Man kan inte vinna alla krig?

Kvällens sista inlägg handlar om att inte drunkna i allt det regnande? Att hålla huvudet över vattenytan, så långt det är möjligt? Att inte ta sig vatten över huvudet? Ingenting är omöjligt heter det! Det har man ju fått lära sig. Idag blev jag ledsen på riktigt när vårt svenska hockeylag förlorade mot Belarus Vilket inte skall ske om det vore på riktigt. Senast vi förlorade mot det gamla vitryska lag numera Belarus var i OS i Salt Lake City 2002. Då undrar man lite försynt vart är vi på väg nånstans? Om vi inte på pappret kan slå dom sämsta lagen? Dom sämre lagen är snart lika bra som oss? Sanningen och säga är vi inte bättre än såhär i nutid? Vilket är himla sorgligt i sig självt?

Mitt alter ego Kapten K. Kralls funderingar. Doku. 53: (I dom bästa av världar finns jag?)

Allting förändras och vi med den? I bästa fall? Annars blir vi kvar i vår insnöade bubbla? När jag var ung hade jag hela världen i min hand. Jag ville bli så mycket som inga andra ville bli? Jag ville inte bli lokförare inga planer på doktorshattar och så vidare. Jag ville bli som Clark Kent som gick in i första bästa telefonkiosk. Kom ut som värsta stålmannen. Eller så ville jag upptäcka eller uppfinna saker som inte fanns? Inte varken upptäcka hjulet på nytt, eller förbättra befintliga ting. Ville skapa nya saker som förändrade världen? Till slut blev jag ingenting? Bara någon som gjorde någonting av värde? Som mest revolterade mot allt och alla? Än idag har jag slutat drömt om superkrafter, utan istället låter jag hjärnans krafter fortsätta skapa mina skrivna alster.

Mitt alter ego Kapten K. Kralls funderingar. Doku. 52: (Siffror med olika betydelser?)

Det där med att fylla år har jag slutat med för längesedan? Åtminstone i min hjärna. Det var roligare förr. Sedan är det såklart mina nära kära som vill fira mig? Det är en helt annan historia? Har nu uppnått en ålder som är tillräcklig enligt mig? Resten framöver är bara nödvändiga siffror. Ålder är mycket riktigt bara en siffra? En bekräftelse på att vi är där just nu vid den där siffran? I mitt fall har jag mentalt klättrat upp för väldens näst högsta berg. Har således bara ett berg kvar att bestiga innan man får börja klättra ned.

Mitt alter ego Kapten K. Kralls funderingar. Doku. 51: (Lagom är bäst när varken bu eller bä gäller?)

Nämner ofta det supersvenska ordslingan lagom är bäst. När omvärlden endast består av varken hackat eller malet, varken bu eller bä? Det är då man för in ordslingan lagom är bäst. Varken för mycket eller för lite. Inte överdrivet eller underdåligt. Utan helt enkelt en balanserad verklighet som är hanterbar. För tillfälligt pågår hockey WM faktiskt ingen stor grej i mina ögon? Men blev negativ förvånad att lilleputtlandet Danmark slog våra blågula tre kronor liknande vikingar? Det trodde jag aldrig kunde hända? Men så hände det rakt framför mina ögon. Ett blytungt faktum. Dom har gjort ett fåtal bottennapp tidigare, minns 0-0 mot Italien och den klassiska förlusten mot dåvarande Vit-Ryssland. Då fick man skrämselhicka på riktigt.

Mycket om och men bland konstiga drömmar?

Läste om nya teorier angående drömmar? Våra konstiga drömmar gör att vi inte fastnar i vardagen? Så enkelt kan det vara? Eller så? Det kan troligtvis förklara en hel del? Eller inte? Apropå eurovisionsfinalen kan jag återigen konstatera att, vilket jävla skit det är? Så infernaliskt dåligt att jag blir mörkrädd? Svenska finalen känns ändå okej? Men inte sedan? Min tilltro till evenemanget försvann helt när dom där 4 ryska gamla gummorna blev 2:a en gång? Det var det som fick min bägare att rinna över. Apropå vädret så blir det regn större dela utav dagen, om än i spridda skurar.

Det mesta beror på tillfälligheter?

Utanför börjar min himmel bli svart som sot. Allt tornar upp sig ett begynnande regn verkar vara i antågande. Det skulle bli regn idag enligt pålitliga källor? Tja kommer det så kommer det. Allt beror på vädret om våra gäster kommer? Det är ute fika som gäller och ingenting annat? Det kommer fler dagar i annat fall. Apropå vädret kan man inte beskylla det som stabilt? Långt där ifrån? Aprilvädret verkar fortfarande spöka på himlen. Ömsom sol ömsom regn. Liksom jag dricker ömsom vin ömsom vatten. Tja liksom bara att gilla läget? Hur svårt kan det vara?

Mitt alter ego Kapten K. Kralls funderingar. Doku. 50: (En fest för livets party?)

Förr i tiden var alla helger fester. Mer eller mindre. Man tog tillfället i akt och passade på? Man florerade sig i massan söp in atmosfären och var en i mängden party aktiva. I nutid försöker man fortfarande ta tillfället i akt att festa. Vad vore livet utan fest och glamour? Troligtvis lika innehållslöst som ett tomt rum utan färgglada tapeter? I afton blir det en intern familjär fest mamma pappa barn. Bianco pizza med mozzarella vitt vin och mer det till. Det är ju inte fullt förrns det rinner över, sa en vis bargäst en gång. En sanning med modifikation.

En chillad pingstafton?

Pingstafton ok? Känns inte speciellt högtidligt för min del. Inte som det var förr om åren, då var denna pingsthelg hur stort som helst. Det var då det. Folk som gifte sig och så vidare. När dom plockade bort annandagen försvann helheten på helgen. Det är som det är. Tjejerna är iväg och rider. Deras gemensamma grej. Min grej är nåt helt annat fjärran från hästbacken. Tur att vi alla är olika? Idag blir det lite pannkaka lunch sedan fin fika med goda vänner ett par timmar. Med lite egenodlad rabarberpaj den första för i år. Sedan blir det bara till att chilla resterande av dagen. Göra det som vi är bra på. Just ingenting som alstrar onödigt arbete.

Perspektiv från säng stationen noll zero?

Med ett konkavt perspektiv från säng halmen kan man få många in och utfalls vinklar och diverse tankeställningar? Ett av dom är varför blev det som det blev? Varför vart det som det vart? Hur kunde det ske och varför då? Hur som? Varför säger folk att jorden är platt och inte oval? Tja det som händer händer tänker jag? Eftersom jag anser mig vara en lågt stående filosof? Knappt märkbar men synbar i vissa sammanhang. Så kan jag fin kontra med mina funderingar, som ibland kanske svävar iväg till jordens ändhållplats. Eller fastnar i ett stramt stim av dagdrömmare som vill någonting helt annat. Men till sist hamnar ändå alla min mentala intryck i en och samma fålla? Cirkeln är slutet och sista versen är sjungen.

Mitt alter ego Kapten K. Kralls funderingar. Doku. 49: (Om en plats i solen)

Sitter på läsidan i solen ingen vind i ryggen, känner mig som kungen över alla här? Åtminstone nu för när solen går i moln. Är jag en vanlig döing igen? Läppar på ett glas vin och inbillar mig att jag är odödlig? Men i nästa veva blir jag påmind om att livet är som ett plan som åker på startbanan? Så länge det är kvar på marken lever man? En kort stund av ovisshet mellan punkterna A och B. En minimal transportsträcka sedan är allting över? Fyller på mitt andra glas och känner livet komma tillbaka igen. Än finns det hopp.