Ändock en sorts magi?

Ett strålande väder idag lite småkyligt fast med en slösande sol. Någon minusgrad i morse lite skrap på vindrutan men inte mer än så. Efter våran sedvanliga lördags städning grillade vi ett gäng smakrika kabanoss korvar med all in på, för att sedan fixa en gofika med dottern som precis kommit hem från ett par timmar i stallet. Den där herr Tegnell vet nog varken ut eller in i corona frågan och skakar på sitt gråtonade huvudet. Det har blivit en vana han grimaserar sig han kliar sig i baknacken. Egentligen så tror jag att han inte riktigt har nån koll på om och hur våran framtid ser ut? 

Det är han såklart inte ensam om personligen vet inte jag det heller? Visste jag det skulle det säkert se annolundare ut? Det här med att snön som redan har kommit till Norrland är ett sorgligt kapitel. Herregud rätt som det är kommer den första snön hit till mina sköna gröna regioner? Som det är nu hänger allt det där i luften och bara väntar på att få släppa ned sin vita snömatta. Den dagen lär komma när man minst anar den som typ ett tomtebloss. Men någonstans i all den där sörjan lever hoppet vidare om att årets vinter blir human?

Våra olika bejakande sidor?

Det där med att männen skall bejaka sin kvinnliga sida? Det får man tycka vad man vill om så är det? Låt oss säga att kvinnorna i stället bejakar sin manliga sida? Då rynkar nog en viss kategori inskränka sina pannor i djupa oroande veck så kan det visst det vara? Jag vet att det är så. Alla har vi rätt att bejaka någonting oavsett vad? Så länge som det inte blir samhällsfarligt? Apropå dagens mat så är det många bud om detta och lika många undrande kockar. En vill ha skräpmat från McDonalds det funkar sisådär! 

En del vill ha gårdagens rester okej. Det funkar också i brist på annat. Den tredje i församlingen ingen nämnd ingen glömd vill ha nåt helt annat? I kväll blir det liba pizza med godsaker på. På torsdagar äter man enligt gammal svensk tradition ärtsoppa med pannkakor i bästa fall blåbärssylt med grädde punkt slut! Ibland får även jag ge mig för majoriteten eller så får jag väl förlika mig på omgivningens vibbar. Mitt extra mandat som nybliven överårig mitt dolda ess i rockärmen blir att jag trollar fram ett par nygräddade liba pizzor med all in på.

Ett universellt magplask?

Konstigt egentligen så handlar livet bara om att hitta den förmodade tappade balansen? Visst låter det rubbat men så är det? Vissa kanske letar ett helt liv efter den där nedrans balansen men finner den inte? Den kanske bara behöver lockas fram med lite ying yang magi eller en sockerbit och pincett så är det klart eller så? Personligen så är min balans för närvarande fastklistrat i en helt annan dimension än den här troligtvis fast i nåt sketet litet maskhål eller nån marinergrav nånstans bortom yttre universum? 

Eller så finns den mot förmodan i ett dolt skrymsle på muggen? Inte fan vet jag ibland vet jag inte vad jag heter? Inbillar mig att om man hittar den där jävla balansen då skall saker och ting ordna upp sig till slut med automatik? Det tror jag vad jag vill på tjenare! I och för sig så har större mirakel än så inträffat eller hur? Typ när Jesus föddes?

Jakten på det där vi letar efter?

Jakten på min kommande superkropp går tappert vidare? Det har det gjort i nu årtionden med vissa dippar. Ett frenetiskt sökande efter den där perfekta balansen som flertalet söker efter. Den som alla normala individer borde sträva efter. Fan inte lätt det där som man skall prestera mellan mat träning nöje och onyttigheter. Hur lite eller hur mycket onyttigheter är frågan? Eller hur lite eller hur många drinkar man sveper? Är just den ledande frågan? Efter minus plus eller så i skrivandes stund kan jag tycka att min egna jakt börjar närma sig slutet? Eller snarare en början på att behålla min nuvarande vikt. Fan ingen lek det heller herregud misstagen  förr har varit som oskärpa diabilder även dom yttre inre omständigheterna. Samt omotivering den grava omognaden samt den lättsinniga latheten. Kan säkert rabbla upp ett grymt gäng till ge mig 3 sekunder till? Troligtvis lär man sig av den forna klantigheten eller så gör man det inte? 

Det mesta sitter som sagt i pannbenet enligt hörsägen vad fan vet jag? Så kan det vara? Ett jävlarenamma eller en spark där bak som ett alternativ är vad som behövs? Det här med onyttigheter, är en fråga för sig? Är sjukt svag för saltlakrits. Bland annat men minst lika svag för sura nappar geléhallon hallonbåtar ostbågar olika sorters choklad fugde salta nötter name it va fan händer. Allt sånt där skit får jag bara sjukt dålig karaktär utav. Men till min plus fördel är att jag bara en vanlig människa som vill finnas till? Känner man så är det så som att vinna WM i precis vad som helst till och i bridge om det kniper? Bara liksom köra på tills man kantrar. Nu jävlar dödar vi istopparna av sockerbomberna.

En del av rotationen?

På tal om traditioner typ jul så är jag nog grymt bunden i dessa. Det ska vara på ett viss sätt kanske mera gammalt än nytt? Annars blir det inte alls bra? Är det så att man inte kan lära gamla hundar sitta ibland undrar jag? Nja jag kan ha fel som så många gånger förr? Trots allt tror jag nog att lite nytänk vore bra att förnya sin plattfisk tradition till och med att uppgradera den till 2000-talet typ så. Att kunna balansera det gamla mot det nya att smälta in alla delar på ett bra sätt så alla goda tider får sin beskärda del. Man är väl ingen bakåtsträvare heller eller hur trots elaka tungors utsago? 

Min del av julrotation blir den att jag i vanlig ordning får fixa markservicen för tydligen är det min lott här i livet att fylla på glasen även att dricka ur dom liksom hålla ställningarna en på tå koordinator i framkant utav guds nåde. Vara B-klassens clown mot min vilja. Från tomte via kasperdocka till en bitter distanserad handräcknings anställd utan framtid är steget sannerligen inte långt utan snarare väldans kort. Men jag klagar inte det finns måhända ingen anledning till det varför vara en bitter jävel när man kan vara en sprudlande jävel? Har troligtvis funnit min beskärda del i alltet en plats som eventuellt förmanar till stordåd?

Från strul till stabilitet?

Undrar om vi har lärt oss någonting av det här året fram tills nu? Nåt som vi kan ta med oss in i 2022? Tja det återstår att se? Självklart så vet vi för hoppningsvis vad vi har gjort för fel fram tills nu? Eller misstag som vi mot förmodan i bästa fall kan rätta till? Andra saker kan vi uppgradera förnya eller förbättra göra om göra rätt. Naturligtvis inbillar man sig det personligen så har jag lärt mig att aldrig ta ut något i förhand man blir bara ledsen om det skiter sig. Det kan gå fel eller bli som man inte har tänkt sig nåt jävla strul blir det alltid så himla typiskt. Det spekuleras om man skall ta den tredje dosen vaccin vilket kan vara bra för riskgrupperna. Personligen är jag mera försiktigt för jag har haft corona trots 2 doser, inte fan blev det lindrigare. Tänker tänka mer än en gång men jag har tagit min ståndpunkt och accepterat den, sedan får såklart var och en göra som dom vill med sina liv? Det troligaste är att jag helt skippar tredje dosen. 

Man tillför faktiskt sin kropp främmande ämnen som man har en susning om hur ens kropp reagerar? Personligen ser jag med tillförsikt på det kommande nya året. Allt som blev fel i år kanske om vi har lust och ork rätta till 2022? Något annat törs jag inte tänka på för värre än så här kan det inte bli eller? För egen del så har jag, varit frisk som en nötskrika förutom dippen med coronan och någon enstaka svacka. Allt handlar faktiskt inte om corona vilket man kan tycka. Man kan faktiskt drabbas av en helt vanlig förkylning just en sådan vanlig klassisk bonnförkylning gjorde mig sängliggande under 14 dagar. Ingen lek kan jag säga för en sådan förkylning kan få stora starka grott karlar till att börja gråta. Jag lovar jag har själv bevittnat det tragiska.

Vår tid är nu?

Mörkret är kompaktare nu än någonsin som en svart ogenomtränglig massa hösten deluxe är här för att stanna. Temperaturerna är som vanligt denna här årstiden med kalla nätter mornar med varma skapliga dagar, en brytningstid nu framöver. I slutet av Oktober ställer vi dessutom om klockorna. Personligen så tycker jag att vi kör på med sommartiden året runt, blir det nån slags ändring så blir det säkert vintertid för hela slanten? 

Trädens fallande löv börjar heltäcka marken i sitt sprakande färgflöde, från ilsket rött till andra höstliga jordnära toner i ett vemodigt tema som bekräftar att nu finns det ingen återvändo. Kroppens innanmäte börjar också så smått på att anpassa sig till den kommande kalla årstiden. Kanske mest den mentala biten som förbereder sig istidens vemödor, konstigt att man aldrig har lärt sig tycka om vinter. När man var yngre så var vinter hur kul som helst på gamla dar känns det som om det kvittar.