Herregud, trodde inte det var sant? Vaknade upp, för första gången i år. Till minusgrader. Fick en, smärre chock. Va fan, händer? Händer, det bara mig? Går vi mot en katastrof. Dessbättre, var det varken en katastrof eller ett klimatkaos. Utan helt enkelt, årets första nattliga köldknäpp. Naturligtvis, så får vi. Räkna med fler, av den varan. Sådana där, skitjobbiga knäppar. Som ett sommarbarn, inte alls vill kännas vid.
Fortfarande, är åtminstone min kropp. Totalt oförberedd, mot det som skall komma? Kroppsligt, kanske jag är det? Men knappast mentalt. Ungefär, som att kasta sig ut ur ett plan utan fallskärm? Vilken jävla chock, om så skulle vara. Som tur är, landar jag alltid med fötterna först. Både kroppsligt, och mentalt. Bara detta faktum, är en sorts förberedelse. Egentligen, så kan ju bara vintern komma. Bara att grotta ned sig. I en snögrotta, och längta till våren.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar