Parollernas obrutna kamp?

Under parollen bättre sent än aldrig förbereder jag mig inför ett nytt kapitel? Okej inte nu igen undrar säkert ni? Egentligen så vet jag inte? Vad det där nya kapitlet skall handla om? Troligtvis är det någonting som höjer min kreativt skrivbara nivå till ett spännande nytt läge strax över vattenytan? Att höja min lägsta nivå till ett stabilt läge. Kan tyckas totalt jävla ointressant för gemene man? Men definitivt ett spännande stycke i min hittills begränsade historik? Kanske handlar det hela om att hitta det där optimala läget som gör livet värt att leva. 

I dagsläget handlar det mesta om att förgylla sin gråblåa vardag att sätta färg på tristessens rutiner. Få dom att verka som "aha upplevelser" att blomma ut i all sin prakt. Kan tyckas som en hopplös omöjlig uppgift vill man så kan man göra det? I dagsläget är det tiden efter allt ordinarie som krävs den tiden du uppbringar utöver dagens plikter. I bästa fall kan det bli ditt livs stora lyft? I sämsta fall landar du med huvudet före i betongen vilket kan vara både kroppsligt och mentalt förödande. Återigen vill man försöka hitta den där känslan som såklart finns där någonstans? Lättare sagt än gjort?

En dag i lördagens sköte?

Konstigt det här med coronan förr då ville ingen ha skiten. Nu när man pratar med typ grannarna och andra då vill plötsligt alla ha skiten? Bara för att få det pronto och sen gå vidare med sina liv visst är det märkligt men naturligt? Naturligtvis är det så att det är lika bra att få skiten sen blir man av med det, så är det ju bara. I min familj har alla medlemmar fått corona, men min tonårsdotter är värst för hon har fått det 2 gånger. Annars så har övriga familjen precis kommit hem från dagens ridlektion. Medans dom har ridit in gamle svarten så har jag själv chillat runt och tagit vara på livets goda ting. På tal om vädret så mörknar det redan vid 19.00 blecket. Vart fan är vi på väg någonstans? till vintern förstås sommaren har för längesedan passerat revy. 

Men än så länge är det fortsatt höst med allt vad det innebär? Första snön den lär komma inom kort den ställer alltid till problem alla dagar i veckan. Folk blir liksom tagna på sängen totalt oförberedda? För övrigt känns det faktiskt ganska skönt med mörkret eftersom man är en höstmänniska uti fingerspetsarna. Återstoden av den här underbara lördagen ska min tonårsdotter och jag spela både skitgubbe och dam frugan skall fixa iordning kvällsmaten. Dessutom är det shl hockey som kommer att fånga våran delade uppmärksamhet ett par timmar framåt.

Ändock en sorts magi?

Ett strålande väder idag lite småkyligt fast med en slösande sol. Någon minusgrad i morse lite skrap på vindrutan men inte mer än så. Efter våran sedvanliga lördags städning grillade vi ett gäng smakrika kabanoss korvar med all in på, för att sedan fixa en gofika med dottern som precis kommit hem från ett par timmar i stallet. Den där herr Tegnell vet nog varken ut eller in i corona frågan och skakar på sitt gråtonade huvudet. Det har blivit en vana han grimaserar sig han kliar sig i baknacken. Egentligen så tror jag att han inte riktigt har nån koll på om och hur våran framtid ser ut? 

Det är han såklart inte ensam om personligen vet inte jag det heller? Visste jag det skulle det säkert se annolundare ut? Det här med att snön som redan har kommit till Norrland är ett sorgligt kapitel. Herregud rätt som det är kommer den första snön hit till mina sköna gröna regioner? Som det är nu hänger allt det där i luften och bara väntar på att få släppa ned sin vita snömatta. Den dagen lär komma när man minst anar den som typ ett tomtebloss. Men någonstans i all den där sörjan lever hoppet vidare om att årets vinter blir human?

Våra olika bejakande sidor?

Det där med att männen skall bejaka sin kvinnliga sida? Det får man tycka vad man vill om så är det? Låt oss säga att kvinnorna i stället bejakar sin manliga sida? Då rynkar nog en viss kategori inskränka sina pannor i djupa oroande veck så kan det visst det vara? Jag vet att det är så. Alla har vi rätt att bejaka någonting oavsett vad? Så länge som det inte blir samhällsfarligt? Apropå dagens mat så är det många bud om detta och lika många undrande kockar. En vill ha skräpmat från McDonalds det funkar sisådär! 

En del vill ha gårdagens rester okej. Det funkar också i brist på annat. Den tredje i församlingen ingen nämnd ingen glömd vill ha nåt helt annat? I kväll blir det liba pizza med godsaker på. På torsdagar äter man enligt gammal svensk tradition ärtsoppa med pannkakor i bästa fall blåbärssylt med grädde punkt slut! Ibland får även jag ge mig för majoriteten eller så får jag väl förlika mig på omgivningens vibbar. Mitt extra mandat som nybliven överårig mitt dolda ess i rockärmen blir att jag trollar fram ett par nygräddade liba pizzor med all in på.

Ett universellt magplask?

Konstigt egentligen så handlar livet bara om att hitta den förmodade tappade balansen? Visst låter det rubbat men så är det? Vissa kanske letar ett helt liv efter den där nedrans balansen men finner den inte? Den kanske bara behöver lockas fram med lite ying yang magi eller en sockerbit och pincett så är det klart eller så? Personligen så är min balans för närvarande fastklistrat i en helt annan dimension än den här troligtvis fast i nåt sketet litet maskhål eller nån marinergrav nånstans bortom yttre universum? 

Eller så finns den mot förmodan i ett dolt skrymsle på muggen? Inte fan vet jag ibland vet jag inte vad jag heter? Inbillar mig att om man hittar den där jävla balansen då skall saker och ting ordna upp sig till slut med automatik? Det tror jag vad jag vill på tjenare! I och för sig så har större mirakel än så inträffat eller hur? Typ när Jesus föddes?

Jakten på det där vi letar efter?

Jakten på min kommande superkropp går tappert vidare? Det har det gjort i nu årtionden med vissa dippar. Ett frenetiskt sökande efter den där perfekta balansen som flertalet söker efter. Den som alla normala individer borde sträva efter. Fan inte lätt det där som man skall prestera mellan mat träning nöje och onyttigheter. Hur lite eller hur mycket onyttigheter är frågan? Eller hur lite eller hur många drinkar man sveper? Är just den ledande frågan? Efter minus plus eller så i skrivandes stund kan jag tycka att min egna jakt börjar närma sig slutet? Eller snarare en början på att behålla min nuvarande vikt. Fan ingen lek det heller herregud misstagen  förr har varit som oskärpa diabilder även dom yttre inre omständigheterna. Samt omotivering den grava omognaden samt den lättsinniga latheten. Kan säkert rabbla upp ett grymt gäng till ge mig 3 sekunder till? Troligtvis lär man sig av den forna klantigheten eller så gör man det inte? 

Det mesta sitter som sagt i pannbenet enligt hörsägen vad fan vet jag? Så kan det vara? Ett jävlarenamma eller en spark där bak som ett alternativ är vad som behövs? Det här med onyttigheter, är en fråga för sig? Är sjukt svag för saltlakrits. Bland annat men minst lika svag för sura nappar geléhallon hallonbåtar ostbågar olika sorters choklad fugde salta nötter name it va fan händer. Allt sånt där skit får jag bara sjukt dålig karaktär utav. Men till min plus fördel är att jag bara en vanlig människa som vill finnas till? Känner man så är det så som att vinna WM i precis vad som helst till och i bridge om det kniper? Bara liksom köra på tills man kantrar. Nu jävlar dödar vi istopparna av sockerbomberna.

En del av rotationen?

På tal om traditioner typ jul så är jag nog grymt bunden i dessa. Det ska vara på ett viss sätt kanske mera gammalt än nytt? Annars blir det inte alls bra? Är det så att man inte kan lära gamla hundar sitta ibland undrar jag? Nja jag kan ha fel som så många gånger förr? Trots allt tror jag nog att lite nytänk vore bra att förnya sin plattfisk tradition till och med att uppgradera den till 2000-talet typ så. Att kunna balansera det gamla mot det nya att smälta in alla delar på ett bra sätt så alla goda tider får sin beskärda del. Man är väl ingen bakåtsträvare heller eller hur trots elaka tungors utsago? 

Min del av julrotation blir den att jag i vanlig ordning får fixa markservicen för tydligen är det min lott här i livet att fylla på glasen även att dricka ur dom liksom hålla ställningarna en på tå koordinator i framkant utav guds nåde. Vara B-klassens clown mot min vilja. Från tomte via kasperdocka till en bitter distanserad handräcknings anställd utan framtid är steget sannerligen inte långt utan snarare väldans kort. Men jag klagar inte det finns måhända ingen anledning till det varför vara en bitter jävel när man kan vara en sprudlande jävel? Har troligtvis funnit min beskärda del i alltet en plats som eventuellt förmanar till stordåd?