En av många små tankar: På den sista versen?

"Hösten är redan här det märks på luften på lukterna på regnet som vägrar sluta, det märks på dom påpälsade människorna men även på dom som vägrar klä på sig långbyxor vilket jag är en av dom. Igår fick vi faktiskt unna oss ett par timmars lyx i solen och rejält gotta oss, vilket kändes som om det var bland dom sista gångerna under sommarsäsongen? Sedan kommer sommaren in i en sorts andra andning med både värme och andra glädjeämnen. Regnet fortsätter att falla och kommer så göra större delen utav den här dagen, på ett sätt känns den här blötan onormalt eller så är det bara konsekvenserna av dom negativa klimatförändringarna? 

Hur det än är så känns den här typen av väder endast jobbig, men det är kanske så här vi får finna oss i framöver? Det stora glädjeämnet var när dom svenska fotbollstjejerna med nöd och näppe besegrade Japan, så nu spelar vi semifinal mot Spanien på tisdag. Det kan såklart gå hur som helst men hittills så har vi haft marginalerna på vår sida, magskänslan säger dock att nu är det vår tid att bli världsmästare i damfotboll. Medans herrlandslaget fortsätter att fritt falla i världsrankningen, snart är vi nere och brottas med dom andra blåbärsnationerna vilket inte alls känns helt okej."

En av många små tankar: Om höstens fröjder?

 "Allt eftersom vädret drastiskt har förändrats negativt så måste även alla vi andra anpassa oss efter dom nya förutsättningarna, vilket kanske inte är så himla lätt som det verkar? Hösten börjar samtidigt närma sig med stormsteg enligt mig så är hösten alla gånger redan här, med regnrusk tidigt fallande mörker vissa träd börjar redan tappa sitt lövverk. För mig personligen så älskar jag hösten alla dagar i veckan kraven dom sänks åtminstone utomhus, man vaggas in i en förhållandevis lugn mental rytm som gör att man lättare kan fasas in i den kommande vinters bitvis jobbiga kylan och med allt vad det innebär. 

Eftersom vi nordbor lever med fyra årstider förhoppningsvis än så länge men man vet inte hur länge? Så är vi knappas skrämda att gå in i det kommande mörka halvåret som kommer. Man skulle så klart anpassa sig bättre av ett ständigt sommarklimat, med kanske något sämre av ett ständigt vinterklimat typ Svalbard hela tiden? Hösten är en härlig tid med eldsprakande färger som lyser upp mörkret, sedan kan man kanske hoppa över den sjukt tråkiga november månaden som suger som är ett ständigt mörker med döda kala trän ständiga regn och molokna mötande människor."

En av många små tankar: Det är som att cykla?

 "Lika dant varje år när det börjar närma sig slutet på en ledighet, då får åtminstone jag en sorts ångest en vånda av att börja jobba igen? Den känslan är det samma för varje år som går. Det var såklart värre i början av karriären då man kanske var ny på platsen man kände knappt några alls och man var ovan med sina arbetsuppgifter, det är såklart en högst naturlig upplevelse. Fast jag idag är tämligen inarbetad jag är van och känner dom mesta på arbetsplatsen, så försvinner inte den där ångestkänslan helt. Den liksom finns det som ett sort eget försvar ett genetiskt skydd, men efter ett par dagar så känns det som om man aldrig har varit ledig även den känslan är helt naturlig. Kan förstå dom som inte har någonting att komma tillbaka till, utan får ägna kraften åt att hitta ett jobb det är sannerligen inte lätt i den allt hårdnande konkurrensen som finns på arbetsmarknaden. 

Det var skillnad förr då man sökte jobb då man kunde i stort sätt kunde knacka dörr på ett företag efter ett inköpande snack så kunde man i bästa fall få börja jobba ganska omgående. Nu för tiden inbillar jag mig att det är företagens marknad helt och hållit, där man i stort sätt handplockar sin personal för dom olika uppgifterna för att på så sätt få den spetskompetens som företaget vill ha och kräver. Det löpande bandet föråldrade historik har ersats av någon kompetent person som klarar av flera programmerade uppgifter samtidigt, inom kort försvinner även den personen och ersätta av en robot som kan programmera både sig själv och uppgiften i fråga."

En av många små tankar: När ens ledighet försvinner?

 "Snart är även min utmätta ledighet ett minne blott en fotnot ett avtryck endast ett par dagar kvar i friheten, en tid som minst sagt har varit synnerligen varierad både i det vädermässiga samt på andra olika existensiella plan. En både turbulent och svinnlande tid där ens dagar har varit som i ett parti poker...win win or loose loose? Personligen så klagar jag inte därför att jag vet att andra inte ens får någon ledighet att tala om av en eller annan orsak? Jag vet själv i början av min karriär att man var tvungen att jobba när dom ordinarie hade semester, så det dröjde liksom tills man själv hade tjänat in sin ledighet men det är så för alla i begynnelsen. 

Vädrets makter kan man knappast göra någonting åt utan bara anpassa sig efter dess nyckfullhet, regnar det tar man paraply okej skiner solen smörjar man in sig i solskyddsfaktor hur svårt kan det vara? Sedan kan man såklart tycka att sommaren mest har varit skit men visst fanns där ljusglimtar, och det är just dessa livgivande ljusglimtar som man måste ta med sig när vinterns makt till slut slår sina käftar kring oss. Ett stort plus har varit att man har kunnat typ nästa varje dag badat i salta havets läkande våg, bara en sådan grej gör livet värt att leva vidare."

En av många små tankar: I en uppgraderad resa?

 "Kan inte mer än att tycka det är en spännande tid vi lever i, där tekniken expanderar utmanar uppgraderas och förbättras mest hela tiden. Det gäller att vara alert på hugget och försöka hänga med i den turbolerande fasen, det som var modernt idag kanske inte alls är det i morgon? Bara under dom senaste 60 åren har man fått vara med om en fantastisk kreativ teknisk resa och ändå så är vi bara i början på någonting helt annat revolutionernade med AI som det mest spännande. 

I min barndom anpassade man sig till svartvit televison opolitiska bildrör med rullande bild och tvivelaktiga färgspektran med kassettband walkman och frontmatade videobandspelare, idag ser man dessa tingestar på museum men allt har sin tid. Vissa saker kommer tillbaka som typ vinylskivor, själv hade jag en fullgod samling vinylskivor som jag dock sålde. Numera har man spotify för det ändamålet, men visst saknar man känslan av att få sätta på en raspig vinylskiva men allt det där känns som forntiden som hedenhös. En svunnen tid då man hade långt hår stuprörsjeans drack löwenbrau och lyssnade på hårdrock och var allmänt hård och tuff."

En av många små tankar: Krona eller klave?

 "Åren går numera allt snabbare och allt det där man skulle hinna med brinner inne eller skjuts upp, eftersom det man gör i nutid tar för mycket kraft tid och energi. Nu är man inte i det priviligerade läget att man kan välja sin tid utan istället ska man anpassa sig med den fyrkantighet som gäller just nu. Visst låter det tråkigt men det är bara att gilla läget? Det kommer om man lever en tid om högst ett par år, då man kan prioritera vad som är viktigare än att bara njuta av stunden här och nu? Det kommer komma en tid då arbete inte längre är det viktigaste, naturligtvis så handlar den lyxen om ekonomi för utan kapital står man sig ganska slätt i tillvaron. Personligen så har jag snart klarat av ett helt arbetsliv, men problemet är att jag varit lågavlönad större delen och tjänat bra en bråkdel av tiden? 

När den tiden kommer och man får ha hälsan i behåll kanske man får sänka sin levnadsstandard ett snäpp troligtvis behöver man inte vara lika flashig som man har varit hittills? En bra levnadsstandard en bra hälsostatus kommer att vara det allra viktigaste när man går i pension. Det eviga regnande fortsätter att skapa stora problem lite varstans. Hösten och mörkret har kommit tidigare än normalt, kortbrallorna har ersatts av långbrallor och regnjacka. Dom flesta undrar hur den gångna vintern skall bli? Får jag gissa så blir den antingen svinkall med sjukt mycket snö, eller så blir den mild regnig och minst lika trist som en lång förbannad mörk höst typ krona eller klave som gäller."

En av många små tankar: När tankarna blir verklighet?

 "Som en vanlig gräsrot så har man såklart sina olika tankar om ditten och datten och allt där omkring. Fram tills nu kanske våra liv har varit högst normala inom parantes, alla årstider har kommit som dom ska allt har varit frid och fröjd. I framtiden kanske man måste ställa om sina liv till nya miljömässiga förutsättningar, att kunna anpassa sig till ett liv där nya regler och normer gäller? Allt det där är såklart spekulationer till och från men jag tror ändå att en viss sanning finns där? För tillfälligt är det ganska lugnt med regnet i min region, men regnet kommer troligtvis att öka succesivt under dagens lopp och även i morgon lär det hålla på. Olika naturkatastrofer kommer i framtiden att vara vardagsmat, så nu är det upp till makthavarna att justera men även att minimera konsekvenserna av detta? 

Vad som är normalt eller naturligt nu för tiden är det ingen längre som vet, allt det där suddas ut för varje år som går. Inom en snar mansålder kommer årstidsgränerna troligtvis att flyta in i varandra och kanske bilda ett torrare och blötare klimat, men det är bara som jag tror men allt är dessbättre inte huggit i sten? Kom ihåg själv nån gång på 70-talet då vi spelade fotboll på julafton, då morsan skrek att nu får ni ta en timeout därför att tomten kommer? Man kanske skall vänta med att måla fan på väggen och avvakta undergångsprognoserna, men såklart känner man att läget nu är betydligt värre än vad det någonsin har varit förr."

En av många små tankar: När kaoset HANS pinkat klart?

"Det där regnkaoset HANS ställer till oerhörda problem för Sverige utom i Norrland där det är högsommarväder, i min region utfärdas det röda varningar på löpande band. Det är kanske nu först som vi ser konsekvenserna av vårt vårdslösa miljömässiga handlande, det är nu som moder jord säger ifrån att nu får det fan vara nog. Naturligtvis är inte den moderna infrastrukturen anpassad för dom extrema vattenmassorna som kommer, numera är inte ord som lagom som gäller längre utan mera allt eller inget? Naturligtvis är det jobbigt när inte bilarna kommer fram på europavägarna, kanske skall biltillverkarna i framtiden tänka om och bygga antingen ubåtsliknande bilar eller luftburna farkoster. 

Sådana hemskheter som HANS får vi nog leva med i framtiden för det lär ju knappast inte bli bättre, kanske måste även landskapsarkitekterna tänka om hur dom skall kunna anpassa det myckna regnet utan att stadskärnan dränks i vattenmassorna. Det är bara en tanke så god som nog. Det som vi tycker är normalt är tyvärr inte längre normalt, allt det där rubbas ur sitt läge och nu är det andra förutsättningar som gäller. Kanske skall man inte bygga hus vid vatten som tenderar att svämma över, kanske skall man bygga så högt uppe som möjligt? Sådana där frågor överlämnar jag till framtidens stadsskapare."

En av många små tankar: I bland skruvade världar och grannar?

"I vår allt skruvade värld gäller det att vara om och kring sig, kanske mer nu än man någonsin har varit förr. Man kan knappt lita på sin närmsta granne längre, eller så litar man för mycket på grannen att man själv lurar in sig i fällan? Dom kriminella elementen blir allt mera sofistiferade, i stort sätt kan dom gå över lik för få det som dom vill ha. Numera klär sig brottsligheten i flotta kostymer kan hantera sina spärrar och rör sig världsvant genom kontinenterna, förr kanske dom stack ut mera från massan numera är dom en del utav massan dom smälter in fast med ett annat mörkare syfte. När jag själv var ung så visste man vem som var brottsling för sånt märktes lång väg, idag hittar dom nya mediala vägar med dagens teknik för sina onda handlingar. Brott skall naturligtvis inte löna sig man ska inte kunna skaffa sig flotta utbildningar i fängelset, så är det bara? 

Dom kriminella gör upp med vapen mitt bland vanliga svensson och rätt som det är kan en förlupen kula träffa just dig, kanske har man rent utav oturen att vara på fel plats vid fel tillfälle? Peppar peppar så är man lyckligt förskonad av att inte vara i skottgluggen, men varje dag är inte den andra lik? Apropå det där kommande regnkaoset som troligtvis skall dra in så avvaktar den, men himlen mörknar den tornar upp sig allt mera och tempen ligger runt 22 plusgrader vinden börjar allt mera att vina och tjuta runt husknutarna. Kanske är det bara en tidsfråga innan just det helvetet bryter loss?"

En av många små tankar: När livet vänder och går nedåt?

"I den absolut sista skälvande veckan av min ledighet tänker jag bara softa, lägga mig tryggt i dragläget och bara ladda batterierna njuta som bara jag kan göra och verkligen fånga dagen här och nu. Den här tiden är så himla viktig åtminstone för mig på alla sätt och vis, desto äldre man blir desto mer rutin får man i och av sitt jobb. Man lär sig att prioritera rätt saker vilket jag har varit sjukt dålig på förr om åren. Så här i slutet av sitt jobbliv lär man sig värdera saker och ting att kunna ge sig tid att njuta av stunder man kanske inte annars hade gjort. 

Trots allt så ser världen ut som den gör man föds man dör oväntade saker händer och sker hela tiden, vissa saker kan man aldrig förutspå eller ens vara beredd på det som sker sker det som händer händer. Genom åren har man med viss tvekan insett att man inte längre är odödlig, utan är mer som en dödlig obetydlig liten skit som trampar omkring på samma djävla plätt som man alltid har gjort. Nu är det försent att göra revolt utan nu lägger man all sin kraft tid och energi på att bibehålla sin nuvarande hälsostatus så långt det bara går. När jag var ung så tittade jag fascinerad på mormors väggbonad om ålderstegens vara eller icke vara, nu är jag själv där högst uppe på krönet och börjar gå nedåt med ett viss vemod kan jag konstatera att livet är som en nedåtgående spiral man aldrig någonsin kan ta sig ur."