspastadagen som instiftades för att uppmärksamma pastans roll i matkulturer världen över och sprida kunskap om pastans näringsmässiga och kulturella betydelse. Syftet är bland annat är att visa hur pastan förenar människor oavsett ursprung och har blivit en global symbol för enkel och god mat. Denna italienska matprodukt som har blivit snudd på en svensk nationalrätt det bästa med pasta är att det finns hur många varianter som helst att tillaga den på, personligen har alltid pastan varit för mig en okej nödlösning speciellt då man var ungkarl eftersom den var billig då blev det pasta ett par gånger i veckan. Kontantan blev att det som inte dödar mig härdar mig.

Mitt onda ben som började värka i torsdag har blivit allt bättre men jag väljer ändå att vila mig idag eftersom jag skall försöka jobba i morgon efter ett läkarbesök i fredags bekräftades det att det inte var något allvarligt vilket såklart är en lättnad nu kan det liksom bara bli bättre. Kanske är känningarna en produkt av min ringa ålder eller bara en åkomma som bara dyker upp utan någon som helst förvarning vilket det var i det här fallet, hur som helst är man på banan igen från och med i morgon om nu inte något dramatiskt skulle inträffa? Det finns ju dom som också har blivit träffad av mångrus på tal om annat?

Dikt från roten. Di.29: Där händer möter hjärtat.

Vi bygger våra dagar med händer som arbetar,

med drömmar som bär oss genom regn och genom sol.
Vi bär på våra bördor, vi reser oss och strävar,
och finner små mirakel i en värld så stor.

För livet är ett arbete, en resa utan karta,
där varje steg vi vandrar lämnar spår i tidens sand.
Och mitt i allt det enkla, mitt i vardagens alla måsten,
finns något som är större än vi någonsin förstår ibland.

Det finns en kärlek som inte räknar timmar,
som står kvar när åren går och krafterna tar slut.
En kärlek som i tystnad låter hjärtat vila,
och ser det vackra i det slitna, i det enkla, i det brutna.

Vi älskar genom handling, genom ord och genom närhet,
genom kaffet som blir varmt och handen som finns kvar.
Genom alla dessa stunder som vi sällan kallar under,
men som blir till själva livet, till det finaste vi har.

Så låt oss arbeta hårt, men aldrig glömma varför,
låta drömmarna få leva och ge själen lite ro.
För ingen framgång väger tyngre än en människa att älska,
ingen rikedom är större än att någon vill en tro.

Och när vår tid har vandrat genom vintrar, vårar, somrar,
när våra steg blir långsammare och åren lagt sig till ro,
ska kärleken stå kvar som en eld i kvällens mörker,
en tidlös liten låga där två hjärtan finner ro.

För livet är att kämpa, att förlora och att vinna,
att våga älska helhjärtat, fast framtiden är oviss och lång.
Och det största vi kan lämna efter våra dagar
är kärlek som består — och ett liv som blev vår sång.

Dikt från roten. Di.28: Mellan blåsväder och magi.

 Ibland blåser livet åt fel håll,

och hjärtat tappar sin kompass och koll.
Man vandrar genom dagar av tvivel och regn,
med tankar som söker ett eget tecken.

Men mitt i stormen, när allt känns grått,
kan magiska stunder få mörkret att gå.
Ett skratt, en blick eller en hand som når fram,
kan tända en låga där kylan var fram.

Vi bär på förbilder, drömmar och tro,
på vilse föreställningar som stjäl vår ro.
Vi jagar ibland det vi tror att vi bör,
och glömmer att lyssna till hjärtat som hör.

För livet är sällan en rak liten stig,
det formar och prövar, förändrar vår blick.
Och även när vägen känns vilsen och lång,
kan själen hitta hem i en enkel sång.

Så låt dina blåsväder föra dig fram,
låt magin få slå rot där du en gång stod ensam.
För bakom varje moln, hur mörkt det än är,
finns stunder av ljus som visar vem du är.