En av många små tankar: Även brända pannkakor hade ett liv?

 "Säga vad man vill om den här överdjävliga dagen, men värre än så här kan det knappast bli? Först förlorade dom svenska tjejerna mot Spanien, vilket i och för sig var hur djävligt som helst dessutom med en riktig måltavla av värsta täkbara sorten. Sedan gjorde det där helvetiska regnet en snabb comeback, vilket absolut vad det klart djävligaste av allt. Är det så att vi just nu är inne i en regntid som är betydligt djävligare än både istid och en djävla kronisk ökentorka? Jag tror faktiskt att det vara så illa? Alla sådana överdjävliska katastrofer kommer tillbaka i cykler som en boomerang, man varför just nu under min grymt korta levnadstid? Hur som helt så börjar min kropp snart likna ett urvattnat russin fastän jag har haft kläder på mig. Allt i vår närhet känner av den här sjukt jobbiga fukten, dörrar som sväller vägar som rämnar människor som skriker ur sig sin inneboende frustation mot detta evigt djävliga regnande. 

Hur kan man bli glad i sånt här väder, tro mig jag har verkligen försökt? Inte jag i alla fall, fästän jag lyser som en sol inombord men ansiktsuttrycket berättar någonting helt annat. Ärligt talat när jag tänker efter så har denna här ledigheten varit den allra sämsta någonsin, fastän man har försökt dansa soldansen i dom myckna regnpussarna för att hylla Raa så har det bara gått rent åt helvete. Känslan är lika tryckanade som att producera brända pannkakor på löpande band, utan att själv vara medveten om den sorgliga problematiken."