En av många små tankar: Det är som att cykla?

 "Lika dant varje år när det börjar närma sig slutet på en ledighet, då får åtminstone jag en sorts ångest en vånda av att börja jobba igen? Den känslan är det samma för varje år som går. Det var såklart värre i början av karriären då man kanske var ny på platsen man kände knappt några alls och man var ovan med sina arbetsuppgifter, det är såklart en högst naturlig upplevelse. Fast jag idag är tämligen inarbetad jag är van och känner dom mesta på arbetsplatsen, så försvinner inte den där ångestkänslan helt. Den liksom finns det som ett sort eget försvar ett genetiskt skydd, men efter ett par dagar så känns det som om man aldrig har varit ledig även den känslan är helt naturlig. Kan förstå dom som inte har någonting att komma tillbaka till, utan får ägna kraften åt att hitta ett jobb det är sannerligen inte lätt i den allt hårdnande konkurrensen som finns på arbetsmarknaden. 

Det var skillnad förr då man sökte jobb då man kunde i stort sätt kunde knacka dörr på ett företag efter ett inköpande snack så kunde man i bästa fall få börja jobba ganska omgående. Nu för tiden inbillar jag mig att det är företagens marknad helt och hållit, där man i stort sätt handplockar sin personal för dom olika uppgifterna för att på så sätt få den spetskompetens som företaget vill ha och kräver. Det löpande bandet föråldrade historik har ersats av någon kompetent person som klarar av flera programmerade uppgifter samtidigt, inom kort försvinner även den personen och ersätta av en robot som kan programmera både sig själv och uppgiften i fråga."