"Konsten att göra sig osynlig för den stora massan är svårare än vad man först tror? Tro mig jag har försökt. Jag har till och med klätt mig i andra kläder än vad jag normalt brukar bära, ibland ser jag ut som en modern klassiker av någonting som katten har släpat in. Men oftast klär jag mig i grått för att smälta in mot den gråa himlen, men varje gång som jag har gjort det har jag fatalt misslyckats? Alltid är någon som känner igen mig. Sedan var det den där 93-åriga damen som skrek åt mig från sin skeva rullator.
-Dig känner jag minsann igen, jag såg dig på 40 talet bakom granen i furuskogen? Sa hon med en bitter stämma.
-Okej skrek jag tillbaka kul för dig! Det är minsann inget fel på minnet, fortsatte jag att skrika precis som om jag var gravt djävla lomhörd? Men skriker en skriker alla.
Någon procent av gånger har jag faktiskt lyckats hållit mig undan några få korta ögoblick? Kanske var det bara tur eller så hade jag en djävla röta? Minns en tid då jag hade på mig en orange pullover och gabardinbyxor som kliade utav helvete gud skall veta att jag hatade detta plagg. Men ingen trodde på att morsan skulle sätta på mig sådanadär kläder?
I själva verket så hade alla ungar sådana kläder det var tidens tand, det enda som skilde mig från dom andra ungarna var att jag hade en grym osynkad pottfrisyr som inte var utav den här världen. Jag minns av fasa när morsan skrek.
-Ska vi köpa ett nya gabardinbyxor ifall dom andra gamla gabardinbyxorna går sönder. Vad tycker du?
Först tänkte jag säga dra åt helvete morsan, men sedan ändrade jag mig.
-Okej morsan bara om jag får mörda dom andra brallorna?
Hon tittade länge på mig som om jag menade allvar?"
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar